MsBree

Mår så dåligt. Så fruktansvärt illa att jag sitter alldeles tyst & stilla i vardagsrummet & bara önskar livet ur mig själv. Bakfylla. Fast inte liknande något jag tidigare upplevt... Hälsade nämligen på våra hyresvärdar för middag igår - åt enorma kvantiteter mat & drack rödvin. Så långt allt väl. Överkonsumption av mat kan man bota med en långpromenad samt begränsat kaloriintag dagen efter. Lite för mkt vin kan man buffra med massa vatten & kanske någon huvudvärkstablett om det är riktigt illa. Dessvärre bottnar inte mitt lidande i något av detta. Nope. Isabel serverade mig nämligen en liten kopp espresso. En liten kopp blev på något oförklarligt sätt två & helt plötsligt fem. Moi som aldrig dricker kaffe tyckte helt plötsligt att "det här med kaffe det var ju jättetrevligt". Blev ju så pigg & uppåt! Så jag öste på. FEM KOPPAR. Har nog aldrig varit så hyper i hela mitt liv. Efter att vi tackat för oss studsade jag över gatan som en liten gummiboll pratandes i 110. Tvingade sedan Paul att köra mig till närmsta nattöppna mataffär för inhandling av cashewnötter & sedan svängde jag ihop en jättesatts musli så fort vi kom hem. Fortfarande helt hyper fastän klockan närmade sig tre övertalade jag stackars Paul att se två avsnitt av Lost tillsammans med mig. Halvvägs genom avsnitt två kraschade jag. Satan i gatan vad illa jag mådde. Det kändes som om varenda por i kroppen bara andades kaffe & jag blev helt skakig. Paul fick i det närmaste dra mig upp för trappen till sovrummet & hjälpa mig att få i mig massa vatten. Kände mig ungefär lika pigg som den gången jag befann mig utanför Irlands kust på hajfiske & vågorna mätte högre än båten... Mina porer utsöndrar fortfarande kaffe, eller så känns det åtminstonde, & jag sitter molstilla & dricker vatten ur min vattenflaska med pip. Kommer med all sannolikhet att vara det enda jag kommer att företa mig under de närmsta timmarna.