MsBree

lyser med sin frånvaro. Oki, så jag oroar mig för att det ska bli snöstorm i NY, att bagaget ska komma bort, att jag ska glömma passet hemma... Alla de sakerna. MEN. Den där stora tyngden över bröstet som säger "This is it. Nu dör jag innan jag ens hunnit uppleva de där sakerna jag sett fram emot", den, den har inte infunnit sig. Jag tror att det beror på tre saker:

Tio år har det gått sen den där gången motorerna dog & jag gick från normal resenär till att bli illamåenderädd för flyg. Under de tio åren har jag rest till Australien, Canada, LA, Seattle & en massa ställen i Europa... & jag har fixat det varje gång. Aldrig bangat ur, skippat eller ställt in en resa. Utan kallsvettat, ibland gråtit, mig igenom dem - men ändå alltid satt mig i flygplansstol efter flygplansstol för att jag vägrar låta mig begränsas av min flygrädsla. Det är jag faktiskt himla stolt över.