MsBree

Fy vilken liten helvetesdag jag har idag. Min elaka handledare är tillbaka efter sin semester & BAM, som ett brev på posten, kommer det en rad mail som gör så att man bara vrider sig på stolen. Lite som en metmask. Vill mest bara krypa ut ur skinnet, arkivera datorn i en återvinningsbox för välgörenhet & flytta hem till Sverige utan att informera honom om det beslutet. Så här fem år senare så kan jag ju konstatera att jag är grymt lycklig över att jag flyttade hit till Canada eftersom jag träffade Paul, vi skaffade Mammut & jag vuxit till så mycket. Men vissa dagar, så som den här... då dyker en liten röst upp i mitt huvud & säger "Lilla Ida... du skulle aldrig ha lämnat Sverige". Djupa, djupa, andetag - & så försöka att inte bryta ihop totalt.

 

Jaha... nej det sket sig ju. Nu sitter jag & gråter igen. Det känns ju onekligen lite osunt att mitt jobb återkommande är den faktor i mitt liv som får mig att vela krypa in under en sten & ligga där i tid & evighet.