Om inte om fanns...

Känner mig så hängig just nu - är som om luften har gått ur mig efter mitt möte. Jag är så lycklig för mötet som så, det är bara det att det verkligen fick mig att inse hur stor kontrasten är till det som är min jobbvardag... Men, nu är det ju som så att det som inte dödar det stärker. Så det är helt ok att jag känner så här just nu, att jag känner mig lite nere. Det viktiga är att man inte drar täcket över huvudet & deppar ihop. Tänker på alla de där "OM"en. Om är ett helt fruktansvärt litet begrepp. Förstå hur mycket tid & ork de där två små bokstäverna kan ta från en... So. Jag tänker att jag ska mota om i grind, ta en liten promenad & få luft, rymd & lite andningpaus.

Fast först - tröstäta lite. Inte ett helt paket Annas pepparkakor dock, som back in the fat days, nej det räcker med ett halvt granaäpple eller så...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0