Vad vore väl en...

tripp till Montreal om inte alldeles, alldeles underbar... & det är dit Rob & Viktoria har åkt idag. Men krasslig Ida med en miljon saker att klara av fick helt enkelt inse att det bara var att stanna hemma. Finns inte en chans att jag hade kunnat åka, men oh så gärna jag hade velat! Anyway, det tåget har gått så nu är det bara att vara glad för det lilla andningsuppehåll som Robs frånvaro utgör. För det är så det känns - att vara tillsammans med honom just nu är en total berg & dalbana för oss båda två, vilket tröttar & tar energi. Det är som om vi umgås på ultrarapid, båda helt skräckslagna över det faktum att vi snart inte längre kommer att utgöra den viktigaste personen i varandras vardag. & när det blir för jobbigt så flyr vi, antingen in i sömnens värld (Rob) eller in i vetenskapens underbara värld. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0