MsBree

Var ju som sagt hemma hos Ebba på lunch idag, super trevligt & jättegott. Sedan fick jag också hålla i lilla Alice ett tag medan Ebba pysslade i köket. Medan Alice var supernöjd med att vara med sin mamma var hon inte lika positivt inställd till moi. Först pruttade hon på som en liten kulspruta i typ 5 min, 5 mkt nervösa minuter kan tillägas - hade nämligen ett viktigt möte efteråt som inte riktigt hade varit lika roligt om Alice blöja hade falerat. Anyway, det gjorde den inte - så det var jag ju tacksam över. Tacksam för allt vyschande var däremot inte Alice, efter att alla naturbehov var överstökade blev hon gravt olycklig. Så olycklig att hon inte ens fixade att skrika. Istället blev hennes lilla ansikte alldeles vinrött, bortsett från en liten vit fläck mellan ögonbrynen, & så fäktade hon med armarna & lät lite som en blandning av en hund som kvävs & exsorsisten. God Lord så vanmäktig jag kände mig. Kände mig ungefär lika smidig & barnvan som jag inbillar mig att Göran Hägglund är. Efter mitt tredje lilla skärrade "Eh, inte skrika nu Alice, eller det gör du ju inte...men, inte vara så ledsen!" kom Ebba & befirade Alice från mig. Så fort hon lämnade mina armar slocknade hon. Hm, känns ju som jag ska satsa på karriären istället för det här med barn. Blir nog lite trist i längden att vara så opoppis...