Kebnekaise tur & retur...

Nu är jag tillbaka i Lycksele igen, efter en tur till nordligaste norrbotten. I måndags besteg nämligen mamma, Magnus, Paul & jag Kebnekaise. Vilken otroligt häftig upplevelse! Väldigt tungt naturligtvis, men något jag känner mig verkligt stolt över! Hela upplevelsen var otrolig, från det att vi gick in till fjällstationen på söndagen...


Solsken & fint för oss, men Kebnekaise var osynligt - insvept i ett stort stormmoln med snö & vindar på upp till 35 m/s. Det sa i alla fall ryktet i dambastun. Så när vi insåg att det fanns fyra lediga platser till toppturen dagen efter tvekade vi lite. Kändes ju lite så där att lägga ut 850 kronor per person om man inte ens tar sig halvvägs upp. Men vi tog risken. Skrev upp oss, skålade i en Kungsleden öl, åt en underbar middag (trerätters - kändes väldigt lyxigt så långt ute i obygden!) & la oss tidigt. Dagen efter blev det upp i ottan, samling klockan 8 & sedan satte vi igång...

Backe upp & upp & upp. Det tog aldrig slut. Jag hamnade i en liten bubbla där ett steg frammåt var det enda som räknades. Varje steg uppåt var ett närmare nästa fem-minuters paus, vilka inträffade med 25 minuters mellanrum. Utan de pauserna hade det inte gått. Fem minuter var precis nog att kränga av ryggsäcken, sätta sig ned, dricka lite vatten & äta en torkad aprikos eller två. Sedan fortsatte färden. När vi slutligen lagt "storbacken" bakom oss gick det lite lättare. Speciellt eftersom vi fick lite variation på det hela. Nu gällde stegjärn & glaciärer, klättrarselar & via ferrata. Den senare biten tyckte tre av oss var otroligt rolig medan lillebror klamrade sig fast med vita knogar. Strax före ett kom vi upp på den sista etappen. Lite för sent enligt vårt tajta schema men vi fick tack & lov fortsätta upp till toppen i alla fall.

Så otroligt skönt att komma upp på toppen, titta ut & få höra att just denna dagen var den bästa på åtta säsonger! Tillbakafärden var dock tung. Två, tre pauser på 5 timmar... Jag darrade av trötthet när jag kom tillbaka till fjällstationen. Den duschen... Den var värd massor. Middagen också. Lamm. Som om någon planerat det hela för att göra det så perfekt som möjligt. Dagen efter var det 17 grader varmt istället för cirkus fem, perfekt väder för att gå tillbaka till Nikkaloukta. Men för mig hade det varit alldeles för varmt för ett toppförsök.

So... Tre dagar, 46 kilometer & en stigning på mer än 1500 meter. Inte illa. Då kan jag bocka av det på listan över saker jag vill göra innan jag kilar vidare. Nästa sommar blir det inte lika mycket klättring men desto mer hajk...

Kommentarer
Postat av: Jo

Grattis igen! Verkar verkligen ha varit helt fantastiskt =) Och är det så att jag ser vad jag tror att jag ser? Har Paul klippt sig? Mkt snyggt!

Puss!

2010-08-23 @ 14:37:18
Postat av: Ida

Tack, det var det! Är fortfarande så stolt över oss alla! Dessutom väckte det mersmak, måste nog beta av ett par andra toppar i Europa också. :) And yes, han har klippt sig! Han fixade det dagen innan han åkte till Stockholm för att möta upp mig. Världens bästa överraskning!

Puss!

2010-08-24 @ 13:42:36
Postat av: sQ

Han har ju klippt sig!! Fick en chock när jag såg bilden - snyggt! Åh, vill också gå upp för Kebnekaise!

2010-08-24 @ 16:11:49
Postat av: Ida

Skratt! Visst blev det bra! Sussie, vi funderar på att ta Galdhøpiggen också. Inte helt säker på att vi hinner nästa sommar, men om det går måste du hänga på! Hade varit så kul!

2010-08-29 @ 16:13:00
Postat av: sQ

Ja,vad kul-låter som en bra ide! :-)

2010-09-02 @ 19:39:10
Postat av: Ida

Grejen är att alla skandinaviens toppar är relativt lätta... Så jag måster erkänna att det finns ett sug att klättra alla. Vilket ju innebär att vi kommer till Norge för eller senare! Känner att det är på tiden, du har ju bott där en liten evighet & jag har ännu inte lyckats ta mig över. Mkt dåligt. Hälsa Viktor & gratta så mycket på födelsedagen!

2010-09-03 @ 07:33:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0