Värsta kvällen...
Rob & jag åkte iväg till TCA för att klättra igårkväll, det var ett misstag. Innan dess har jag inte känt att jag fått något kontakt med honom över huvud taget & allt har mest varit småsurrealistiskt. Igår däremot var det min vän som var där; med ruffsigt hår, sin älskade fula Patagoniatroja & gnällandes över för små klättrarskor. Fick kämpa med gråten hela kvällen & ville mest åka därifrån. Det hela slutade i total missär när Rob kom ned från en vägg som han klättrat jättebra & föll in i vårt vanliga beteende = han knuffade till mig lite lätt & försökte sedan 'mipa' (man sätter fingret på den andres nästipp & säger mip) mig. För mig är det något som har att göra med tillit till varandra, det är något vi gör för att skämta bort allvaret i klättrandet - jag klarade bara inte av det. Slog bort hans hand & vände mig om mot honom & sa 'NO' innan jag stegade iväg till omklädningsrummet. Förvånande nog kom Sandra in dit efter en liten stund & gav mig en kram, totalt oväntat men det gjorde mig lite gladare. Efter det drog de andra iväg för öl & jag åkte hem & försökte pyssla ihop min presentation. Ska stå där om drygt 2 timmar så jag måste arbeta nu, återkommer senare med mer info & en upp datering om hur det gick. Kram!
