MsBree

VARJE gång vi är uppe hos Pauls föräldrar & hans mamma är på dåligt humör får vi lyssna på berättelser från hennes uschliga barndom. Samma tjat om & om igen, & alltid, alltid, dras betorna upp. För naturligtvis var det det eeeeenda de hade att leva på - betor, betor, betor. På ren pintjiv har jag börjat samla på mig betrecept så att jag kan leka med tanken på att någon dag bjuda hit dem på middag & bara servera saker med rödbetor...

Anyway. Idag upptäckte jag de första kämpande små plantorna i min grönsaksodling... BETOR!

Nu måste jag bara se till att de här små liven överlever. Så att jag i oktober kan säga "Nejmen jag fixar Thanksgiving det här året & vi kan väl fira ute i stugan?" & sedan servera mina egenodlade betor. Vilka alla naturligtvis kommer att behöva tacka för vid bordet - åh vad underhållande det hade varit på ett alldeles fantastiskt elakt sätt!