Sunny day!
Idag skiner solen här i Toronto - Isolde kvittrade värre än fåglarna ute i trädgården! Har nog aldrig tidigare stött på en människa som är så styrd av vädret. Mulna, grådassiga, dagar ser hon ut som sju svåra år medan dagar som denna...hon har städat hela bottenvåningen - sjungandes, hon har spontansprungit ut på trappen & bubblat över av glädje & hon har kallat kardinalfågeln som bor i ett litet träd utanför köksfönstret 'Daaaarling' ca 11 gånger. Det är faktiskt rätt underhållande! Planerar att plocka upp en bukett tulpaner på vägen hem så att jag gör hennes dag komplett! Till mig tänker jag köpa lax, just nu känns det lite som om mitt väl & ve hänger på om jag får i mig det eller inte. :)
Så jag kan inte sticka...
men jag är nog den mesta pensionären av oss alla i vilket fall... Igår när jag kom hem stod jag trött & tittade in i kylskåpet utan att riktigt kunna besluta mig för vad jag ville äta. I väntan på någon typ av inspiration knölade jag i mig min sista skiva kalkonskinka. & det här är ärligt vad jag tänker medan jag tuggar i mig den 'Det var ju tur att jag åt den nu för den hade nog inte hållt så mkt längre till'... ?! Hur mkt pensiotänk är inte det egentligen?! Efterkrigstid stavas det...
Soooo...guess!
Ja gissa vart inspirationen kommer ifrån idag! :) Lite fungerar jag väl så, är allt inte på topp tar jag en liten paus - tvättar, håret, sminkar mig & sätter på mig en klänning & sedan känns världen genast lite trevligare! Sure, detta har ett namn - överslagshandlig - & är sådant som fåglar & katter roar sig med, men...I won't stop because it makes me happy! :) Nu blir det hemgång, jag tänker omelett alt havregrynsgröt - yes Jo, jag är inne i ett mjukmatsstadie igen!
Klänning - Lindex
Skärp - farmors
Armband - same, rött läder
Rob and Gwen and Moi
Igår när jag gick hem lyssnade jag på min Mp3 & Gwen's 'Danger Zone'. & det klickade på något vänster, det är lite så det känns just nu. Inte hela låten, men åtminstonne denna biten...
I can't imagine how hard it must be to be you
Adopting all your history it's hard being me too
Are your secrets where you left them? cause now your ghosts are mine as well
I think it's time I met them and I think it's time you tell
And you should have told me when you met me all these things I should know
And I should have asked we should have talked about this so long ago
It's not fair, it's not fair, help me come up for air
Oh How's this happening to me? It feels so lonely here
We are in a mess, a Danger Zone
What will happen next? You never know
We are in a mess,a Danger Zone
What will happen next? You never know
I can't imagine how hard it must be to be you
Adopting all your history it's hard being me too
Are your secrets where you left them? cause now your ghosts are mine as well
I think it's time I met them and I think it's time you tell
And you should have told me when you met me all these things I should know
And I should have asked we should have talked about this so long ago
It's not fair, it's not fair, help me come up for air
Oh How's this happening to me? It feels so lonely here
We are in a mess, a Danger Zone
What will happen next? You never know
We are in a mess,a Danger Zone
What will happen next? You never know
Jag kommer att bli...
bästa pensionären ever! Oki, detta talar för det:
1) Jag är liten, gamla långa människor blir lite lätt för smala & dystra. Satsar stenhårt på att bli den äpplekindade sorten!
2) Jag är halvt beroende av Zatzy, te & katter redan nu...inse hur det kommer att vara kring 2060!
3) Jag halkar lätt när det är halt ute
4) Antikrundan är bästa programmet ever!
5) & Ernst! Don't get me started!
+ det slutgiltiga beviset. Idag när Jan bad att få mitt mobilnr kunde jag det inte utantill utan jag var tvungen att kolla upp det, på en lapp...
1) Jag är liten, gamla långa människor blir lite lätt för smala & dystra. Satsar stenhårt på att bli den äpplekindade sorten!
2) Jag är halvt beroende av Zatzy, te & katter redan nu...inse hur det kommer att vara kring 2060!
3) Jag halkar lätt när det är halt ute
4) Antikrundan är bästa programmet ever!
5) & Ernst! Don't get me started!
+ det slutgiltiga beviset. Idag när Jan bad att få mitt mobilnr kunde jag det inte utantill utan jag var tvungen att kolla upp det, på en lapp...
Med tanke på Jo's kommentar...
'Jag tackar jättemycket för den informationen, jag älskar faktafel i filmer (speciellt geologiska) =)'
Det gör jag med! På ett helt fanatiskt litet sätt sitter jag & letar fel varje gång det råkar dyka upp en film som innehåller något med geologi! Roligast på bio så här långt är 'Day after Tomorrow' - shit, jag & mitt ex skrattade så att vi grät vid ett par tillfällen - vilket är extra kul när man är de enda i hela salongen som gör det & alla andra tror att man är lite egen! Men...när övergår det till att bli jobbigt? Jag menar, om du är advokat - blir du då inte jättetrött av att titta på typ TV över huvud taget? En sak är iaf riktigt säkert - älskar man serier om läkare & sjukhus ska man till varje pris undvika ma & pa...slakt, major...
Det gör jag med! På ett helt fanatiskt litet sätt sitter jag & letar fel varje gång det råkar dyka upp en film som innehåller något med geologi! Roligast på bio så här långt är 'Day after Tomorrow' - shit, jag & mitt ex skrattade så att vi grät vid ett par tillfällen - vilket är extra kul när man är de enda i hela salongen som gör det & alla andra tror att man är lite egen! Men...när övergår det till att bli jobbigt? Jag menar, om du är advokat - blir du då inte jättetrött av att titta på typ TV över huvud taget? En sak är iaf riktigt säkert - älskar man serier om läkare & sjukhus ska man till varje pris undvika ma & pa...slakt, major...
Vad vore väl en...
tripp till Montreal om inte alldeles, alldeles underbar... & det är dit Rob & Viktoria har åkt idag. Men krasslig Ida med en miljon saker att klara av fick helt enkelt inse att det bara var att stanna hemma. Finns inte en chans att jag hade kunnat åka, men oh så gärna jag hade velat! Anyway, det tåget har gått så nu är det bara att vara glad för det lilla andningsuppehåll som Robs frånvaro utgör. För det är så det känns - att vara tillsammans med honom just nu är en total berg & dalbana för oss båda två, vilket tröttar & tar energi. Det är som om vi umgås på ultrarapid, båda helt skräckslagna över det faktum att vi snart inte längre kommer att utgöra den viktigaste personen i varandras vardag. & när det blir för jobbigt så flyr vi, antingen in i sömnens värld (Rob) eller in i vetenskapens underbara värld.
Färgen orange...
Imorse när jag knatade in hit beslutade jag mig för att det första jag skulle skriva om när jag kom in var färgen orange. Jag är inget större fan, snarare tycker jag väl att det är den fulaste färg som finns. Så gardagens kuvert var ingen hitt varken utseende eller innehållsmässigt - vilket gjorde det lite extra roligt att komma hem & se att jag fått mitt nya VISA-kort. Sedan jag fick mitt gamla (det på bilden) har jag nämligen längtar som besatt efter den dagen det går ut eftersom jag tycker att det är så vansinnigt fult. Så inse ironin när jag inser att mitt nya kort ser PRECIS likadant ut... Jag är förföljd av färgen orange, förföljd.
Oh Yey!
För att muntra upp mig lite travade jag ned till postfacket för att se om jag fått något roligt - men gissa om jag blev glad eller när jag fick se detta! Tänka sig, ända från Sverige har detta oranga kuvert färdas bara för att meddela mig om att jag kommer att få bli Joakim von Anka snål på gamla dar/gifta mig rikt. Nu beror ju detta i & för sig på att jag inte har haft någon fast tjänst innan utan bara studerat & här så vet jag pinsamt nog inte alls hur det fungerar. Antar att jag borde ta reda på det men så fort det kommer till den här typen av frågor kopplar min kropp ur - den varken kan eller vill ta in någon information över huvud taget. Så jag förtränger, det fungerar bra det med! :) Nu blir det hemgång, koppar med te som behöver drickas & laptop som väntar. Tjing på er alla söta!
Förbjudna tankar...
Det blev inte att klättra för mig ikväll, vilket suger även fast jag vet att jag valde rätt. Det som känns jobbigt nu är att jag såg hur besviken Rob blev när jag sa att jag inte tänkte följa med. Det var verkligen ett ögonblicksverk - ena stunden glad & studsig utanför mitt kontor, i nästa stund helt ledsen. Vad som verkligen känns hemskt är dock min reaktion på detta, för vad som flög upp i huvudet på mig var 'Jaha, du gör mig besviken så nu får du känna lite hur det känns själv!'. Vilket naturligtvis är helt hemskt, jag vet att han mår dåligt & det faktum att han ger upp sin tjänst här & åker tillbaka till Skottland kan ju på intet vis jämföras med att jag bangar en kväll på TCA. Kan det här vara någonslags mekanism som kickar in för att härda mig själv mot det faktum att han ska åka? Eller tillhör det bara kategorin 'jag SKULLE kunna tappa denna skålen/värdefulla provet/babyn i golvet' typen av tankar?
Klänning - Banana Republic
Strumpbyxor - HM; grå, ribbstickade
Skor - Scorett; marinblå ballerinor med vit rosett på tån
Omotiverat paniksug!
Gaaah! Fick precis ett av mina totalt random cravings (är det bara jag eller har andra icke-gravida också sådana?)! Polarmacka med bregott! Iiiiiih! Kan precis känna hur det skulle smaka, hur gott det skulle vara, hur fullkomligt jäkla omöjligt det är att försöka leta rätt på det här i Toronto... HULK!
Har typ växt upp på polarbröd eftersom jag tillbringade alla mina sommarlov i Älvsbyn. En av de skönaste känslorna i världen - när man går på ljummen kvällsprommenad i skymningen & man passerar förbi fabriken & det bara doftar helt ljuvligt!
Har typ växt upp på polarbröd eftersom jag tillbringade alla mina sommarlov i Älvsbyn. En av de skönaste känslorna i världen - när man går på ljummen kvällsprommenad i skymningen & man passerar förbi fabriken & det bara doftar helt ljuvligt!
Beslutsångest - temat för dagen?
Just nu känns det onekligen så! :) Det jag sitter & velar över nu är vår Semi-formal som äger rum den 10/4. Inte om jag ska gå eller inte (självklart kommer jag att gå, finns det en anledning att klä upp sig är inte jag den som backar!) eller över vad jag ska ha på mig (senare bekymmer) utan över vad jag ska äta. För det måste man nämligen bestämma i förväg. Det här är alternativen:
Appetizer: grillad bläckfisk, mixat småplock med ost & grillade grönsaker, minestrone soppa (big no no)
Pasta: 'Seafood' risotto, manicotti med ricotta ost & spenat + sallad, squash-ravioli med italienska korvar i gräddsås (eh, no...)
Entre: grillad stiploin stek med grillade grönsaker, grillad lax med grillade grönsaker, kyckling fylld med rostade grönsaker + rostad potatis
Dessert (inte för att jag behöver bry mig): Tiramisu eller CCC (Caramel Cheese Cake)
Men tror ni att jag har beslutsångest eller vad?! Imorgon är sista dagen att bestämma sig = måste ta ett beslut. Ett extraproblem - jag vill, som vanligt, dricka rödvin men dras till fisken...
Appetizer: grillad bläckfisk, mixat småplock med ost & grillade grönsaker, minestrone soppa (big no no)
Pasta: 'Seafood' risotto, manicotti med ricotta ost & spenat + sallad, squash-ravioli med italienska korvar i gräddsås (eh, no...)
Entre: grillad stiploin stek med grillade grönsaker, grillad lax med grillade grönsaker, kyckling fylld med rostade grönsaker + rostad potatis
Dessert (inte för att jag behöver bry mig): Tiramisu eller CCC (Caramel Cheese Cake)
Men tror ni att jag har beslutsångest eller vad?! Imorgon är sista dagen att bestämma sig = måste ta ett beslut. Ett extraproblem - jag vill, som vanligt, dricka rödvin men dras till fisken...
Climb or not?
Imorse när jag vaknade kände jag mig så mkt piggare, läste en massa artiklar & var tillbaka i mitt jobb-inducerade high. Nu...tror att febern kan vara tillbaka. Inte jättefarligt mkt, men ändå... Vilket gör att jag velar som en tok över om jag ska klättra ikväll eller inte. Varje liten fiber i mig skriker klättra, klättra - men huvudet säger att jag ska ta det lite lungt & ta hand om mig själv. Jobbigt! Att klättra är verkligen en drog, det är ett fix som inte riktigt går att förklara eller klara sig utan för den delen! Fast samtidigt - det är viktigt att vara lite rädd om sig själv också, inte pressa sig alltför hårt...
Steven Spielberg...
Precis tillbaka från att ha undervisat på the ROM & idag var det dagen D, d som i dinosaurier (& ja, jag nördfnissar för mig själv just nu)! Måste ju erkänna att det är en helt enorm boost för självförtroendet att glida runt i utställningshallarna & vara den som folk vänder sig till för att ställa frågor! Anyway, rundturen slutade med att jag & Kevin (professorn) dissade Jurassic park... Ni vet Velociraptor? I verkligheten var de rätt tiny & de såg inte heller ut på det sättet utan Steven Spielberg har baserat dem på en dinosaurie som hette Deinonychus. Sooo, mr Spielberg råkade bara gilla namnet Velociraptor bättre... Ytterligare en liten komplikation...Deinonychus skulle bara ha nått dig upp till magen, medan de i filmen tittar dig i ögonen. Vilket innebär att Steven helt sonika har fuskat lite med storleken! However, en vecka efter att filmen kom ut hittades en raptor som de facto är i just den storleken - fast den heter Utahraptor. Så nu vet ni! :)
Trulig...
Knatade mot bättre vetande iväg för att föreviga dagens oerhört spännande outfit (som på riktigt kompleteras med två schalar eftersom jag fryser så mkt). Tittade sedan igenom korten & kunde konstatera att det här med att vara sjuk inte direkt är någon boost för utseendet. Horrible hair, röda ögon...you name it! Fast någonstanns på vägen blev det iaf lite roligt, speciellt när jag fick se detta! Hur trulig ser jag inte ut på en skala? När jag ser på denna bilden får jag en vag känsla av att mina föräldrar nog maste ha varit utrustade med ett närmast oändligt tålamod för att ha stått ut med 'babyIda'! :)
Nu ska jag printa artiklar & sedan tänker jag gå hem, det blir varm apelsinjuice med whiskey för moi ikväll! Kram!
Tröja - Saint Tropez
Linne - Birger et Mikkelsen
Jeans - Levi's
Så underbara människor det finns!
När allt känns lite så där...det är då jag verkligen uppskattar när andra männsikor gör något knasigt, något helt oväntat! En av de få gånger som jag genuint skrattade igår var när Rob & jag stod ihoppackade i spårvagnen på väg ut till TCA. Tanten (ca 60) som körde pratade apkass engelska med en jättestark latinamerikansk brytning, men så himla skön person!
'Ladies and gentlemen, please move back, please move back so that you can enjoy our complimentary whine, lobster and cheese that we serve in the back of the car! Oh, and so that we can let in some more people from the cold!'
En stund senare...
'Ladies and gentlemen please don't breathe so hard. This is like a lovers nest; I can't see the road... Maybe open up a window please? And, remember, don't push the doors, I don't want anyone of you to fall out - you are all too precious to me!'
Huskur?
Sitter & funderar på hur jag ska buffra min förkylning i största möjliga mån - har nämligen noll & ingen tid att bli sjuk. Samtidigt som det är helt uteslutet att bli det så vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt det heller, det är ju inte som om man springer till läkaren för lite feber (+ att jag inte har tid till det heller)... So far ser min plan ut så här:
1) Dricka kopiösa mängder te, honungsvatten & apelsinjuice
2) Leva på mat innehållandes vitlök
3) Småhutta whiskey
4) Knapra i mig Robs kvarblivna penicilinkur
Några andra tips?
1) Dricka kopiösa mängder te, honungsvatten & apelsinjuice
2) Leva på mat innehållandes vitlök
3) Småhutta whiskey
4) Knapra i mig Robs kvarblivna penicilinkur
Några andra tips?
Fast i & för sig...
Fick ju iaf reda på en sak igår som gjorde mig glad. Rob berättade att hans handledare sagt att avdelningen gjorde en stor förlust i & med att han åker hem (vilket är helt sant, Rob är en av de bästa geologer jag någonsin mött) eftersom det innebär att var årskurs nu bara har en 'riktig' masterstudent kvar - moi.
R - He thinks really highly of you, you know?
Moi - Huuuhuhulk?
R - Yes, he actually told me that he was really impressed by the fact that you already have papers, and that people talk about you at the department - because you've done so well. They think that you are a real access.
Moi (helt gråtskakigt) - Thanks...at least I know that I'm on the right place...This is what I'm meant to do...
R - Yes, and you won't give up...because you're stronger...
Yesterday all my trouble...
Tog mig aldrig in till institutionen igår, tillbringade istället dagen med att först hysterieskriva på mitt arbete, gråta & klättra. Det som har hänt är att Rob åkte in för kompletterande kirurgi för tanden + nytt besök hos läkaren (lite bättre - blodtryck kring 150) & mötte upp med sin favorithandledare som rekommenderade honom att åka hem omgående eftersom han var så orolig... So, nu är det bestämt - det blir inte ens en master utan han åker tillbaka till Skottland om ca tre veckor. Har väl visserligen trott att det var det som skulle hända, med jag blev ändå helt förstörd. Efter att ha spätt ut mina 51 koppar med tröstte med tårar beslutade vi oss för att åka till TCA för att få något annat att tänka på. Kände mig lite småkonstig men trodde att det berodde på att jag gråtit så mkt - vilket det inte var, är på väg med rekordfart in i en förkylning... Har frossat hela natten & att trava in hit till institutionen för dagens seminarie var bara pain (alla leder värker). Uuum...denna spådom fick jag med mitt te imorse 'Secret with life is to enjoy every moment of it'. Vad är oddsen liksom?
Men visst ja!
Virriga moi glömde ju helt av att rapportera från gårdagens söndagsmiddag hemma hos Pauls föräldrar! Men helt ärligt så är jag lite för trött för att skriva ned allt som hände där. Tänker istället printa ut en bunt artiklar till & trava hem till väntande laptop, gallons of tea & avokado. Rapporten får således vänta tills imorgon, men...så mkt kan jag säga - det var supertrevligt & inget av mina två små neurotiska skräckscenarion utspelade sig:
1) Blev såleds inte ihop-parad med någon släkting
2) Eller tillfrågad om jag ville agera surrogatmamma åt Paul & Sandra
& bara det, i kombination med sötpotatis, gjorde ju typ nästan hela kvällen! :)
1) Blev såleds inte ihop-parad med någon släkting
2) Eller tillfrågad om jag ville agera surrogatmamma åt Paul & Sandra
& bara det, i kombination med sötpotatis, gjorde ju typ nästan hela kvällen! :)
Men lika glad är jag för det...
Nope, fixade inte riktigt målet. Skrev bara fyra sidor, MEN jag har dessutom satt upp out-linen för hela uppsatsen & letat reda på en bunt nya referenser som kommer att bli handy, handy...sooo, jag känner mig rätt duktig iaf! Punkt! :) Inatt snöade det förresten här i Toronto = major depp gällande merparten av befolkningen. Moi däremot är på ett litet high (arbetsrelaterat sådant - blir typ speedad) så jag sportar kjol & sunny smiles!
Blus - Sisters Point
Kjol - Boomerang
Skärp - blått & glittrigt
Strumpbyxor - HM; vita
Skor - Scorett; marinblå ballerinor med vit rosett på tån
Armband - farmors
+ konstig reflex från spegeln...
Nu checkar vi...
Oki, mal ju alltid om att jag är en sista minuten människa & att jag jobbar bäst under press - sooo, upp till bevis! Har ställt mobilen på tre timmar, under vilka jag banne mig tänker skriva minst fem sidor text! Utmaning, utmaning! Hepp, nu sätter jag igång! Om tre timmar är jag tillbaka, med dagens outfit & en rapport... Tjing!
Demeanor...
Rob sa en sak som gjorde mig så glad i helgen:
Visst var det fint sagt? Har aldrig tänkt på det på det viset men när han sa det kände jag någonstanns inom mig att det stämde. Inte i alla lägen naturligtvis, inte 24/7...men helt klart vissa dagar. Som idag, när solen värmde & jag gick nedför Bloor, då kändes det som om jag sken innefrån, att jag tog upp lite mer plats i rymden än enbart rent fysiskt.
'You know something? You have demeanor, something that I can't explain, but it catches people's attention. You just walk into a room and you have it, presence...in a way that is very special'
Visst var det fint sagt? Har aldrig tänkt på det på det viset men när han sa det kände jag någonstanns inom mig att det stämde. Inte i alla lägen naturligtvis, inte 24/7...men helt klart vissa dagar. Som idag, när solen värmde & jag gick nedför Bloor, då kändes det som om jag sken innefrån, att jag tog upp lite mer plats i rymden än enbart rent fysiskt.
Quality instead of Quantity
Tillslut lyckades vi lokalisera en mataffär som hade öppet - plockade ut en massiv choklad cheescake & spurtade sedan till närmsta spårvagn. Detta gjorde att vi kom till TCA kring kvar i tre, vilket i sin tur innebar att vi hade 35 min på oss att klättra... Inte ultimat med andra ord.
R - But Idaaah, a 5.9 as your first climb?
Moi - You know what, as we only have 35 min I think quality, oki?
Minst sagt småstressig, galen, session - men shit så roligt vi hade!
Moi - Come on Beb, hurry, hurry!
R - Speed climbing! Speed climbing! Run and tie your self in! I'll be right with you, as soon as I have untied myself!
Moi - I'm already running!
R - But Idaaah, a 5.9 as your first climb?
Moi - You know what, as we only have 35 min I think quality, oki?
Minst sagt småstressig, galen, session - men shit så roligt vi hade!
Moi - Come on Beb, hurry, hurry!
R - Speed climbing! Speed climbing! Run and tie your self in! I'll be right with you, as soon as I have untied myself!
Moi - I'm already running!
Alone on the planet...
Igår drog vi ihop vårt pick & pack för att dra till TCA i ett par timmar - båda två helt galet sugna på att klättra. Vid Queen St. hoppade vi av tunnelbanan för att ta spårvagnen när jag kom på att vi lyckats glömma bort att plocka upp något till Pauls föräldrar... Panik, minst sagt... För att lyckas hitta en present söndag eftermiddag under påsken är inte det allra lättaste. Kutade runt som tokar på öde gator & slutade tillslut upp nere i PATH (Torontos underjordiska transportnät med en massa affärer). Sjukt märklig upplevelse - inte en levande varelse så långt ögat kunde nå. Först skämtade vi om det, sedan blev det bara läskigt. Det var lite som i Douglas Couplands 'Girlfriend in a Coma' & jag förväntade mig verkligen att stöta på en leaker i vilken sekund som helst. Inte blev det bättre av att Rob gjorde sitt bästa för att trissa upp mig ytterligare:
R - Beb!
Moi - Iiik! What?!
R - I thought I heard something!
Moi - Like what?
R - Wraaaoul!!! ZOMBIE ATTACK!
Moi - Skrrriiiiii!
R - Ahhaha! You're so funny!
Moi - Keep in mind that we're alone down here; nobody can hear you scream...
R - You know what? I think that at least someone must have heard you, 'Jumpy'!
Att övervinna bagateller...
& gissa vad jag gjorde på lördagen?! Jag klarade av att klättra en 5.10- helt rent för första gången! Lycka, lycka, lycka! Fast höll på att ge upp halvvägs. Anledningen till detta var att Rob lyckades putta ned en kristallskål i köket när vi kom hem vid fyra-tiden på morgonen efter var lilla spontana utgång = slutade med major blodspill från min sida. Hade tejpat fingret men pga att tejpen sög föll den av efter ca en meter... Halvvägs upp satte jag därför stora blodfläckar efter mig & någonstanns 70% upp öppnade jag faktiskt munnen för att be Rob hissa ned mig. Sedan vet jag inte vad som hände, drabbades av något slags uberläge - bakade in fingret i ännu mer talk, bet ihop & klättrade färdigt. Var en mkt speedad Ida som kom ned från den väggen! Helt hög på adrenalin, med en talk & blodkladdig hand & jag svär - jag kände mig typ som Sylvester Stallone i 'First blood'!
Rob - Beb! You're bleeding again!
Moi - Who cares! It's just a stupid cut, but I made it! I made it!
Rob - Yes you did! You did so well!
Moi - Can you climb it now? With a cloth, it needs to be cleaned...
Rob - Sure Hon. Just sit down a while and then I'll fix it!
Rob - Beb! You're bleeding again!
Moi - Who cares! It's just a stupid cut, but I made it! I made it!
Rob - Yes you did! You did so well!
Moi - Can you climb it now? With a cloth, it needs to be cleaned...
Rob - Sure Hon. Just sit down a while and then I'll fix it!
The european way!
Efter den lilla incidenten gav vi upp om honom & dansade för oss själva. När klubben stängde råkade vi möta de andra vid utcheckningen. En av killarna (Andrew) hade lite stelt försökt stöta på mig tidigare:
A - Soooo, I'm sorry for that in the bar...
Moi - What?
A - Well, you know... But you're so cute and... Well, I'm sorry. How long have you been dating?
Moi - Rob and me? Oh, no! We are not dating, we're best friends!
A - Friends? Oh... That's not the way we do it here. I'll guess it something european.
Men gissa hur mkt vi skrattade åt det i taxin på vägen tillbaka?! Eller som Rob sa 'I kind of think that they regretted that they invited us!'. :)
My weekend...
Var lite knasig - därav total frånvaro från bloggen. Allt började på fredag med att Rob & jag bestämde oss för att gå till Insomnia & äta middag. Hade superroligt & för första gången på länge kändes allt som det gjorde innan Colorado. Brottades om Rob's penicilinburk, fnittrade hysteriskt över allt mojligt tok & bojkottade totalt konceptet vitt vin (fastän vi åt pasta & lax...) eftersom vi båda är löjligt förtjusta i rödvin. Efter en flaska + en dring var så var vi minst sagt på topp - Rob flyttade över till min sida av soffan & vi roade oss med att analysera lite löst folk som stod vid baren. Detta resulterade i att de efter ett tag bestämde sig för att bjuda oss på en drink - en halvtimme senare ansåg vi att de var rätt trista, medan de tyckte att vi var typ roligast i universum. Detta ledde till mer drinkar & att vi alla drog till en klubb, en väldigt nordamerikansk sådan... Så medan alla andra stod & dansade lite stelt till något som jag antar var house slängde jag & Rob totalt alla normala hämningar över bord & ägnade oss åt fuldans. Vilket var så roligt! Speciellt kul tyckte vi att det var eftersom en av killarna i gänget var gay = vi 'kidnappade' honom & försökte dra med honom i vår galenskap. Detta funkade inte riktigt eftersom han inte kommit ut...
Moi - But cooooooome on! You're gay! So dance! Dance, dance, dance with us pretty!
G - Iiikk! They! Don't! Know!
Moi - Oh...
Moi - But cooooooome on! You're gay! So dance! Dance, dance, dance with us pretty!
G - Iiikk! They! Don't! Know!
Moi - Oh...
Påskpuff!
Sportar ballerinaskor idag! För igår var det nämligen 'Spring Day'. Fast någon jätteskillnad märkte jag väl inte direkt av. Fast är det officiellt vår så är inte jag den som protesterar! :) Idag fick förresten Rob & jag en liten märklig inbjudan. Vi har nämligen blivit inbjudna av Sandra & Paul till Paul's föräldrar på söndagsmiddag... Både jag & Rob tycker att det är lite småkonstigt, men det blir stek så vi kommer deffinitivt att dyka upp! :) Nope, nu måste jag trava hem, ska ut & äta med Rob. Har nämligen ett helt offantligt lax-sug & eftersom vår fiskaffär var stängt är det av nöd tvunget att vi går ut & äter (+ att LCBO [systembolaget] är stängt idag så vi måste ut om vi vill ha vin...)!
Tjing!
Frånvaro från bloggen, jobbigt! Men igår krånglade allt bara & idag har jag varit upptagen med att läsa artiklar hemma i huset, mumlat fram svenska svordommar åt Chinny eftersom hon har varit ett riktigt litet plågoris & tvättat med Rob. Det sistnämda är en lite jobbigt punk. Att vi tvättar tillsammans underlättar nämligen enormt mkt, det är roligare, billigare & moi behöver inte bära dit tvätten eftersom han gör det. :) MEN, & detta är ett stort men, Rob äger ett sjukligt antal ullsockor. Sockor som luktar vått får, lerigt, skotskt mögfår... Vilket gör att mina kläder också luktar så som jag inbillar mig att en skotsk klanmedlem gjorde på 1700-talet. Inte super med andra ord. Försöker lite diskret att omfördela mina kläder så att de inte ska utsättas för detta bittra öde, vilket dessvärre inte alltid lyckas. Sooo, moi har inhandlat en lite 'oljevaniljdoftpryl' som jag har i min byrå, min enda räddning! :)
And I'm so bad...
Uuum, jag har ju inte bara fans...vilket jag kunde konstatera på labben idag. En av mina elever kom fram & frågade hur många poäng en pytteliten del av deras kurs stod för. Svarade att den bara motsvarade en 'Top-up' (dvs, om de gjorde riktigt bra ifrån sig så fick de ett extra-poäng på labbtentan). Hon kontrade med att hon inte fått något poäng & jag svarade att det antagligen berodde på att jag inte ansåg att hon var värd det (fast jag sa det lite snällare...). Detta resulterade i att denna lilla asiatiska, docksöta, person förvandlades till en gremlin:
G - I'm so offended of what you put down on my paper!!!
Moi - Oh. Though you are around 50 students so you will have to remind me of what I wrote...
G - You questioned if I had written it myself!
Moi - Oki, this is the deal...you were only supposed to hand in a few lines about what you saw in the galleries. If you've handed in an essay you have either completely misunderstood the assignment or down-loaded a bunch of material that I will not even look at.
G - I'm so offended!
Moi - Well I'm sorry, but that was my directives and if you have a problem with that you will have to talk to Jean-Bernard.
There it is...I'm baaaad! :)
Så mkt att göra...
Jag är typ sämst i världen på att planera min tid, vilket i regel resulterar i att jag blir helt igenslammad med jobb med jämna mellanrum. Har precis hittat en sådan period nu, hela dagen idag har varit craaaazy. Har slitit som en liten gnu. Sure, inte jobb i vanlig mening kanske, men iaf - konstant upptagen. Har precis kommit tillbaka från att ha undervisat på the ROM. Studenterna är väl inte de mest begåvade själar jag stött på, men det gör inte så mkt för jag har verkligen roligt där! Oavsett om det är för att jag & David kan skratta i mjugg eller för att jag ser att jag når fram & gör ett intryck så är det verkligen helt fantastiskt att få tillbringa varje torsdag-eftermiddag där! Ska försöka snabb-tåta ihop min rapport nu & sedan får vi se om jag hinner iväg & klättra eller inte...hoppas!
I love J-B!
Inte på riktigt alltså, utan för att han är så rar & för att han precis har boostat upp mitt humör något helt vansinnigt! Efter dagens seminarie stannade jag kvar för att tacka honom för att han var så snäll mot mig förra gången vi träffades (vilket var samma eftermiddag som jag fick Robs mail). Han svarade att det var en självklarhet & att jag kan höra av mig till honom när jag vill. Sedan frågade han hur jag kände mig nu - svarade att jag naturligtvis är ledsen men att arbetet går före. Jean-Bernard sa att han var glad att jag tog det på det viset eftersom han hade avskytt att se mig gå ned. Han sa att jag har en ovanligt god analytisk förmåga, att han är imponerad av allt jag har presterat så här långt - både i klassen & som hans lärarassistent. Vidare sa han att jag har en enormt bra bredd på min kunskap, en bredd som han inte bara ansåg var imponerande utan även mkt ovanlig, & så avslutande han med att säga att han tror att jag kommer att gå långt... Kan man få så mkt mer beröm? Blev helt varm inombords & ville mest av allt ge honom en kram för att han skulle första hur glad han gjort mig! Nu ska jag skriva en sammanställning av dagens diskussion & sedan blir det att sätta sig ned & skriva rapporter, vilket bara känns som en rolig utmaning just nu! Tänk vad ett par meningar, ett par minuter, kan göra för att få någon annan att bli helt lycklig & må alldeles, alldeles, underbart bra! Kraam!
Topp - VILA
Kofta - HM
Jeans - Levi's
Skor - Scorett; svarpa pumps med rosett på tån
Jo skrev så klokt...
'Jag hoppas att det här ger honom lite perspektiv på saker o ting...'
Det hoppas jag med, för åtminstonne för mig har det gjort det. Helt ärligt var det faktiskt något av en lättnad att höra vad läkaren sagt till honom. Det har hjälpt mig att förstå lite bättre, för innan var jag verkligen helt oförmögen att begripa hur han kan kasta bort den chans som han givits... Vad gäller mina tidigare funderingar på att backa undan för att bespara mig själv...nej det går inte. Sure, jag har galet dåliga associationer till långdragna uppbrott & killar med depressioner, men som Ma sa till mig igår över tidernas sämsta telefonanknytning (alltså, för mig så hade morse fungerat ungefär lika bra, men som tur var gick iaf min röst fram!):
'Iiida, för det första - han är inte din pojkvän. För det andra, han har aldrig varit stygg mot dig.'
& det gör faktiskt hela skillnaden. Han är min vän, & jag måste finnas där för honom av den anledningen. Dessutom...trots att han sårat mig så har allt han gjort varit för att han trott att det skulle hjälpa mig. Han har aldrig medvetet försökt göra mig illa, aldrig med vilje fått mig att tvivla, att gråta, att känna mig liten. Aldrig. Han är Rob, min vän - en helt annan person.
'Iiida, för det första - han är inte din pojkvän. För det andra, han har aldrig varit stygg mot dig.'
& det gör faktiskt hela skillnaden. Han är min vän, & jag måste finnas där för honom av den anledningen. Dessutom...trots att han sårat mig så har allt han gjort varit för att han trott att det skulle hjälpa mig. Han har aldrig medvetet försökt göra mig illa, aldrig med vilje fått mig att tvivla, att gråta, att känna mig liten. Aldrig. Han är Rob, min vän - en helt annan person.
Another person, another country, another time - and it is time to put some things to rest...
Men Magnus!
Du ska inte låna något över huvud taget den närmsta tiden! Hör du det! Jag drömde nämligen att du fick låna två stycken gitarrer från Musikanten (värda 120.000:-) som du sen lyckades sätta 7 stycken repor på. Vilket i sin tur resulterade att din kära syster tvingades böta 1000 kr per repa eftersom någon inte ägde ett endaste öre...
Dreams...
Jag tror på drömmar. För mig har de alltid varit ett sätt att finna vägledning, finna tröst & kommunicera. När R var här & hälsade på gav han mig en liten bok om drömtydning - oftast har jag en klar bild av vad mina drömmar betyder, men denna lilla bok har visat sig mer användningsbar än jag någonsin hade kunnat ana. Drömmer i regel väldigt mkt, men i nattens kaos framstod en dröm tydligare än alla andra. I just denna specifika frekvens springer jag allt vad jag orkar mot mitt hus för att ta skydd. Jag är jagad av något & allt jag vill göra är att ta mig in i huset & låsa dörren. Svänger in & smäller igen den efter mig, men utanför hoppar en hund mot dörren & försöker ta sig in. Jag försöker febrilt att låsa dörren, men fastän den har fyra olika typer av lås (inklusive en hasp men ingen öggla till den...) så går det inte. & sedan minns jag bara en röst som säger:
'Ida...det är en vildhund, till hälften varg, men den har levt med människor & kommer inte att skada dig. Släpp in den, stäng inte ute den'.
Hund betyder vän...
'Ida...det är en vildhund, till hälften varg, men den har levt med människor & kommer inte att skada dig. Släpp in den, stäng inte ute den'.
Hund betyder vän...
MsBree is back!
Sedan jag flyttade hit så har jag mer blivit en storstadsmänniska & övergett min pyssligare, omhändertagande, sida. Sure, Bree som perfektionist har aldrig lämnat mig, men den husliga biten tog en lååång semester. Tills igår, jag förvandlades typ till min farmor & stod & fixade hemmagjort potatismos inför en smått chockad Isolde. :) Väckte sedan upp Rob, lotsade honom nedför trappen, såg till så att han åt, försåg honom med en förpackning chokladpudding & en Readers Digest som jag köpt med mig hem, & skickade upp honom för trappen igen. När jag så stod där med disken kunde jag inte låta bli att le, vad är det som gör att jag alltid retirerar till att bli en ubereffektiv liten hemmafru när saker & ting krisar?
Om ändå...
Vad jag önskar att jag på något sätt hade kunnat vrida tillbaka tiden & ordnat allt till det bättre! Fast det är väl så livet är, det finns ingen 'Undo'-knapp, man får helt enkelt ta det som det kommer. Men just nu gör det bara ont att se vilket skick Rob är i... Vart tog han vägen, & hur kunde det gå så snabbt? Har skrivit ut min lunta med artiklar/min lilla boj till det som jag tycker om & det som jag alltid kommer att kämpa vidare för & nu ska jag knata tillbaka till huset. Har kommit på att Rob nog behöver något lite stadigare att äta, tänker biff med stekt lök & potatismos + sås. Det var vad darling Jo såg till att jag fick i mig när jag hade problem med mina visdomständer, så jag hoppas att det fungerar. Kan inte göra så mkt åt Robs mentala kaos just nu, men jag ska åtminstonne försöka göra något åt 'näringsbristbiten'! Pudding, pudding ska jag också köpa...det måste man väl gilla om man kommer från UK?
När blev allt såhär?
& så går vi från restaurangen till apoteket för att hämta ut Robs penicilin & jag kommer på mig själv med att hålla handen skyddande bakom hans rygg så att ingen ska kunna stöta till honom/så att jag ska kunna stödja honom om han blir yr. Jag drar igång en jakt på telefonkort, så att han ska kunna ringa hem eftersom det är det enda han vill göra just nu, & jag håller upp dörrar, hämtar vattenflaskor & förklarar att han inte får handla mat själv utan att han ska överlåta det åt mig. & mitt i allt detta vill hela mitt inre bara stanna upp & skrika:
'Varför är du i denna situationen igen? Hur har du inte kunnat se vart allt har gått den senaste tiden? Varför måste du ta hand om en annan person som borde vara fullt kapabel att klara sig själv? Varför har allt ansvar ännu en gång bollats över till dig?'.
Svaret är enkelt - för att jag är den starkare av oss två, för att jag bryr mig, för att jag måste finnas där...
'Varför är du i denna situationen igen? Hur har du inte kunnat se vart allt har gått den senaste tiden? Varför måste du ta hand om en annan person som borde vara fullt kapabel att klara sig själv? Varför har allt ansvar ännu en gång bollats över till dig?'.
Svaret är enkelt - för att jag är den starkare av oss två, för att jag bryr mig, för att jag måste finnas där...
Rapport
Så, Rob har haft ont i en tand i ett par dagar, något som han inte har talat om för mig utan gått & hoppats på att det ska fvrsvinna. På grund av smärtan har han inte riktigt kunnat äta & han har heller inte klarat av att sova. I natt blev det riktigt illa & så fort det blev ljust gav han sig iväg för att hitta en tandläkare. Efter att ha virrat runt ett tag lyckades han få tag på en som hade öppet & de satte igång med att försöka fixa tanden - vilket i sin tur resulterade i att han svimmade av smärta & var medvetslös i ca 30 min. Under den tiden tillkallades ambulans & han blev ivägskickad till ett sjukhus där han så småningom vaknade till. Läkaren som undersökt honom förklarade att han led av näringsbrist (jävla colorado-tripp!), skyhögt blodtryck & en blodsockernivå som var katastrofalt låg... Dessutom led han av stress & läkaren förklarade att han ansåg att Rob borde ta två veckor ledigt, två veckor utan att göra något & utan att ta några beslut... Efter det blev det akut operation för att fixa tanden & dränera Robs käke från var & vid ett knackade han så på min dvrr, alldeles yr & sluddrandes. Har nu sett till att han har fått i sig lite mat & skickat hem honom. Planen nu är att snabbprinta ut ett par artiklar & fixa lite saker som jag måste ha gjort till imorgon & sedan blir det till att gå hem & laga lite soppa (den enda föda han kan få i sig just nu).
Ny kris...
Supersnabbt litet meddelande så att ni vet vart jag tagit vägen - Rob svimmade tidigare idag av en kombination av tandvärk, smärta & utmattning & nu måste jag ta itu med det & se till så att han får i sig lite energi. Av någon märklig anledning har de nämligen släpt ut honom från sjukhuset så nu är det upp till mig att se till så att han tar sig igenom detta någorlunda intakt. Aterkommer med uppdatering så fort jag fått honom att äta lite & åka hem. Kram!
Creepy!
Förresten! Detta behöver jag hjälp med! Hur fungerar människor som helt & hållet plockar bort sina ögonbryn? Mötte nämligen en tjej på vägen in till institutionen som hade noll & inga ögonbryn, bara tunna påmålade sträck... Kan det vara så att hon de facto tycker att detta är snyggt? För jag tycker att det ser helt vansinnigt ut! Alltså, detta kommer från en person som har blivit överexponerad för monobrows, men ändå - jag fixar det inte! Får typ tillbaka blickar till min barndom då jag satt & vred mig framför nyheterna eftersom jag inte klarade av att se nyhetstantens ögonbrynslösa panna höjas & sänkas bekymrat. Kan det vara så att världen är uppdelat i tre läger: de ögonbrynslösa, de normala & de som anser att ett ögonbryn borde vara normen?
99%?
I natt drömde jag att SussieQ var här & hälsade på. När vi träffades på flygplatsen tittade hon på mig & sa 'Men Idaaah, vad du har lagt på dig & vad du åldrats!'. Så det var rätt skönt när jag öppnade upp min inbox tidigare idag & såg detta meddelandet från min nya bästa vän 'Spark':
In total, you were reviewed for dating 134 times and 67 people expressed interest in you.
You are more desirable than 99% of 24,700,001 people.
Nu ifrågasätter jag väl denna siffra, men det känns ju trevligt att jag inte förlorat greppet helt! :)
In total, you were reviewed for dating 134 times and 67 people expressed interest in you.
You are more desirable than 99% of 24,700,001 people.
Nu ifrågasätter jag väl denna siffra, men det känns ju trevligt att jag inte förlorat greppet helt! :)
Klänning - Topshop
Skärp - mammas
Strumpbyxor - HM; vita, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta
Smycken - Idag kör vi på Irländskt; vänskapsring i guld & liten shamrock i emalj - because it's St. Patric's day today!
Märkligt...
Visst är det konstigt att man kan bo i en stad utan att ha sett en hel massa saker, utan att ha gjort något av alla de möjligheter som finns runt omkring en? R skickade mig nämligen denna bilden från när han var uppe i CN-tower (jobbade den dagen så jag kunde inte följa med) & jag insåg att jag fortfarande inte har åkt upp dit! Vilket är helt vansinnig med tanke på att jag har varit här sedan september!
Sooo, jag tror att jag måste ta till samma trick som darling Sandra & jag körde med hemma i Lse - sightsing! Jepp, det får helt enkelt bli ett litet helgprojekt för mig, att dra runt i Toronto & upptäcka nya kvarter, nya museum/affärer/pubar & tokigheter! För även om jag älskar the Annex (min lilla bit av Toronto) så skadar det ju inte direkt att ge sig ut på äventyr lite då & då!
Gooooo Canada!
Pga att min kamera har en funktionsduglighet som motsvarar en gråsten & att R glömt sin laddare i Sverige blev det inte jättemånga bilder från var lilla tripp till USA ( & dessvärre inga från den Maple Leaf match som vi gick på - vilket suger eftersom det var bland det roligaste jag gjort på länge!) men här kommer iaf en! Jättetrevlig kväll trots att jag var så mätt att det knakade i sömmarna! :) Eftersom både R & Mathias kommer från Finland & moi är halv finsk/halv svensk hade man ju kunnat förvänta sig att vi skulle bilda en patriotisk liten enklav i den helt igenom amerikanska baren. Men inte då, eller inte så som man kan förvänta sig iaf...följande dispyt utspelade sig mellan mig & killen i baren (B):
Moi - Sorry, we are going to take a cab back to our hotel, can I pay in canadian dollars?
B - Why are you using that shit dollar? Our dollar is much better!
Moi - It's not!
B - It is!
Moi - It's not! Canada is so much better than the US!
B - Oki, I'll give you this - your beer is much better and Canadian chicks looks hotter...BUT your politics sucks!
Moi - ....Gaaaph...!!!
I detta läge går barkillen iväg & lämnar mkt upprörd Ida bakom sig.
R - Ida, det är ju inte riktigt din fight... Du är ju inte kanadesare...
Moi - Men hur kan han säga så?! Hur?! Speciellt idag då Obahma & Hillary slås om skitröster i en tiny liten delstat med typ ett dussin delegater!
M - Taaaxin är här...
R & Mathias lämnar baren - moi tar två steg mot dörren, snor sedan runt, springer bort till bardisken & slänger mig över den så att jag hamnar ansikte mot ansikte mot barkillen:
Moi - I'll only say one thing! 12 delegates, 12 delegates!
B - Oh, hell...Oki, you're right Canada is far better than the US! Satisfied?
Moi - Yeeeees! By Beb!
Mathias (R's kompis som också är geolog & var här för konferensen) & Moi!
Karma?
Tror ni på karma förresten? Det gör jag, jag tror på att 'What is meant to happen will happen' & jag tror på att allt går runt, att allt kommer igen... Sooo, det ger mig tröst vad gäller mig själv & det gör att jag personligen inte behöver sätta efter Kathryn med en isyxa! ;) Tror dessutom att karma inte bara gäller hur man behandlar sina medmänniskor, utan även på hur man behandlar sig själv. Efter det att jag suttit ned & funderat lite på hur jag tacklat den senaste veckan kändes allt mkt bättre - gick in till institutionen med betydligt lättare steg, & kom fram till en inbox full med meddelanden som bara fick mig att le! Gladast blev jag över de bilder som R skickat till mig från när han var här & hälsade på! Fast jag kan ju inte låta bli att skratta åt hur jag ser ut vid Niagara-fallen: någon gång måste jag åka dit när det är sommar & varmt, så att jag inte ser så sjukt lidande ut på varje kort! :)
Enough!
Vaknade upp imorse & kände mig bara marginellt bättre i förhållande till gårdagen. Sedan blev jag arg på mig själv, för om jag ska vara helt ärlig, hur mkt har jag att klaga på egentligen? Sure, min absolut bästa vän här kastar bort världens chans & åker ifrån mig...men å andra sidan, jag gör ju inte samma misstag! Dessutom, livet går vidare...hur oumbärlig man än tror att någon är så klarar man sig i alla fall. Någon forsvinner, men man hittar någon ny att lita på & man finner lycka i de människor som man fortfarande har i sitt liv.
Drack rödvin med Rob i lördags, vilket var dumt...slutade naturligtvis med att vi båda grät hejdlöst & att jag satte en gigantisk mascara-fläck på hans skorta. Där & då kände jag mig som den mest otursdabbade personen i universum, men i det stora perspektivet (speciellt i ett geologiskt!) så är detta bara ett flyktigt ögonblick av smärta. Dessutom, sätter jag detta i relation till allt annat som jag har i mitt liv framstår jag som fruktansvärt självömkande & självisk. Jag har så mkt att vara lycklig över att jag skäms över hur gnällig jag kan vara ibland. Fast visst är det så...det är mkt lättare att fokusera på svårigheterna, & glömma bort att glädjas över allt det andra.
Drack rödvin med Rob i lördags, vilket var dumt...slutade naturligtvis med att vi båda grät hejdlöst & att jag satte en gigantisk mascara-fläck på hans skorta. Där & då kände jag mig som den mest otursdabbade personen i universum, men i det stora perspektivet (speciellt i ett geologiskt!) så är detta bara ett flyktigt ögonblick av smärta. Dessutom, sätter jag detta i relation till allt annat som jag har i mitt liv framstår jag som fruktansvärt självömkande & självisk. Jag har så mkt att vara lycklig över att jag skäms över hur gnällig jag kan vara ibland. Fast visst är det så...det är mkt lättare att fokusera på svårigheterna, & glömma bort att glädjas över allt det andra.
Igår...
mådde jag inte bra. Det händer då & då, & varje gång blir allt så tungt. Som vanligt slutade det med att jag gick & la mig. Klockan halv tre på dagen gick jag till sängs & sedan sov jag till åtta på kvällen. Hade allt varit helt enländigt så hade jag fortsatt sova, men nu lyckades jag ta mig upp ur sängen: duscha, läsa lite usel fantasy & brodera ett par trådar innan jag återigen somnade om vid tio-tiden. Sov sedan till klockan nio imorse. Därav blogg-frånvaron igår.
And yesterday?
Gårdagen var konstig, mkt konstig. Slutade upp med Remo, Kristy, deprimerad Jenny (Matt mår tydligen inte bra & arbetar inte längre -vad är det med killar?), pojkvänssjuk Laura & Jan på en liten skabbig pub. Konstigast av allt var ändå Jan, han betedde sig helt märkligt. Min enda förklaring till det hela är att han har fått känslor för mig. Vilket togsuger. Här har jag en enda verklig kollega på hela avdelningen & så är han:
1) Mesig & hjälplös
2) Hemligt förälskad
Man kan ju bli trött för mindre. Jag har liksom varken tid eller ork med den typen av komplikationer just nu. Det finns inte en tillstymmelse till chans att det någon gång skulle bli något mellan oss = det hela kommer på något stadium att bli jobbigt. Försökte febrilt hoppas på att det bara var jag som läste in för mkt i det hela, men när jag tog upp det med Rob skrattade han & sa att han funderat på hur lång tid det skulle ta innan jag drog upp just det ämnet med honom... Nu har ju min tilltro till Rob som människokännare mattats på sistonne, men ändå...i detta fallet tror jag att vi båda har rätt. Anyway, senare fråga, nu ska jag hem & sedan blir det filmfestival - extremsport/klättrar festival. Oh, my... :)
Det känns bättre...
Oki, allt är inte bra men lite bättre är det iaf mellan mig & Rob nu. Pratade ett par timmar i eftermiddags & då & då 'glimmade' det till & det var som om allt tråkigt aldrig hänt. Sedan kom jag tillbaka till verkligheten, vilket är jobbig men ändå hanterbart. Rob har pratat med sina handledare & de vill att han ska slutföra sin MSc innan han åker tillbaka, vi får se vad han väljer att göra. Just nu är han så förvirrad att han inte ens vet om han vill fortsätta som geolog. Kathryn vill att han ska bli bröllopsfotograf - människan är ju inte från denna världen... Var nog länge sedan jag verkligen genuint avskydde någon så mkt. Som liten hade man ju 'dödsfiender' på alla håll & kanter, men jag trodde faktiskt att jag hade vuxit ur det stadiet. Kommit bort från det där verkliga hatet mot en annan medmänniska. Sure, ogilla någon gör man väl lite då & då, men att verkligen önska en annan person käpprätt åt helvete...neeej, det trodde jag faktiskt att jag passerat.
And now it's time for...
öl! Borde väl egentligen inte, med tanke på den potentiella Mexico-trippen, men det tänker jag strunta i ikväll! Nu ska jag dra iväg & ha kul, & jag ska inte tänka på några ledsamheter & jag ska gotta mig åt att jag faktiskt både är rätt smart & söt! Så det så! Puss på er alla fab!
Klänning - Saint Torpez
Skärp - mammas
Armband - farmors
Spark...
Kommer ni ihåg när jag flippade över den där facebook prylen förresten? Den där som går ut på att man ska bedömma vilka man kan tänka sig dejta & så får man reda på vilka som hade vela dejta en själv... Anyway, den rullar på så smått fortfarande & idag fick jag denna lilla lista skickad till mig som täcker de personer som de facto lämnat ett omdömme till varför de skulle vilja dejta just moi:
This is a summary of reasons that people gave when asked "Why would you date Ida?"
1. cute (10 votes)
2. hot (7 votes)
3. fashionable (1 vote)
4. outgoing (1 vote)
5. personality (1 vote)
6. smart (1 vote)
Eeeh, hur ska man reagera? Lite roligt är det förstås, men samtidigt... Eller nej, egentligen är det nog mest roligt! I'm cute, I'm super cute, and a little bit hot as well! And I'm blond and I have a position at UofT! Wee, go me! :)
This is a summary of reasons that people gave when asked "Why would you date Ida?"
1. cute (10 votes)
2. hot (7 votes)
3. fashionable (1 vote)
4. outgoing (1 vote)
5. personality (1 vote)
6. smart (1 vote)
Eeeh, hur ska man reagera? Lite roligt är det förstås, men samtidigt... Eller nej, egentligen är det nog mest roligt! I'm cute, I'm super cute, and a little bit hot as well! And I'm blond and I have a position at UofT! Wee, go me! :)
Yeees!
Bästa nyheterna/tvära kast i Idas liv! Har precis pratat med min handledare Jörg, vilket som vanligt var en rätt stressande upplevelse (eftersom han tycker att resten av mänskligheten är idioter), MEN denna gången slutade det inte med att moi kravlade in på kontoret paniskt funderande på om jag är en tänkande varelse eller en amöba! Denna gången hände detta:
1) Jag fick, beröm! Två gånger sa han att jag hade varit jätteduktig! Två gånger! Under kan inträffa!
2) Jörg har kommit fram till att jag troligtvis inte kan fixa med allt labbarbete här = om allt går vägen är moi of to Mexico om 4 veckor! Sweet, sweet, sweet! Får jag åka hade det verkligen varit den absoluta, mest ultimata tajmingen i världshistorien! Jag får dra iväg från allt jobbigt & jag behöver inte se Rob packa upp & åka tillbaka till Lady de Winter! Istället kommer moi att sippa drinkar nere i värmen! Oh, hoppas hoppas! Nu håller vi tummarna allihopa, eller hur?!
Mexico, Mexico, Mexico!
And I'm goooood!
Yes! Slog in på auto-pilot Ida nere i föreläsningssalen & lyckades super med min presentation! Värsta sköna känslan! Sure, allting annat kanske är lite halvkasst, men jag sysslar iaf med något som jag är bra på! Blev så till mig att jag till & med skämtade med prefekten under frågestunden - på svenska (han har bott i Sverige i fem år)! Sen blev allt lite konstigt igen när Rob kom fram för att ge mig beröm. Vi var båda helt stela & konstiga & när jag insåg att han också tänkte dra iväg & klättra med Sandra & Paul ikväll ändra jag mig snabbt till att gå ut med de andra geologerna för att dricka... Saken är den att jag verkligen bara var så himla ledsen igår & han kunde inte hantera det över huvud taget = han fegade imorse & stack iväg utan att prata med mig. Skippar man frukosten bara för att man inte vågar konfrontera någon så innebär det ett major problem enligt mig. Vänder man på det hela så skippade jag ju å andra sidan att klättra... Fast lite annorlunda tycker jag ändå att det är - till exempel så måste jag verkligen börja umgås med de andra geologerna nu om jag inte vill sluta upp som social paria... Suck, ska inte tänka på det just nu, blir bara så ledsen.
Värsta kvällen...
Rob & jag åkte iväg till TCA för att klättra igårkväll, det var ett misstag. Innan dess har jag inte känt att jag fått något kontakt med honom över huvud taget & allt har mest varit småsurrealistiskt. Igår däremot var det min vän som var där; med ruffsigt hår, sin älskade fula Patagoniatroja & gnällandes över för små klättrarskor. Fick kämpa med gråten hela kvällen & ville mest åka därifrån. Det hela slutade i total missär när Rob kom ned från en vägg som han klättrat jättebra & föll in i vårt vanliga beteende = han knuffade till mig lite lätt & försökte sedan 'mipa' (man sätter fingret på den andres nästipp & säger mip) mig. För mig är det något som har att göra med tillit till varandra, det är något vi gör för att skämta bort allvaret i klättrandet - jag klarade bara inte av det. Slog bort hans hand & vände mig om mot honom & sa 'NO' innan jag stegade iväg till omklädningsrummet. Förvånande nog kom Sandra in dit efter en liten stund & gav mig en kram, totalt oväntat men det gjorde mig lite gladare. Efter det drog de andra iväg för öl & jag åkte hem & försökte pyssla ihop min presentation. Ska stå där om drygt 2 timmar så jag måste arbeta nu, återkommer senare med mer info & en upp datering om hur det gick. Kram!
Neeej!
Min chef-chef på the ROM när jag kom till undervisningen idag:
Murphy...allt är den där fucking Murphy's fel!
C-C - You're doing Rock-Fest! That's marvelous! We never go, because we think that that other geology stuff is so boring, but now we will go! This will be so interesting! I can't wait to hear a little bit about the work you did back in Sweden!
Moi - Eeeh, well you don't have to feel like you have to go...
C-C - Ahahah, don't be stupid! Do you think that we would miss this opportunity to support one of our own?!
Murphy...allt är den där fucking Murphy's fel!
Lätta steg!
Fick precis ett litet meddelande som gjorde mig så glad! Att få beröm eller ett vänligt ord kan ibland göra så vansinnigt mkt!
Your presentation style was excellent, and also they way the slides were set up. You will do well in conference presentations.
/Jochen
Nu ska jag snabbläsa upp mig lite på sniglar & sjöstjärnor innan jag knatar iväg till the ROM för dagens undervisning. Sedan bär det iväg till TCA för att klättra, hoppas på att jag äntligen ska klara av den där idiotiska 5.10-! Håll tummarna för det!
Your presentation style was excellent, and also they way the slides were set up. You will do well in conference presentations.
/Jochen
Nu ska jag snabbläsa upp mig lite på sniglar & sjöstjärnor innan jag knatar iväg till the ROM för dagens undervisning. Sedan bär det iväg till TCA för att klättra, hoppas på att jag äntligen ska klara av den där idiotiska 5.10-! Håll tummarna för det!
Lets see!
Så nu har jag köpt på mig denna istället (+ en ny laddning smärta = Listerin). Uum, vi får se vad den går för! Måste erkänna att jag inte hyser något större hopp, den verkar liksom alldeles för 'delikat' - ie tuben är för smal... Well, hoppet är väl det sista som lämnar en! :)
I just wanted...
Vissa dagar när man vaknar känner man sig supersnygg, andra dagar känner man sig som om någon har utfört onda experiment på en under natten. Imorse vaknade jag med en lust att vara söt - så det blev puff-puff hår & baby-doll klänning. Dock måste jag ju erkänna att det inte känns så himla bra iaf. Detta beror på: två delar tjockångest, en del mörka ringar under ögonen + taskigt hår samt en del värdelös skitmaskara. Just nu hyser jag ett intensivt hat till Dior eftersom de tog 'min' maskara ur produktion. Deras 'ersättare' sög redan när den var ny & nu, när den sjunger på sista versen, så är den helt hopplös. Försökte pillra på ett försiktigt litet förstalager & slutade upp med en gigantoögonfrans på var öga... Not what I wanted. Så det blev till att försöka lirka fram åtminstonde ett par separata strån med en tandborste - ett slöseri med tid som känns närmast brottsligt...
Klänning - Gina Tricot
Kofta - JAM
Strumpbyxor - grafitgrå, ribbstickade
There is something...
Vet ni hur det är när man har 'talat ut med någon', kommit överens om att man ska gå vidare eftersom man är så viktiga för varandra, & ändå är det något som inte stämmer? Så känns det nu med Rob - från min sida beror det på att jag känner att jag inte får kontakt med honom, men jag kan inte låta bli att undra vad det är som inte funkar för honom... För han beter sig minst sagt konstigt just nu. Suck. Anyway, har lyckats sätta upp en telefontid med Megha senare i veckan, ska bli så skönt att få prata av mig lite/skvallra med henne!
Actually...
Det blev faktiskt inget rödvin igår - see, hur väl man än tror att man känner någon så kan den personen fortfarande överraska & göra de mest oväntade saker! :) Körde istället ett av mina favoritstunts - somna med alla lampor & kläder på + smink. Var typ medvetslös från 22 igår till 10 idag... So, jag körde på en modifierad verson av alternativ nr 2 - From 56° North to 27° South: Chasing the identity of an enigmatic fossil plant. Det får gå som det går helt enkelt! Lite 'för vad gör det om hundra år när allting kommer kring'!
Iiieeehhh...
Gaaah, nu blev det jobbigt! Jag måste panik komma på en ny titel till min presentation som jag kommer att tvingas hålla på fredag. Just nu heter den 'An Early Jurassic conifer-dominated assemblage of the Clarence-Moreton Basin, eastern Australia' & hur himla kul är det på en skala? Hey, JAG tycker ju att den är trist! Faktum är att den är så tråkig att jag i fortsättningen kommer att mumla just detta om jag har sömnsvårigheter! Iiiip,iiip, panik! Detta är de alternativ jag har:
1) Hålla mig till den jag har nu - ingen kommer att dyka upp (hm, like that thought...)
2) Byta till min supernördiga titel som jag har satt på min populärvetenskapliga artikel - 'From 56° North to 27° South: Chasing the identity of a mysterious fossil plant'
3) Knata hem, köpa på mig en flaska rödvin & vänta på inspirationen...
Nu tycker jag att vi alla gissar på vad moi kommer att välja för strategi!
1) Hålla mig till den jag har nu - ingen kommer att dyka upp (hm, like that thought...)
2) Byta till min supernördiga titel som jag har satt på min populärvetenskapliga artikel - 'From 56° North to 27° South: Chasing the identity of a mysterious fossil plant'
3) Knata hem, köpa på mig en flaska rödvin & vänta på inspirationen...
Nu tycker jag att vi alla gissar på vad moi kommer att välja för strategi!
Hade ju egentligen...
inte tänkt lägga ut en dagens outfit eftersom jag:
1) Sovit i typ tre timmar
2) Tillbringat hela natten med att hinka i mig te & pressa ett par skeppor äpplen för att hålla mig vaken - ie känner mig mer porky än vanligt
Meeen, eftersom jag såg att någon lagt ut sin första (?) just idag så kände jag att jag också var tvunget att 'keep up the good work! Så här kommer den, moi är grå, men lite glad eftersom jag är inne på cerat-lager tre utan några biverkningar (ta i trä, ta i trä!)!
Klänning - Ces't Moi
Strumpbyxor - HM
Skor - Scorett; svarpa pumps med rosett på tån
& så min baby - min Bayswater :)
1) Sovit i typ tre timmar
2) Tillbringat hela natten med att hinka i mig te & pressa ett par skeppor äpplen för att hålla mig vaken - ie känner mig mer porky än vanligt
Meeen, eftersom jag såg att någon lagt ut sin första (?) just idag så kände jag att jag också var tvunget att 'keep up the good work! Så här kommer den, moi är grå, men lite glad eftersom jag är inne på cerat-lager tre utan några biverkningar (ta i trä, ta i trä!)!
Klänning - Ces't Moi
Strumpbyxor - HM
Skor - Scorett; svarpa pumps med rosett på tån
& så min baby - min Bayswater :)
Test!
Eftersom jag fortfarande känner mig lite lätt hyper har jag beslutat mig för att den minst smärtsamma vägen ut ur den situation som jag nu befinner mig i stavas 'faktiskt arbeta & inte surfa runt & göra nada'... För när jag de facto orkar (som i att ha disciplin) arbeta har jag ett fokus som gör att jag kan stänga ute allt annat, det spelar ingen roll vad som händer runt omkring mig, jag går bara in helt i vad jag håller på med. Har mjukstartat lite lätt med att beslutat mig för att utföra ett test med mitt lip-plumping cerat... Detta är inte fullt så knasigt som det låter, jag gillar det nämligen supermkt men har fegat för att använda det eftersom jag har skurit ned orsaken till mina allergichocker till två saker - ceratet eller kanadensiska Royal Gala äpplen. Sooo, nu har jag kletat på en försiktig första liten omgång & sitter & väntar på effekten. Sure, det pirrar & jag känner mig lite lätt 'Restylan' men än har jag inte känt av några hintar av 'Oh fuck, I need another adrenalin shot' - så än finns det hopp för mig & mitt cerat!
Funny...
Det roliga är att när jag blev tilldelad dagens amne för två veckor sedan så sa Jochen (professorn) att jag kunde skicka in presentationen till honom innan om jag ville. Moi velade runt lite kring ämnet & han frågade mig om jag var den typen av person som alltid är ute i sista sekunden. Bekräftade detta & drog ett par exempel - idag när jag sladdade in i föreläsningssalen:
J - So when did you started?
Moi (hyper efter tre timmars sömn) - I won't tell, you'll have to take a guess afterwards!
Så det gjorde vi, & jag erkände faktiskt att jag knåpade ihop den sista illustratorbilden i natt klockan tre & att jag pysslade ihop resten på morgonkvisten...
J - I wish you were my student! I could just sett you up with a thesis proposal and you would graduate within two weeks!
J - So when did you started?
Moi (hyper efter tre timmars sömn) - I won't tell, you'll have to take a guess afterwards!
Så det gjorde vi, & jag erkände faktiskt att jag knåpade ihop den sista illustratorbilden i natt klockan tre & att jag pysslade ihop resten på morgonkvisten...
J - I wish you were my student! I could just sett you up with a thesis proposal and you would graduate within two weeks!
På något vänster...
Lyckades trolla lite med knäna - läsa igenom 20 artiklar om Panama-kanalen, rita 6 diagram & kartor i illustrator till min pp-presentation, tåta ihop hela presentationen & öva in allt till klockan tre idag. Oh, & jag började printa artiklarna i måndagseftermiddag... So, det känns rätt mkt lugnare nu med presentationen som jag måste hålla på fredag! Var lite orolig för om jag skulle fixa allt med tanke på hur saker & ting är i nuläget - men jag har nu kommit fram till att 'forskar-mood' är oslagbart! Rob må vara en känslomässig robot men jag är en liten paleoR2D2 - and I'm invincible! :) Aaah, I have found my fix!
Världens vackraste röst
Igår när jag var & klättrade träffade jag Emma igen, minns ni henne? Det var hon som hade 'typ pojkvännen' som jag pratade med på telefon. Igår fick jag reda på att det inte var hennes pojkvän plus att han tyckte att jag hade världens vackraste accent & röst! :)
Blev så glad! En av de finaste saker som jag någonsin fått höra. En annan röst som var helt underbar att lyssna på var ma's, hon ringde just hit till kontoret. Nu känns allt mkt bättre, & den där 'gråtklumpen' som har suttit & tyngt hela dagen är borta. Sure, det är mkt just nu, men nu peppar vi & fokuserar på att klara av alla presentationerna denna vecka & sedan ska jag se till att göra något för mig själv till helgen som belöning! Vad gäller Rob, jaaa...vi får se vad som händer. Kommer att försöka vara där för honom så mkt jag kan.
E - You know what he said? He said that you talked a bit fast so he didn't get it all, but that he did not care because he could have listened to you forever!
Blev så glad! En av de finaste saker som jag någonsin fått höra. En annan röst som var helt underbar att lyssna på var ma's, hon ringde just hit till kontoret. Nu känns allt mkt bättre, & den där 'gråtklumpen' som har suttit & tyngt hela dagen är borta. Sure, det är mkt just nu, men nu peppar vi & fokuserar på att klara av alla presentationerna denna vecka & sedan ska jag se till att göra något för mig själv till helgen som belöning! Vad gäller Rob, jaaa...vi får se vad som händer. Kommer att försöka vara där för honom så mkt jag kan.
Prövning...
Denna vecka har precis tagit ytterligare en trevlig liten vändning för mig. Fick just ett mail där jag blev informerad om att jag ska hålla ett föredrag för hela institutionen på fredag... Eftersom jag har en viktig presentation imorgon känns det ju lite lagom stressigt - så, jag kommer därför bara att kommunicera genom bloggen de närmsta dagarna, har inte tid till mailen. Får printa ut mitt första examensarbete från Lund & satta mig in i det igen & sedan dra det föredraget. Har iaf fördelen att inte en kotte kan något om paleobotanik - så förhoppningsvis tycker de att det är tråkigt alt. lite småimponerande att jag namngett en egen växt. Fast jäklar vad jag ska dränka mina sorger sedan, utgång fredag & sedan ska jag fråga Isolde om hon har lust att grogga lite på lördag... :)
Robot.
Klättrade uselt igår eftersom jag hade tankarna på helt annat håll, uppdelat till var sin sida om Atlanten. Dröjde kvar tills händerna värkte eftersom jag inte ville åka hem. & det blev ungefär så hemskt som jag tänkt mig, fast inte alls på det sätt som jag föreställt mig. För där min vän satt fanns det ett skal, min Rob gick inte att nå. Jag blev helt blank - har nog aldrig varit så saklig i hela mitt liv. Tillslut lyckades jag få se en liten glimt av honom, men fastän han då grät kunde jag inte göra det. Försökte trösta honom, men det kändes helt hopplöst för det var som att sitta & hålla om en skadad liten hundvalp utan tillit till omvärlden. Han kommer att åka & jag kommer att gå vidare, men jag har ingen aning om han kommer att klara sig...
Leaving...
Nu ska jag bara packa ihop mitt lilla artikelberg & sedan drar jag iväg till TCA för att möta upp Paul & Sandra - hade helst bara velat klättra med Paul, men, men inget jag kan göra något åt. Huvudsaken är att jag får klättra, behöver göra av med energi & samla tankarna innan jag åker hem & tvingas konfrontera den bittra verkligheten. Isch. Vet inte riktigt hur jag kommer att reagera, finns väl i princip två stadier som det hela kan sluta upp i:
1) Moi tjuter ögonen ur mig
2) Ice-queen
Hade egentligen velat köra på konceptet 'besviken' men tänker inte vara någon manipulativ psyko bitch (läs Kathryn)... Fast jag vill verkligen att han ska första hur ledsen han har gjort mig, & hur mkt hans agerande har sårat mig - bäddar för en nanosekundshint av alternativ nr 2 följt av nr 1... Vilket jag egentligen inte vill, men jag har en irriterande tendens att börja gråta när jag blir riktigt upprörd & arg. Well, den som lever får se - återkommer i morgon med rapport.
1) Moi tjuter ögonen ur mig
2) Ice-queen
Hade egentligen velat köra på konceptet 'besviken' men tänker inte vara någon manipulativ psyko bitch (läs Kathryn)... Fast jag vill verkligen att han ska första hur ledsen han har gjort mig, & hur mkt hans agerande har sårat mig - bäddar för en nanosekundshint av alternativ nr 2 följt av nr 1... Vilket jag egentligen inte vill, men jag har en irriterande tendens att börja gråta när jag blir riktigt upprörd & arg. Well, den som lever får se - återkommer i morgon med rapport.
Getting there...
Nej men titta vad det börjar ta sig! En out-fits bild! :) Har suttit & terapi-printat ut ca 15 artiklar om 'The final closure of Panama' & fetignorerat det faktum att jag måste träffa Rob ikväll. Någon som det däremot kändes helt ok att träffa var Jan, we are back to normal now. Lite illa kanske, men kvinnliga tårar kan göra underverk! Soo, det kanske finns hopp ändå...med tanke på hur många jag fält de senaste dagarna...
Trött moi (stackars, stackars R som tvingas börja jobba imorgon!) i:
Klänning - Banana Republic; marinblå med 'Sailor Moon' knut där fram, vilket inte syns för fem öre...
Strumpbyxor - HM; gråa, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta & med helt enorma saltavlagringar (de använder salt här istället för grus...)
Trött moi (stackars, stackars R som tvingas börja jobba imorgon!) i:
Klänning - Banana Republic; marinblå med 'Sailor Moon' knut där fram, vilket inte syns för fem öre...
Strumpbyxor - HM; gråa, ribbstickade
Stövlar - Bianco; svarta & med helt enorma saltavlagringar (de använder salt här istället för grus...)
I love myself...
De senaste dagarna har ju varit lite lätt kaosartade vad gäller känslor, tankar & önskningar - har känt mig helt lost & oförmögen att tänka. Sooo, för att få lite fokus på 'tiden innan' & vem jag verkligen är satt jag nyss & läste igenom lite tidigare inlägg. Så kommer jag till den 3:e mars & läser detta:
'Nu ska jag erkänna något som jag knappt vill kännas vid själv...det är rätt skönt att Rob är i Colorado. Det känns hemskt att skriva det, men så är det...'
Föraning...? Anyway, detta betyder att det finns hopp i all ledsamhet & sorg för jag vet att jag kommer att klara mig! Trots att han är äventyraren som reser runt över hela världen, fältarbetar, klättrar & bryter av armar på rånare i mörka gränder, så är jag starkare! Bara för att jag är liten & blond, ser ut som Lady Penelope & alltid sportar högklackat så innebär inte det att jag är vän & oförmögen att ta hand om mig själv. Jag ruskas om då & då, förlorar balansen & faller, men jag är en katt - jag landar på fötterna, & I do it quite gracefully, dammit!
'Nu ska jag erkänna något som jag knappt vill kännas vid själv...det är rätt skönt att Rob är i Colorado. Det känns hemskt att skriva det, men så är det...'
Föraning...? Anyway, detta betyder att det finns hopp i all ledsamhet & sorg för jag vet att jag kommer att klara mig! Trots att han är äventyraren som reser runt över hela världen, fältarbetar, klättrar & bryter av armar på rånare i mörka gränder, så är jag starkare! Bara för att jag är liten & blond, ser ut som Lady Penelope & alltid sportar högklackat så innebär inte det att jag är vän & oförmögen att ta hand om mig själv. Jag ruskas om då & då, förlorar balansen & faller, men jag är en katt - jag landar på fötterna, & I do it quite gracefully, dammit!
I'm strange?
Jo, & så en sak som får mig att le varje gång jag tänker på det. Sure, vissa hade kanske blivit förolämpade (rabiata feminister enligt mig) but moi tycker att det är så fun, delvis för att det stödjer min teori om att det bara är gamla gubbar som faller för mig (undantaget små killar). Historien är som följer, moi tog en taxi från Radisson i onsdagsmorse = innan chocken med Rob, så moi var bubblig & glad & pratade på i 110 med den trevlige lille taxigubben. I fredags när vi sitter på tåget ut till Niagara säger Mathias (R's vän):
M - Taxischaufförerna börj känna igen oss nuu.
Moi - Vad?
M - Jo, jag tog en taxi & gubben bara 'kom du från Finland?' sa jag svara jo, & då fråga han om jag hadi en vän som också kom från finland & jag svaraaa jooo. & då sa han 'And he has a girlfriend who's from Sweden! She's nice, she's really, really nice! I mean really nice, you know what I mean...'
Moi - Ahahahaha! Men han var ju typ 70, kul att han gillade mitt utseende & inte min personlighet!
R - Så vad svara du då?
M - Ja sa int sa mycki, men han prata på om di resten av vägen...
M - Taxischaufförerna börj känna igen oss nuu.
Moi - Vad?
M - Jo, jag tog en taxi & gubben bara 'kom du från Finland?' sa jag svara jo, & då fråga han om jag hadi en vän som också kom från finland & jag svaraaa jooo. & då sa han 'And he has a girlfriend who's from Sweden! She's nice, she's really, really nice! I mean really nice, you know what I mean...'
Moi - Ahahahaha! Men han var ju typ 70, kul att han gillade mitt utseende & inte min personlighet!
R - Så vad svara du då?
M - Ja sa int sa mycki, men han prata på om di resten av vägen...
Small things in life...
När folk runt omkring mig har det jobbigt brukar jag tala om vikten av att se glädjen i det lilla, känna lycka över sådant som är en del av vår vardag & som kan ses som trivialt. Just nu hade jag varit i behov av kattungar, brummande tjocka små humlor & en skål blåbär med mjölk & socker på en solvarm brygga - men jag försöker peppa med musik, glädja mig åt att solen lyser & att jag ska klättra ikväll. Sedan försöker jag också vara glad åt att R har tagit sig säkert över Atlanten, även om det hade varit mkt bättre om han hade varit här. Har varit så skönt att ha honom i Toronto - någon som bryr sig & som är en anknytning till allt där hemma. Har fått ett löfte om att få lite bilder skickade till mig så fort han har skakat av sig värsta jet-laggen - så då blir det bla fler bilder på mig från Niagara (i snöstorm visserligen, så man ser inte speciellt mkt)!
Feg.
Bangade ur imorse när jag såg Rob's klättrarkängor i hallen. Så istället för att antingen väcka honom alt. dra runt i huset tills han vaknade tog jag mitt pick & pack & drog till institutionen. Sure, jag har en massa saker att göra men huvudanledningen till att jag inte tog diskussionen nu var att jag helt enkelt inte vill träffa honom. Hade han bara försvunnit ut ur mitt liv - trillat ned i en glaciärspricka eller något annat horribelt - hade jag inte behövt gå igenom den känslomässiga berg & dalbana som jag nu har framför mig... Som det är nu har jag ju tillbringat 2 veckor utan honom & det har flytit på rätt bra, men nu får jag 7 veckor till på mig att umgås med honom & sedan försvinner han helt. Just dessa 7 veckor stressar upp mig något enormt, får bara jobbiga associationer till när jag bröt upp från mitt ex...
Anyway, ska klättra med Paul ikväll så förhoppningsvis är jag tillräckligt stark & samlad efter det.
Anyway, ska klättra med Paul ikväll så förhoppningsvis är jag tillräckligt stark & samlad efter det.
Uppdatering...
Jag har tagit ledigt fran allt ett par dagar, behovde det for att samla mig lite. Tog en tripp over till USA med Rasmus & tillbringade lite tid pulsandes i snodrivor. Kanns betydligt battre nu. Skriver for tillfallet fran en urusel anknytning (internet cafe) som fungerar horrible. Imorgon ar tanken att allt ska aterga till det normala - atminstonne vad galler bloggen, i ovrigt kommer det nog att bli kaos. Rasmus har akt hem, sa mitt stod ar borta & istallet maste jag ta itu med alla kanslor som involverar Rob... Han kommer tillbaka tidigt i morgon bitti & jag ar livradd, absolut skrackslagen. Onskar pa nagot bissart satt att han bara skulle forsvinna ut ur mitt liv NU - sa att jag slipper all smarta med att ha honom har i de sju veckor som han har avsatt for att avsluta allt har... Tank pa mig i morgon, for jag kommer att behova det. Kram.
Nytt mail...
från Rob, & jag har nu hamnat i det läget att jag bara är så vansinnigt arg & besviken på honom. Jag kan inte förstå hur han fungerar över huvud taget! Hur kan han släppa ned allt detta på mig när han sitter borta i Colorado? Tycker att jag åtminstonne borde vara värd att ta det öga mot öga... Känner mig så sårad.
Igår...
& så igår kom det stora slaget. Var så ledsen att när Jean-Bernard bad mig skriva resumen till föreläsningen så bad jag honom att få slippa pga av att jag inte måde bra. Efter lektionen bad han mig att stanna kvar, han var så himla snäll & gullig att jag inte kunde hjälpa att jag började gråta igen. Han är nu den enda på institutionen som vet, eftersom jag inte kan säga något till någon innan Rob har pratat med sina handledare. Jean-Bernard erbjöd sig till & med att prata med Rob om jag trodde att det skulle hjälpa! Anyway, han tyckte att jag skulle ta ledigt från undervisningen idag, vilket var snällt, men jag behöver jobba. Sedan gick jag iväg till Jans kontor för att be om ursäkt & möts av en trotts-arg fjortis a la - stirra in i väggen följt av pipigt argt utbrott:
'I can't understand how you could eave me all alone in the middle of the night! I was just standing there and it was 12 a clock and snowing! I had to go down to Bloor which took me almost 5 min in the snow in order to get a cab back! And then I have not slept for the entire night because I was so upset by the way you treated me!!!'
Needles to say, moi började gråta igen... Måste rusa till the ROM nu, återkommer senare med lite mer strukturerade inlägg! Kram alla, & tack för att ni finns!
Roller coaster...
De senaste dagarna har verkligen varit en total känslomässig berg & dalbana. Från att ha varit superglad tidigare i veckan, till att bli apfull & ovän med Jan i tisdags, till att gråta inför Jean-Bernard igår... Vi tar det i ordning:
PDAC-konferensen/fylleslaget
Smurto-Ida lyckades på något vänster missa alla sviter med ordentlig mat, däremot fanns det inte ett enda rum som inte hade fri tillgång till alkohol... Kombon, överpeppad Ida, noll mat & obegränsad tillgång till vin - inte lysande. Innan dess hade jag dock superkul, minglade, skvallrade & fick komplimanger för min lilla vintage-klänning. Kring tolv var dock moi slut som artist, tog en taxi tillbaka till huset med Jan, only problem, när vi kom dit ringde Rasmus upp mig...moi hamnade i trots-mood & insisterade på att åka tillbaka. Vilket Jan vägrade, så det slutade med att jag åkte tillbaka själv & lämnde honom bakom mig. I detta läget var moi alltså fortfarande happy, happy, happy...
PDAC-konferensen/fylleslaget
Smurto-Ida lyckades på något vänster missa alla sviter med ordentlig mat, däremot fanns det inte ett enda rum som inte hade fri tillgång till alkohol... Kombon, överpeppad Ida, noll mat & obegränsad tillgång till vin - inte lysande. Innan dess hade jag dock superkul, minglade, skvallrade & fick komplimanger för min lilla vintage-klänning. Kring tolv var dock moi slut som artist, tog en taxi tillbaka till huset med Jan, only problem, när vi kom dit ringde Rasmus upp mig...moi hamnade i trots-mood & insisterade på att åka tillbaka. Vilket Jan vägrade, så det slutade med att jag åkte tillbaka själv & lämnde honom bakom mig. I detta läget var moi alltså fortfarande happy, happy, happy...
Crying...
Jag gråter, Kathryn har lyckats... Har precis fått ett mail från Rob, han kommer att lämna Toronto & åka tillbaka. Jag tror inte att jag orkar blogga idag, känner mig...det gör bara alldeles för ont just nu. Kanske om någon timme eller två, får se.
Kram alla.
Kram alla.
Bordellmamma?!
Oki, nu blir jag faktiskt upprörd! Har ju gratisversionen av bloggen - måste stå ut med lite reklam på sidan, vilket jag fixar. Men detta?!
Sann kärlek från Thailand Vackra thailändska kvinnor söker utländska män för sann kärlek!
+ mailadress som jag inte tänker lägga ut igen
Det gör ju mig till en hallick, till en liten pimp som prånglar ut stackars fjortonåriga, smalhöftade, thailändskor till 'jägargubbar' i typ Malå! What to do? Funderar att skicka ett mail till blogg.se, tror ni att det fungerar? För trots att min moral kan ifrågasättas & att jag flitigt brukar använda mig av citatet 'etik, vad är det?' (ref till serien Cleo) så känns inte detta riktigt hundra... Nope, ska försöka glömma bort detta för stunden, festa som det inte fanns någon morgondag, & sedan ta itu med detta imorgon...
Sann kärlek från Thailand Vackra thailändska kvinnor söker utländska män för sann kärlek!
+ mailadress som jag inte tänker lägga ut igen
Det gör ju mig till en hallick, till en liten pimp som prånglar ut stackars fjortonåriga, smalhöftade, thailändskor till 'jägargubbar' i typ Malå! What to do? Funderar att skicka ett mail till blogg.se, tror ni att det fungerar? För trots att min moral kan ifrågasättas & att jag flitigt brukar använda mig av citatet 'etik, vad är det?' (ref till serien Cleo) så känns inte detta riktigt hundra... Nope, ska försöka glömma bort detta för stunden, festa som det inte fanns någon morgondag, & sedan ta itu med detta imorgon...
Stupid questions...
På tal om Jan, två dumma frågor som han ställde till mig när han var här:
1) Oh, but Ida, isn't that dress very...short?!
2) What?! Will you be able to stand in those shoes the entire night?!
Mina svar:
1) There is no such thing as a too short dress
2) Well, I can do other things than just stand in them, can't I?
Now - peppa, peppa peppa! Tjing & puss!
Tre lager mascara senare...
Knatade hit utan att ha fixat till mig eftersom jag ville undvika en totalrenovering vid ankomst (blåsigt idag - vilket syns ganska tydligt på mitt fågelbo till hår).
Detta är således förekortet, ska försöka hinna knäppa ett efterkort, i annat fall får ni njuta av 'Debbie Harry' versionen imorgon. Har nu sminkat upp mig & sitter & funderar på när jag ska dra på mig kvällens outfit. Problemet är nämligen att jag behöver hjälp med den, trög dragkedja/bred rygg - ingen lätt kombo. Well, får vänta tills Jan kommer förbi, han var vänlig nog att erbjuda mig en hjälpande hand när han var här tidigare.
Fast bortsett...
från min ilska över 'felande' utrustning, & idioter som jag har lust att smälla till, så är allt riktigt sweet. Ikväll blir det till att dricka sig in i dimman (helt gratis!) på ett av Torontos mest flashiga hotell, jag har ägnat morgonen åt brunch & 'Ida-tid' & just nu lyssnar jag på ABBA & peppar inför den galenskap som komma skall! Rasmus har lovat att inte bli riktigt lika full som han var igår (oh vad han var rolig, SO, SO DRUNK!) - han får hålla lite koll pa mig & se till att jag kommer hem safe and sound, typ. För att visa min tacksamhet har jag plockat upp detta åt honom, stackarn har ju jobbat på konferensen sedan i söndags...börjar bli lite sliten kanske? :)
Helvete också...
Går runt & är arg, så himla arg, efter passet på TCA igår. Var inte riktigt lika kul som vanligt eftersom jag fick klättra både med Sandra & Paul...men, jag klättrade så himla bra. Har aldrig klättrat så bra innan, ever. & så sista väggen för kvällen bestämde jag mig, nu skulle jag sätta det, jag skulle bara klättra en 5.10- rent. Valde ut en & satte igång, allt flöt på, jag kände mig stark, hade så mkt ork - Paul peppade & till & med Sandra ropade att min teknik var 'ok' - & så en fucking, jävla, meter från taket sätter jag foten på ett grepp & det snurrar runt! Något pantskaft hade satt dit det, märkt upp det men inte skruvat fast det! Eftersom just det greppet var avgörande för mitt 'gravitationscenter' smälde jag in i väggen & rasade ned typ en meter. Inte jättemkt & det gjorde inte superont men shit så arg jag blev. Liksom Paul...hade inte velat jobba i receptionen just igårkväll... Men nästa gång, då jäklar ska jag sätta den!
Bullens pilsnerkorv...
Jo just ja! Fick paket från farmor idag (pga min namnsdag i förra veckan)! Fick lite prylar till rummet, ett armband, vantar & tjocksockor + lite diverse 'svenskheter'. Bland annat Bullens pilsnerkorv. Så nu känner jag mig kluven - gillar dem ju, men samtidigt är de typ ihopkomponerade av världens mög, mög + ister... Inte suuuper om man försöker gå ned lite i vikt... Helt ärligt var min första impuls att öppna upp burken & proppa i mig varenda korv snabbt som tusan så att jag inte skulle hinna tänka på innehållet, men jag motstod den frestelsen (stolt!). Knölade istället in den längst in på min lägsta hylla med intentionen att spara den som 'fyllemat' till mig & Rob (vad som sker i dimman...).
Bekännelse...
Nu ska jag erkänna något som jag knappt vill kännas vid själv...det är rätt skönt att Rob är i Colorado. Det känns hemskt att skriva det, men så är det... Mkt beror det på att han stundtals driver mig till vansinne med sitt malande om Kathryn. Jag har träffat människan & känner inget behov av att göra det igen, & jag känner defenitivt inget behov att diskutera deras förhållande fram & tillbaka, gång, på gång, på gång. Jag blir typ lite lätt knäpp varje gång han startar en mening med 'my girlfriend'... Seriöst, hade jag haft tre önskningar så hade en utan tvekan varit öronmärkt för henne... Dessutom är det rätt trevligt att knata runt som 'singel' igen - eftersom typ hela universum verkar tro att vi är ihop har jag känt mig helt 'pargrå' & neglected på sistonne, but no more! ;)
Can't capture it...
Men åh, att allt ska vara så svårt! Känner mig typ helt småspeedad idag & knatade iväg till toaletten för att föreviga detta, & resultatet? Jag ser ju helt frireligös ut... Sund, förståndig & lite vänt blyg. Vilket jag kan vara...i små mängder, lite då & då, om det gagnar mig... ;)
Top - Jus D'Orange
Kjol-Saint Tropez
Skärp - mammas
Strympbyxor - grafitgrå, ribbstickade
Lite vår?
Idag var det förövrigt första dagen på länge som det var riktigt varmt ute, ljumma vindar & sol! Underbart! Trots att gatorna ser lite Saravjevo ut i dagsläget (pga Torontos obegripligt dåliga dräneringssystem) skuttade jag i princip hela vägen in till institutionen - bubbligtglad & med Le Sport i Mp3:n! Ikväll ska jag klättra med Paul & imorgon blir det major fest, kan man begära så mkt mer?! Hm, eller vänta...det kan man... Soooo, let me rephrase - shit vad allt känns bra just nu!
Men checka!
Tada! Moi har skaffat en mobiltelefon! Efter det att jag kapitalt misslyckades med att möta upp Rasmus på flygplatsen kände jag nämligen att det var dax att ta mig ut ur 'kommunikationsingemansland' = plockade upp denna på vägen in till institutionen. Borde kanske ha varit patriotisk & köpt på mig en Ericsson, men jag skyller på att jag är halvfinsk + det massiva finska inflytande som existerar i nuläget. & Magnus & Sandra, ni kan vara lugna - jag plockade bort plasten från skärmen direkt efter det att jag tog kortet! Jag är inte så pansio än... :)
Eeeh, svårt att gissa? - uppföljning...
Ehhihihi... Nervöst skratt från mois sida... Detta med horoskop kan ju vara lite skrämmande! Hur mkt lejon är jag egentligen?! Misstänker lite lätt att kännetecknen för detta stjärntecken typ baserats på mig i ett tidigare liv...
Lejonet 23/7-23/8
Beslut.
Har kommit fram till en lösning, tror jag... Klättrar med Paul imorgon & försöker möta upp med Rasmus efteråt om jag inte är alltför trött. I annat fall blir det iaf fest på tisdag (också med obegränsade mängder fri alkohol) & sedan tänker jag helt enkelt förlita mig på att jag är tillräckligt söt för att lyckas plocka upp inbjudningar till avslutningsdekadenssammanbrottet på onsdag! I mean, så himla svårt kan det ju inte vara...
1) Jag är tjej (har en vag känsla av att en geologkonferens för typ gruvgeologer kommer att vara lite lätt mansdominerad)
2) Jag är blond & fab (speciellt om man jämför med många andra kvinnliga geologer, förutom mina gorgeous friends!)
3) Jag kommer från Sverige
Som att knycka godis från ett barn, right?! ;)
1) Jag är tjej (har en vag känsla av att en geologkonferens för typ gruvgeologer kommer att vara lite lätt mansdominerad)
2) Jag är blond & fab (speciellt om man jämför med många andra kvinnliga geologer, förutom mina gorgeous friends!)
3) Jag kommer från Sverige
Som att knycka godis från ett barn, right?! ;)
Beslutsångest!
Men skit, nu blev allt plötsligt jobbigt! Fick precis en inbjudan till en 'free-alcohol' fest på Fairmont imorgon, only problem - jag har typ planerat att dra & klättra med Paul. Iiiik, what to do?! Hade absolut varit en bra sak att gå på, plus att jag alltid kan smita iväg & möta upp Rasmus senare på kvällen (eftersom han är någon annanstans på hotellet & festar), but...I really want to climb with Paul! I adore Paul! :) & om jag inte klättrar med honom då så är nästa möjlighet att klättra typ fredag...vilket är omänskligt långt borta! Isch, blir nog Paul & TCA som vinner. I think...
Gud så hemskt 'dagens i-lands problemig' moi är idag... :)
Gud så hemskt 'dagens i-lands problemig' moi är idag... :)
Walk of shame...
Allo! Fab fest igår; hade superroligt, pratade massa klättring, knöt nya kontakter & kom på något oväntat... Dessutom hälde moi i sig rätt försvarliga mängder vin = today I'm Debbie Harry (mitt alter ego de dagar då jag är dekatdentrisig, bakfull & ett med gårdagens smink...)! Klockan blev tre innan vi bröt upp från Helens & Renee's fest - orkade inte åka hela vägen hem till mig utan vi tog alla en taxi ned till Rasmus & Mattias hotell. Walk of shame är väl alltid sådär lite småpinigt-roligt, men det var ju helt klart en ny upplevelse att köra hela konceptet på Radissons frukostrestaurang... Well, någon gång ska alltid vara den första! :)
Soo...så här såg jag ut igår & så här ser jag ut idag! Så jag gissar att det kvalar in som dagens outfit! Klänningen är den som jag köpte till Rob's födelsedag, kommer inte på vad märket heter & är för trött för att orka kolla (typ 5 timmars sömn). Anyway, har börjat inse att den gigantiska geologkonferensen som är här i Toronto fram till på onsdag kommer att innebära ett mer eller mindre non-stop festande = det lär bli några fler 'dagen efter outfits'... :)
Men visst...
Oki, kom på att jag ska snabbförklara klättrarsystemet först. Detta är så som jag har förstått det, någon annan kanske kan förklara det mer utförligt, men ni får hålla tillgodo med detta:
5-systemet (svårighet)
Går från 5.1 till 5.14/15, klättrar du 5.14 är du en världsklass klättrare... Det börjar bli lite klurigt kring 5.7, men om du är vig alt. riktigt stark kan du klara det rätt snabbt. Från & med 5.10 delas det in ytterligare = 5.10-, 5.10+...
A-systemet (farlighet)
A1 - faller du gör det typ lite ont
A2 - faller du gör det rätt ont
A3 - fall = rätt skadad
A4 - du dör, fast inte omgånde, men in the end of the day...no more
A5 - Du dör.
A6 - Du dör, din partner dör & det är antagligen rätt meckigt att få tillgång till era kroppar...
Charming, eller hur?
5-systemet (svårighet)
Går från 5.1 till 5.14/15, klättrar du 5.14 är du en världsklass klättrare... Det börjar bli lite klurigt kring 5.7, men om du är vig alt. riktigt stark kan du klara det rätt snabbt. Från & med 5.10 delas det in ytterligare = 5.10-, 5.10+...
A-systemet (farlighet)
A1 - faller du gör det typ lite ont
A2 - faller du gör det rätt ont
A3 - fall = rätt skadad
A4 - du dör, fast inte omgånde, men in the end of the day...no more
A5 - Du dör.
A6 - Du dör, din partner dör & det är antagligen rätt meckigt att få tillgång till era kroppar...
Charming, eller hur?
Lite bättre!
Idag gick det dock lite bättre! Startade dagen med brunch på Insomnia & sedan körde vi major rundtur i Toronto - liten lätt promenad pa 4 timmar! & moi gick typ inte vilse en enda gång! Jippi! Jag börjar greppa detta med fyrkants-systemet! Triumf! Vilken dag som helst nu kommer jag att fatta koncept så som 'karta' & 'kompass'! Vem vet, en vacker dag kanske jag till & med kommer att vara kapabel till att orientera mig själv utan att 'ta rygg'! Vi håller tummarna för det eller hur?!
Nu ska jag hem & piffa till mig - fest hos Helen ikväll! Tjing!
Nu ska jag hem & piffa till mig - fest hos Helen ikväll! Tjing!
Oskicklig...
Detta med tajming & att vara förutseende är väl kanske inte riktigt mois grej. Var som sagt lite lätt sönderstressad igår... Efter att ha hivat in tvätten i huset hoppade jag in i min väntande taxi & bad den rare lille farbrorn som körde att slå gasen i BOTTEN! Men pga att jag var lite sen redan när vi startade från huset + att Toronto beslutade att visa upp sig från sin sämsta sida ('snöstorm' + kaosartad trafik) kom jag sent till flygplatsen. Bara 35 min visserligen, men nog för att moi skulle börja panika lite. Inte blev det bättre när jag insåg att jag glömt att printa ut det jäkla flightnumret... Så där snurrade jag runt i dryga 2 timmar (med pinsamt utrop i högtalarsystemet) innan jag gav upp & åkte tillbaka in till Toronto. Kom hem, ringde Viktoria & insåg att jag missat Rasmus med typ 15 min eftersom han kom in med ett annat (försenat) flyg från Frankfurt... Vid det laget hade Vik dirrigerat honom till Insomnia eftersom hon inte visste var jag var. Så det blev till att spurta dit istället - i onödan eftersom han satt fast i trafiken & anlände typ en timme senare. Uuum, jäklar vad stark jag kände mig då... Läge för personligassistent?
