Men så störigt...

Knackade precis på min dörr & mina två handledare står utanför & undrar om jag vill äta lunch med dem & Jan. Problemet är bara att jag precis kommit tillbaka från min lunch med Rob. Annu mer problematiskt är att jag tryckt i min YumYum-gryta som om mitt liv hängde på det = jag är så mätt att jag knappt klarar av att röra mig. Så jag var tvungen att säga som det var, att jag redan ätit. Så nu sitter jag här & känner mig lite nere, lite bortglömd fastän så inte är fallet... A andra sidan behövde jag verkligen äta lunch med Rob idag, var viktigt för mig att få spendera tid med någon som tycker om mig & får mig att le. 

Nope, nu måste jag ruska av mig dessa känslor, ringa upp 'Toronto Climbing Academy' & boka en intro-tid & sedan sätta igång att arbeta. Finns inget bättre sätt att fördriva ledsna tankar på än att gräva ned sig i ett berg artiklar & fokusera, fokusera, fokusera!  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0