MsBree

Vet ni, idag smällde jag till Paul. Inte hårt, men ändå - på ren frustration. Så här ligger det till - Pauls föräldrar vill ju få igång stugan igen, i nuläget luktar där så mycket mögel att man knappt kan vara där. Samtidigt så är processen för att få igenom ett beslut helt surealistisk, de borde alla skickas till tyskland på effektivitetskurs. För herrejävlat vad minsta lilla beslut kan blåsas upp. ALLT måste dubbelkollas: får vi måla köksbordet - nja, gulnat trä... det känns ju lite jobbigt att förändra... Jag har förlikat mig med att jag kommer att vara frustrerad bra många gånger under den här processen, MEN - jag har glatt mig åt att trädgården åtminstonde kommer att vara mitt projekt. Mitt skötebarn att fritt härja runt i.

So, Paul & jag tar en kvällspromenad & Paul bara "By the way, I spoke to mum and that tree out in the cottage - you know the silvery one that hangs out over the open area - that´s special..."

Jag har ingen aning varför den lilla helvetesbusken är så speciell, det gavs ingen anledning, men nu har den kommit upp i diskussionen & därför finns den på radarn. Trots att trädgården skulle få vara mitt projekt! Men nej, nu är vi inne i dubbelkollarland även här. Jag blev så arg på Paul att jag smällde till honom & kallade honom för moron. Jag ångrar smällen men INTE okvädesordet. För herregud - vill tanten, & resten av dem för den delen, att stugan ska vara kvar i familjen så måste man kunna acceptera förändringar! I annat fall vill ju inte den yngre generationen vara där ute. Hur kul är det att hänga i en igenväxt 70-tals koja om man inte får löpa lite amok & ha ambitioner a la ELLE hus & hem? Nej precis! Då skiter man i att åka dit & drar istället till US under långhelgerna.