& så grät jag lite till...

När alla började bryta upp från restaurangen igår insåg Rob & jag att vi fortfarande hade ett seriöst craving för ännu lite mer alkohol. Så Jamie fick helt enkelt släppa av oss vid Insomnia för en till drink. Beställde in ett uselt glas med rödvin medan Rob glatt hälde i sig tre drinkar eftersom han inte längre behöver bry sig. & så sitter vi där & jag skrattar, & de spelar Blondie & han säger att det är min låt & försöker kittla mig...sedan kommer det:


R - Debbie Harry?   
Moi (helt fnittrigt) - What? And besides, Debbie is my decadent me...I'm already there?
R - No, that was no what I meant... I just wanted to ask you something...Do you want to come to Scotland this Christmas and celebrate it with my family?


Bara satt där rakt upp & ned & tittade på honom, & så gör han ett litet tillägg 'för du känns som om du hör dit'... Mer behövdes inte, allt blev suddig & tårarna bara rann av sig själva nedför mina kinder. Ibland känns livet grymt, grymt & inte så lite märkligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0