Mina killar...
Kunde inte hålla mig igår, var tvungen att kika när Anja skulle åka. Vilket ju inte var så där vansinnigt upplyftande, annat än för henne då. Jag bara tjöt när jag insåg att hon skulle krascha & dök ned bland kuddarna i soffan för att slippa se eländet. Begriper inte hur hon pallade att resa sig efteråt. Jag menar, när jag trillade nedför trappen i Lund fick söta Jo skjutsa runt mig i rullstol på sjukhuset TIMMAR efter att det hänt. Anja, hon flyger 60 meter, slår rakt ned i backen, reser sig upp & knatar därifrån. Då är man av annat virke, punkt. Respekt. Efter att vi kunde konstatera att hon levde gav jag upp om OS igen - blir så sjukt besviken när det inte går vägen för Sverige att jag inte blir rolig för någon att vara nära. Så mina killar satt kvar & tittade lite på sprinten medan jag åskmolnade ned i källaren & röjde i tvättrummet för att ventilera lite. När jag kom upp, lite lugnare, hittade jag dem så här...
Cht up bitz & gv'me a beer - tunaflavor plz.
Åhh! Totte-pose =) (på katten alltså ;))
Och kanadensaren var mkt duktig på att pimpa bokhyllan, mkt snyggt =)
Är det ishockey de tittar på?
Jo - Han är så rolig, du bara sätter honom lite tokigt var som helst & så sitter han där. Rätt nöjd med livet, spinner oftast. Det verkar lite som om ALL uppmärksamhet är bra, oavsett vad man egentligen gör. Så det blir lätt att köpa en liten tomtekostym till nästa jul & dressa upp honom! :)
Ma - nope, de tittar på skidsprinten. Har inte sett någon hockey än.
Oh, glömde - ska hälsa till honom att du tyckte att det blev fint. Jag var sjukt imponerad när det hela var klart!
