Inte bästa timingen...
Paul & jag kom hem mitt i ett helt vansinningt skyfall. Det regnade så där så att jag blev blöt intill BHn bara av att skrikandes springa mellan bilen & huset. Alltså en sträcka på 1 meter. Väl på trappen tänkte jag passa på & tömma brevlådan medan den andra dränkta råttan letade efter husnyckeln. Dessvärre hade brevbäraren tvångstryckt in posten på tvären. Så jag fick kämpa & dra för att få ut den & när den väl kom ut så var det liksom med ett POPP & så flög posten ut. Hälften utanför broräcket & ner på marken, precis så där retligt utom räckhåll. Paul & jag stirrade trött ner på vår simmande korrespondens & sen klev Paul ut i vattenfallet & hämtade allt. Herreje vad jag älskade honom lite extra för det.
Kommentarer
Trackback