But I still feel sick...

dessvärre. Känns inte alls speciellt kul, speciellt eftersom jag var tvungen att ställa in kvällens klättring med Rob. Hade först tänkt tvinga mig, men sedan insåg jag att det finns en gräns för hur långt man kan pressa sig själv. Ikväll var det bara att inse att det inte finns en chans att jag kan sätta mig på tunnelbanan i 45 min, klättra i 3-4h, gå ut & dricka öl (& försöka få i mig ngt att äta) & sedan sätta mig på tunnelbanan i 45 min hem. Nope, det gick bara inte. Visst jag har supermkt energi just nu, för att jag är på någon slags adrenalininducerad liten tripp, men om sisådär en timme eller två VET jag att jag kommer att däcka. Major. Fast det kändes lite jobbigt att ställa in eftersom jag vet att Rob är nere. Dålig vecka har han, min lille vattuman vän...  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0