Detta får vi ju arbeta på...

Moi kommer hem. Paul är borta. Dörren är inte låst. Däremot halvöppen, med nycklarna kvar i låset... Ida säkrar huset beväpnad med en isyxa.
Satan i gatan också vad stirrig jag blir när dörren lämnas öppen! Förra gången det hände var Julia den skyldige, denna gången är det lite meckigare eftersom det är Paul som är boven i dramat. Jag antar att jag inte direkt kan straffa honom/hålla ett skrikande förmaningstal. Så istället får jag vara lite pedagogisk. Dörren är nu låst & jag väntar på hans hemkomst, glad över att vi har en glasruta i dörren så att jag kan visa upp nycklarna för honom INNAN jag låser upp... 

Kommentarer
Postat av: ma

Vem är det som "igentligen" (på västerbottniska)är tankspridd?

Kram, och hoppas att du kommer i midsommarstämning!

2009-06-18 @ 21:50:23
Postat av: Ida

Vi är rätt värdelösa båda två, lucka lucka kryss... Försöker påminna varandra med det går väl så där. :)

2009-06-19 @ 00:02:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0