Livet här i Washington...

börjar komma in i ett nytt stadie - den där första blixtrande förälskelsen har börjat mojna lite & ersatts av ett slags hemmaliknande lugn. Jag gillar verkligen det här stället. Efter allt pianoklinkande satte jag mig på min lilla minatyrveranda, sippade lite shiraz & tittade ut över sundet. Om en vecka befinner jag mig i en sån här liten skakmaskin påväg österut igen. Längtar inte så där speciellt mycket efter det.


Eller, jag saknar Paul & Mammut. Men jag tycker att de kan komma hit. Så kan vi alla bo i en liten friggebostor stuga resten av livet & livnära oss på... eh... krabbfiske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0