MsBree

I lördags var jag förövrigt på operett med han som alltid för mig att le samt hans föräldrar. Vi såg Gilbert & Sullivan's Pirates of Penzance. Vilket var jättekul eftersom musiken är så rolig & scenkläderna så härligt romantiska. Extra roligt var att se vår vän Lindsay som spelade en av huvudrollerna. Problemet med hela upplevelsen var dock att alla skämt har si så där en hundra år på nacken & uttalas i superspeed, vilket gör det rätt svårt för gemeneman att följa om man inte kan stycket utantill. Vilket alla andra verkade kunna utom moi. Satt därför lite som en fågelholk under vissa delar eftersom jag inte förstod varför saker & ting egentligen hände. Han som alltid får mig att le fick därför förbarma sig över mig & förklara hela händelseförloppet - kände mig lite lätt som kära lillebror när han var fem & mamma var tvungen att översätta TV-program åt honom eftersom han inte förstod engelska & inte kunde läsa...