Älskade bror, älskade stuga...

Hjälp vad tacksam jag just nu känner mig över att jag har en sund, rolig & lättsam lillebror. Att vi verkligen är vänner & inte bara två individer som måste stå ut med varandra pga blodsband är nog bland det allra viktigaste i mitt liv. Lillebror är en av de få människor som jag gjort vad som helst för. Ledsamt nog har inte Paul det upplägget när det gäller hans syster & nu, i & med att stugrenoverignsplanerna så smått dragig igång, märker man verkligen hur stort det glappet är. Så pass att jag drömde mardrömmar om det i natt. Vilket säger mig en sak - back off. Känns trist, men jag tror att det blir bäst om jag involverar mig känslomässigt i den den där stugan så lite som möjligt. Nope, då har jag mitt eget lilla hus i storskogen att oroa mig för, drömma om & lägga ned blod svett & tårar på.


Älskade Ringelviken... snart ses vi igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0