Sandra, Pauls ex, är väl inte den person jag kommer bäst överens med på denna jorden. Det samma gäller åt andra hållet, vi mår liksom båda bäst av att försöka förtränga den andre partens existens. Anyway, ett av hennes karaktärsdrag är att hon väldigt lätt blir snarstucken & ser fajter & problem där de egentligen inte finns & nu har hon lyckats röra upp en storm i ett vattenglas när det gäller Jaime. Problemet är bara att det är ABSOLUT fel tidpunkt att göra detta just nu. Det är väl aldrig bra att mer eller mindre starta en fight med en vän över en ickefråga, men eftersom Jaime är närmast galet sönderstressad i nuläget finns det inga marginaler från hans sida när det gäller poänglöst tjafs. Antingen så kommer man överens & beter sig schyst eller så gör man det inte. Så igår på gymmet var Jaime rejält förbannad. Så trött & arg var han att jag kom på mig själv med att ursäkta Sandra. För faktum är att hon inte behöver fler ovänner & att hon stöter sig med Jaime känns väldigt olyckligt. Jaime har varit en klippa i allt som vi alla gått igenom, i & med att Paul & hon gjorde slut & att vi två blev ihop, & att kasta bort allt det bara för att man är deprimerad känns så fel. Vilket gjorde att jag ursäktade & försökte släta över. Nu är då frågan, är jag lite dum? Vi pratar alltså om den person som orsakat mest irritation & tårar under 2009 & jag står & försvarar henne... Varför inte kasta lite bränsle på elden istället? Låg vaken igår & funderade & kom till slutsatsen att det senare alternativet hade känts som om att verkligen sparka på någon som redan ligger. Hon är deprimerad & behöver stöd från vilket håll hon nu än kan få det, hon behöver inte få det ännu tuffare än vad hon redan har det. Jag tar hellre "att vara lite dum" än att vara rätt mycket ond. Det finns nog mycket elände som det är utan att man ska behöva hugga varandra i ryggen bara för att man kan.
