Mental konflikt...

Oki, jag maste ju erkanna att jag tycker att det ar sjukt behandigt att vi har tjanstefolk har - ma vara hur politiskt inkorrekt det vill, men I love it! Allt jag behover gora ar att haspla ur mig en fras eller tva pa spanska (vilket ar svart nog) & sa fixas saker & ting at mig! Samtidigt...lite jobbigt kanns det anda. Inte sa mkt for Donna May som ordnar allt i huset utan for Hermanillo som arbetar ute i tradgarden & donar & har sig sa att jag kan komma & ga som jag vill. For hur trevligt det an ar att vara bortskamd pa detta viset fixar jag inte riktigt att lille typ 80 arige Herman springer benen av sig sa fort jag bara tar ett steg ned mot grinden som leder ned till havet. Problemet ar att det liksom inte gar att undvika heller, har bett honom att visa mig vart nyckel finns men det leder bara till ett tandlost leende & en 10 minuters monolog om trad (det ar iaf det jag tror att han pratar om). Den narmast vansinniga skillnaden mellan mitt liv & det liv som folk lever har blev annu storrre idag nar jag insag att min handvaska hade kunnat betala arsavgiften for 13 studenter vid universitetet... What to say? Ar val bara att konstatera att man ar vansinnigt lyckligt lottad & bortskamd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0