Men hata då...

Imorse klev jag upp vid sjusnåret, sedan hastade jag ut i kylan & handlade, spurtade tillbaka & bakade två satser lingonmuffins till avdelningens julfest. Eftersom vår ugn är helvetisk kunde jag inte lämna huset förän typ två minuter i tio, vilket innebar att jag kutade som ett annat jehu till institutionen med en kasse full med varma muffins, en kasse full med saker som jag var tvungen att bära in samt min övertunga Banana Republic väska. Anledningen till panikspringet var att vi hade ett seminarium för lärarassistenter inplanerat till tio över tio... Kvart över flängde jag paniskt in på instutionen bara för att bli informerad om att allt var inställt 'hade jag inte fått ett mail om det?'. Skickade iväg ett lite småmuntert mail till personen som var ansvarig (den gnälligaste 'man' jag någonsin stött på i hela mitt liv & tillika den doktorand som jag dessvärre måste arbeta ihop med de närmaste 3 åren), & helt på riktigt så var det just det - en liten indikation på att jag var irriterad men samtidigt muntert & skämtsamt skrivet. & så fick jag tillbaka en hel skopa av bara galla. Galla som inte ens hade med saken att göra. För hur, i helvete, man kan få ihop uteblivna mail om inställda utbildningsseminarier för lärare med närvaro på de frivilliga fredagsföreläsningarna här på institutionen kan jag inte begripa. Vilket jag påpekade rätt skarpt i mitt svar. Vidare var hela hans svarsmail skrivet i en anda av 'oj jag råkar bara nämna detta men var god ta åt dig' vilket jag besvarade med att skriva ut problemet samt förklara att det var bättre att adressera problemet direkt än att ägna sig åt dåligt formulerade omskrivningar... Jehup, de närmsta 3 åren lär ju bli intressanta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0