Introducing Flatty to the blogg

Sedan juni har vi haft återkommande besök av en liten katt, ibland upp till fem gånger per dag. Flatty, som vi döpt henne till eftersom hon alltid är klistrad mot golvet i skräck, trotsar sin fasa för oss enbart eftersom vi har KATTMAT. Hade Flatty levt i en perfekt värld hade dörren till vårt hus öppnats automatiskt när hon är hungrig & allt mänskligt liv hade varit utplånat från jordens yta. För två veckor sedan fick jag nog. Sure, något har uppenbarligen skrämt sans & vett ur denna lilla varelse, men någon måtta får det vara. So, operation 'tonfiskmuta' startade. Vilket har varit häpnadsväckande framgångsrikt. De senaste dagarna har jag fått klappa henne en handfull gånger & hon har bara klöst mig en gång (hon var trött & förvirrad & tippade omkull för att jag skulle klia henne på magen - jag blev så chockad att mina reflexer rann ut i intet & var således för långsam när hon väl insåg vad hon gjort). Vidare så har listan över vad hon tror kommer att (brutalt) döda henne denna veckan krympt till:


Julias paket med Annas pepparkakor (från IKEA)

Tekokaren, tre gånger, men bara när den knäpper till

Min mobiltelefon, för varje sms

Introduktionen av konceptet egen skål med vatten

    & ja, jag kanske var taskig som inte öppnade stormdörren åt henne, men jag var trött på att försöka ta en bild av henne & detta var enda sättet att få henne någorlunda stilla. Så fort bilden var knäppt släppte jag ut henne i friheten igen.


Kommentarer
Postat av: ma

Jag undrar varifrån det kommer att man har en speciell plats just för katter i sitt hjärt, inkl Flatty.

2008-10-12 @ 13:17:57
Postat av: Ida

Man tillhör den tänkande delen av jordens befolkning

2008-10-13 @ 23:52:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0