Jamen jag då?!
1) Gubbar, alltså 60+ farbröder. Professorer som tycker att jag är bedårande söt på ett prefeminist-era aktigt vis...
2) Kids, blir alltsom oftast utittad av småkillar mellan 11 & 17... Som min gamla handledare i Lund sa en gång gällande hennes 12-årige son & hans vänner 'Alltså, det är ju lite sött! De är som små hundvalpar! Titta, de ser verkligen ut som fågelholkar!'
Nu - post idiot Facebook grejen - så kan jag ju konstatera att det finns en tredje grupp:
Hårdrockskillen, & inte på ett positivt sätt. Vi snackar finska hårdrockskillar med långt rödbrunt skägg som sportar ett återinförande av asatron. Killar som alltid bär svart & har en torshammare i en lädersnodd kring halsen...
But I don't want this! Varför kan inte någon trevlig, normal människa, som stämmer in på min lilla lista, dyka upp i mitt liv?! I wan't to kill myself! Suck...
hahahahahahahaha! YOU LOSE!
(excuse me, I'm tiered and grinig but that made me smile)
Kul att jag 'made your day'! Varfor ar du grinig? Sjalv ar jag lite smabutter pa dig for att du ar sa kass pa att kommentera, hade liksom forvantat mig lite respons pa kort nr tva/tre i min lilla svit...
Haha! jag har också märkt av det där. Men hos mig är den ena gruppen småkillar och den andra gruppen totala asnördar, alltså vi snackar steve urkel ungefär. Hoho.
Men tack! Kanns sa mkt battre nu nar jag vet att det ar nagon annan som ocksa har detta problemet! Professorerna ar helt oki (kan till & med vara ratt roligt) men smakillar... Jag kanner mig helt hemsk, a la 'Mrs Robinson'! Nordarna brukar jag i regel klara mig ifran, tror att de tycker att jag ar lite for skrammande... :)
