Fan så fint...

Igår tittade jag & Paul på trailers till The Banff Film Festival. Torontosektionen av Canadas alpina klubb (ACC) har nämligen fått tillgång till alla previews så att de kan besluta om vad som ska visas i mars när touren kommer hit. Så där satt vi i soffan med papper & penna i högsta hugg när filmen "Mont-Blanc Speed Flying" startade som track nummer 13. Första bilden som kom upp & jag började gråta, det var bara så fint. Det var som när jag gråter till pärlfiskarna för att det är så vackert. Något är så övermäktigt fantastiskt att hela ens inre fylls upp av det & man inte längre kan hantera alla känslor. Så man gråter. Lite för att livet är så fantastiskt, lite för att man inser hur liten man är i sammanhanget, men mest av lycka över att det finns ögonblick som är så klockrent perfekta.
I mitt nästa liv ska jag bli en speed flier - bara segla runt i det oändliga & se ner på helheten. En röd Jonathan Livingston Seagull med oändliga rymder luft under vingarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0