Överlevde!

Resan Toronto-New York var bara total ångest. Dels pga min vanliga dos flygrädsla, men också väldigt mycket tack vare vår totalt galna stolsgranne som bara "Flygrädd! Åh, men vad kul - då ska jag berätta varenda vidrig flyghistoria jag kan komma på!". Det hjälpte inte att Paul till & med sa åt honom... så när vi slutligen klev ut på Newark förkunnade vi unisont VIN. En flaska senare hade jag återfått lite balans i tillvaron & flyget över Atlanten gick helt ok, trots rätt mycket turbulens. Sen var det vänta på Arlanda i tre timmar & så landade vi tillslut i Umeå efter 18 timmars resande. Började med fika hos lillebror & hans flickvän Anna - himla kul, eftersom de tagit över hela mitt Lundabohag. NOSTALGI på att kliva in i den lägenheten. Väl hemma i Lycksele blev det kattkramande, vinterpromenad i massor av snö & så pappas älggryta till middag. Om jag är nöjd? Jo, något helt väldiga!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Välkomna till Sverige och vad skönt att sista delen gick bra trots turbulens <3

Svar: Tack! Så UNDERBART att vara hemma!
Ida

2012-12-22 @ 11:56:12
URL: http://fullfartmedtvabarn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0