Adoptera eller inte?
Min kompis Therese vill skaffa katt. Katten i fråga ska vara en liten honkatt med ett par år på nacken, alltså ingen tidskrävande kattunge som klättrar i gardinerna. Imorse skickade hon en länk till mig med följfrågan "ska jag genomföra". Måste erkänna att jag tycker att det är grymt svårt att hjälpa henne. Kattmänniskan i mig säger SJÄLVKLART. För let's face it, det lär ju inte direkt vara kö på att adoptera en 16 år gammal katt. Fast som vän till Therese vill jag säga nej. 16 år är mycket. Även om hon nu skulle vara världens piggaste & hälsosammaste lille kisse så är det inte speciellt många år kvar i kroppen. Nu har ju den tidigare ägaren sagt att hon kan hjälpa till med veterinärkostnader, men det kan skena iväg något fruktansvärt - inget försäkringsbolag i världen, än mindre i nordamerika, kommer att gå med på att teckna en vettig försäkring. Vilket betyder att Therese kommer att stå där enbart tillsammans med en mängd tunga beslut. Dessutom, att se en liten katt vittra bort framför ens ögon... neej. Det gör jag gärna så sällan som möjligt. Att Therese också är lite känslig förbättrar ju inte förutsättningarna.
Suck. Jag vet inte. Jag önskar ju verkligen att Momo ska få ett hem, men samtidigt är ju Therese min främsta prio. So, what to do?
Suck. Jag vet inte. Jag önskar ju verkligen att Momo ska få ett hem, men samtidigt är ju Therese min främsta prio. So, what to do?
Kommentarer
Postat av: ma
Huga! Sådat blötdjur jag har blivit vad gäller katter. Jag tål inte ens att titta på den mattelösa Momo utan att bli öm i själen.
Men om jag tänker som dr DoLittle funderade om hästen Bebbo - de sitter väl i ditt minnen som fossilerna i den syrefattiga lagunen - så skulle jag kunna ta Momo och ge henne ett hem på hennes höst. Där hjälper det till att finansieringen är klar. Kram M
Postat av: Ida
Nej, det gör ont i hjärtat det gör det... Tror att jag måste prata lite mer med henne, se hur hon känner. Ska hon ta sig an Momo så måste hon verkligen brinna för det. Kram!
Trackback
