Ont i kattmammehjärtat...

Vi tog Digby till veterinären idag för att ta ett blodprov, det börjar nämligen närma sig kastrering & här i nordamerika är allt som innefattar kirurgi taget på största allvar. När vi kastrerade Totte hemma i sverige så tog vi ju bara dit honom & så var det klart, men här måste de göra en fullskalig analys av Digbys blod innan de ens kan tänka sig att lägga honom på operationsbordet. Anyway, vi dök upp med liten kisse & vinkade av honom för en si så där 10 minuters frånvaro. Bara det att det tog närmare en halvtimme, 40 minuter & att vi kunde HÖRA hur stackars Digby skrek från undersökningsrummet. Fy vad det skar i hjärtat på mig! Min lilla lilla baby, helt ensam bland främmande människor med en nål. Kändes inte alls ok. Tillslut kom han ut, indränkt i alkolhol & helt skakig. Visade sig att han har väldigt små blodkärl, så de hade fått sticka i princip överallt innan de tillslut fick tillräckligt mycket blod från honom. Väl hemma kröp han upp i min famn & bara tryckte sig så när som han kunde - krasch, hjärtat i tusen bitar.

Kommentarer
Postat av: Matilda

Lilla Digby! När Iris tog prov fick de också sticka flera gånger... gick ut till slut för att slippa se. Hon var som tur var fortfarande påverkad av den lätta narkosen hon fått tidigare!

Svar: Här fick man inte vara med, det var "då kommer vi tillbaka om ett litet tag" & så fick vi vänta i väntrummet. Vilket var tur, det var nog jobbigt att höra Digby skrika. Vanligtvis är han ju VÄRLDENS nöjdaste lilla katt, så för att få honom att låta så där... nej usch.
Fast vår lilla pärs idag är ju ingenting, absolut ingenting i jämförelse mot hur det måste ha varit för dig igår. Finns inte ord... Fina, fina, lilla Iris - jag hoppas att det finns en katthimmel dit hon fått komma nu & fått ro.
Ida

2012-12-01 @ 21:17:47
URL: http://matildalovisa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0