MsBree

Oki, oki... om man bortser från VIKTIGA saker (så som hindersprövningen, vart vi ska ha festen, hur mycket alkohol vi får dricka för sagda festplats...) så har bröllopsfotografierna varit vårt utan tvekan största bröllopsbekymmer. Så här:

 

- Moi kommer från otroligt fotoosentimental familj. Det har väl någon gång knäppts ett kort vid högtidstillfällen. Men mest tror jag bara för att ma & pa insåg att de skulle få kritik senare i livet om det inte fanns ett enda bevarat foto från min & brors småbarnsår. Vår familjehistoria, fotomässigt, ryms typ i en yatzyask.

 

- Paul kommer från en familj där man ibland inte riktigt har hunnit umgås, för att allt har varit en enda lång fotosession. Det ska tas kort HELA tiden, ur ALLA vinklar.

 

Förena de två... & diskussion uppstår. Paul tycker att det är en SJÄLVKLARHET att vi ska ha bröllopsfotograf. Ida ser över utbudet av fotografer i Älvsbyn & skrattar så att hon gråter. Förklarar att hon inte tänker betala 7000 kr för sagda tjänst. Paul ifrågasätter, pratar på om minne för livet & dylikt. Ida förklarar att för 7000 kr så kan vi lägga handpenning på ett hus i norrland & att man förövrigt inte räknas som fotograf om man jobbar på fotoklick med att ta passbilder - om det nu inte vore för att det är norrlands inland, den som har bäst kamera blir byafotograf. Paul tycker att Ida är cynisk, Paul visar kort från lokal fotografs hemsida. Ida kräks över att se mer bröllopskort i motljus & par upp-pallade mot faluröda ladugårdsväggar...

 

Alltså, ni hör ju... den här diskussionen har rullat på sen i April & team "no foto" & team "let´s hire CBC to document everything" har väl inte riktigt kunnat enats. Tills imorse - för då vaknade jag med lösningen! Buff, buff, i sidan på Paul tills han vaknade & "Honey, why don´t we take the money from the photo quote & put that towards a camera for you?"... För jag har ju haft min kamera sedan 2008 & ungefär lika länge har Paul velat ha en bra kamera han med & jag har önskat samma sak - dels för att jag då får ha inställningarna i fred på min kamera, men mest för att jag tänker att vi genom en gemensam insats kanske kan komma upp i ett livsfotoarkiv som rymms i en skokartong. Uppslaget föll väl ut - så nu verkar det som om vi nått enighet! Sweet!