Lokalsinne = noll
Har ju tidigare nämnt att min orienteringsförmåga är totalt icke-existerande. Imorse bevisade jag detta för mig själv till fullo. För på något vänster resulterade en yttepytteliten detour in i en park i att jag virrade bort mig fullständigt. Således förvandlades min lilla trevliga morgonpromenad till att moi tvingades försöka uppbåda någon slags känsla för vart jag egentligen befann mig... Det gick uselt. Soo, istället för en tur på 2 km tillryggalade moi 5 kilometer innan jag slutligen kunde stappla in i hallen alldeles yr i huvudet pga matbrist (power walks utförs innan frukost). Det är ju inte utan att det känns lite orättvist att jag inte har begåvats med något lokalsinne över huvud taget. Ta till exempel min farbror & hans fru, deras enda hobby är orientering - hade inte en endaste liten spillra av detta intresse kunnat smitta av sig på mig? But nooo, den delen av min hjärna är totalt tillbakabildad & refererar i panik till ryggraden så fort det kommer till att hitta någonstans...
