Kära lillebror...

Ibland undrar jag om det är något typiskt för män - den här underbara förmågan att inte kunna läsa in saker för fem öre. Eller så är det bara något som genomsyrar vår familj. I vilket fall, kära bror har inte riktigt lagt ihop ett & ett & således försagt sig något grovt i kommentarsfältet.

So, Paul är han som alltid får mig att le.

Svart på vitt, utskrivet så att det existerar på riktigt. Fastän jag helst ville att det skulle vara bara något för mig, & de få personer som vet, ännu ett litet tag. För att skriva ut det på detta viset känns så laddat. Det är som att skrika ut det till världen & bara be om att få det jinxat till 100%. Men... eftersom kära bror kände för att posta en kommentar med Pauls namn utgörande cirkus 56% av innehållet så känns det ju lite dumt att fortsätta 'hålla på det'...

Kommentarer
Postat av: Anonym

):/(: ?

2009-02-23 @ 20:05:05
Postat av: Ida

Oki, förstår mig inte riktigt på symbolismen här...

2009-02-23 @ 20:27:23
Postat av: ma

Vill du plocka honom (han är i f sig rakad på huvudet) eller kan du förlåta honom?



2009-02-23 @ 20:42:32
Postat av: Ida

Du kan gott ge honom en jesusknack på huvudet nästa gång du ser honom. Eller ännu bättre, dina hemska finska pinnar!

2009-02-23 @ 21:03:03
Postat av: ma

Uppfattat. Han har det rätt så svettigt för tillfället med ett fältpass på 9 dygn ute i skogen med exercis. Skall kolla formen på honom när han är hemma ang jesuknack och pinnebehandling.

2009-02-24 @ 20:25:46
Postat av: Ida

Hm, ja det kanske är straff nog... men en liten finsk pinne kan du gott trycka in!

2009-02-25 @ 18:56:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0