Sötsliskigt men nordamerikanskt till tusen!

Det fungerar ju inte att BARA jobba non stop - någon gång måste man ta en paus också. För oss är Orillia stället där vi "hänger" på helgerna. Eller hänger & hänger, vi äter lunch - pansionärskikar på folket som travar förbi & Paul beställer in en Cream Soda. För den som aldrig testat, CS är som pommac - fast med en halv bytta vaniljsocker i. Jag får andnöd av en klunk. Gommen klistrar igen & jag tuppar av i ett totalt sockerrus.


Så jag lämnar Club Soda drickandet till nordamerikanerna, min söthetsgräns går vid cider. Den här helgen blir det dock inte Orillia, vi funderar istället på att dra till Coboconk. Staden som hyser Canadas minsta fängelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0