Recovering at base camp...

Tillbaka hemma igen. Fixade att sitta igenom dagens seminaresession men sen tog det stopp. Har nog inte varit så här risig sedan Brasilien... Kändes inte värt att sitta & lida på en kall kontorsstol så jag drog hem. Bra mycket trevligare att tycka synd om sig själv nedbäddad i ens egna soffa - med te! Matförgiftning är ett uselt koncept, man blir så fruktansvärt medveten om sina egna begränsningar. Hela dagen har jag sett ut exakt som på bilden nedan - helt spänt ansikte med läpparna frysta i ett allt annat än naturligt läge. Inga avslappnade muskler här inte, är hela tiden på min vakt eftersom jag har noll koll på resultatet av nästa roliga kroppsliga drag.

Tackar i alla fall gudarna för att jag filade ihop den där soppan igårkväll, känns som utmärkt sjuklingsmat för magar som intagits av aliens som avvisar allt med substans.


Eftersom jag inte känner mig hundra struntar jag i att läsa om massdynamik i biologiska system & satsar istället på min kära mountainerrings bok. Något litet roligt måste ju dagen ändå bära med sig! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0