Ourk...

Har precis varit nere i chinatown & ätit dumplings med Laura, för många dumplings. Känner mig som en dumpling. Rund, vit & sladdrig. Pust. Oh well, var iaf en underbar lunch med massa historier som oss båda att fnittra igenkännande & diskussioner om absolut banala små saker som fick oss att skratta hejdlöst. Roligast var min kommentar om en av de andra PhD-studenterna som stött på mig vid ett par tillfällen:

L - Could you ever see yourself with him?
Moi - God no! He's not a man; he's not even a little boy! He's just a complaining whimp!
L - So he's genderless and annoying...
Moi - Pretty much.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0