Men nu känner jag för att skrika "Fuck"!
Det här är jag på kontoret som försöker tänka fina tankar. Mjuka yogatankar. Tankar värda Julie Andrews. Tankar som inte involverar "slå något jävligt hårt i huvudet på pojkvännen som just insett att han troligtvis sjabblat bort hela min ansökan om att få stanna i Canada efter det att mitt visa går ut i juli"
Jaha... skiter det sig alldeles blir det alltså hemflytt lite tidigare än vad jag tänkt mig. Spännande, spännande. Paul kan ju sedan ro över om han känner för att mildra den ilska jag känner just nu.
Uppdatering: Det känns ju lite som ödets ironi att jag just precis fick ett mail med "Nu kan du hämta ut ditt nya pass på ambassaden i Ottawa". Redo att åka hem då med andra ord!
Uppdatering #2: Jahapp - & nu ska vi träffa en advokat klockan ett imorgon & prata igenom vårt lilla dilemma. Blir ju intressant. Kvällens hemuppgift = printa ut kort på oss två tillsammas. Only problem... vi har kanske inte varit fullt lika flitiga på att ta kort på oss två ihop som vi har varit på att ta kort på varandra. So. Om någon sitter & trycker på ett kort där vi båda två finns med på bild så får ni HEMSKT gärna skicka det till mig!
Uppdatering: Det känns ju lite som ödets ironi att jag just precis fick ett mail med "Nu kan du hämta ut ditt nya pass på ambassaden i Ottawa". Redo att åka hem då med andra ord!
Uppdatering #2: Jahapp - & nu ska vi träffa en advokat klockan ett imorgon & prata igenom vårt lilla dilemma. Blir ju intressant. Kvällens hemuppgift = printa ut kort på oss två tillsammas. Only problem... vi har kanske inte varit fullt lika flitiga på att ta kort på oss två ihop som vi har varit på att ta kort på varandra. So. Om någon sitter & trycker på ett kort där vi båda två finns med på bild så får ni HEMSKT gärna skicka det till mig!
Sluta snöa!
Isch, isch, isch. Det har snöat hela dagen - stora, stora, flingor. Vanligtvis blir jag glad av snö, men inte idag - för idag är planen att vi ska dra upp till Vaughan Mills & shoppa & så fort det kommer en laddning snö på vägarna här i Toronto så går allt SÅ långsamt. Så där långsamt att man gärna ställer in allt man haft planer på att göra. Vilket jag helt enkelt inte vill gå med på att göra idag. Av två anledningar:
1) Paul informerade mig igår om att han bara har ett enda par jeans som är vettiga, men att de börjar bli lite slitna. Efter inspektion har jag nu insett att vi måste inhandla nya jeans omgående. Det är inte meningen att man ska ha extra ventilation i grenen...
2) PDAC rullar ju igång nästa vecka & jag funderar på att faktiskt gå runt lite på mässan i år - vilket innebär att jag gärna velat se lite representativ ut. Knytblus & vettig kjol måste således inhandlas.
1) Paul informerade mig igår om att han bara har ett enda par jeans som är vettiga, men att de börjar bli lite slitna. Efter inspektion har jag nu insett att vi måste inhandla nya jeans omgående. Det är inte meningen att man ska ha extra ventilation i grenen...
2) PDAC rullar ju igång nästa vecka & jag funderar på att faktiskt gå runt lite på mässan i år - vilket innebär att jag gärna velat se lite representativ ut. Knytblus & vettig kjol måste således inhandlas.
Underbar present!
Så, min namnsdagspresent från Paul... en kurs i hur man dekorerar kakor/tårtor! Fyra tisdagskvällar i april ska jag spendera på "McCall´s School of Cake Decoration". Nybörjarkurs i ämnet, för att få gå en fortsättningskurs måste man nämligen skicka in yrkesprov (!). Ska bli så himla roligt, jag önskar att det redan vore april - för det kliar i fingrarna. Ett problem kvarstår dock. Efter varje lektion är tanken att man ska ta hem sitt allster. Vad sjutton ska jag göra av all tårta?
Hur kan man vara så arg?
Imorse var det varken väckarklockan eller Mammut som väckte oss - istället vaknade vi av att grannarna bråkade något helt episkt. Klockan 06.05 låg vi där i mörkret & lyssnade på "I'm so fucking tired of this, I've fucking had it!". Jag vet inte hur många gånger ordet "fuck" skreks där på andra sidan väggen, men för mig kändes det helt obegripligt att man vid den tiden på morgonen redan kan vara så OTROLIGT arg på någon. Klockan sex på morgonen är jag som en yrvaken liten pälsboll - ruffsigt hår, små ögon, varm & lealös. Att stå & rya ut ilska & frustration så där i ottan känns bara helt verklighetsfrämmande & skulle Paul ställa till en liknande scen... jag tror att jag tuppat av från chocken. Nu bråkar vi ju i för sig i princip aldrig, men bara tanken på att starta dagen så där som våra grannar gjorde får mig att få ont i magen. Farmors goda råd om att man aldrig ska låta solen gå ner över ens ilska är ett väldigt bra råd. Dock tror jag inte grannarna uppskattat om jag stuckit in en liten lapp i brevlådan som påmint dem om det.
Paul made dinner!
Eller tja... så nära vi nu kan komma det - sushi take out! Varför? För att det är min namnsdag idag - Maria. Japp, jag får fira Maria också eftersom jag begåvats med ett dubbelnamn. NÅGON fördel måste det faktiskt finnas med bindestreck. Paul hade inte bara lagt in vår standardorder samt inhandlat en flaska bubbel - nej han hade också införskaffat en helt otroligt underbar present. Känner mig så galet bortskämd just nu & vet ni vad, det är en himla fin känsla!
Bollen i rullning!
Så glad över mitt lunchmöte idag - träffade Linnea, en annan SWEA, & pratade matfotografi. Tanken är nämligen att vi tillsammans ska ta alla bilder för SWEA Torontos kokbok. Kändes så bra att få prata med någon som förstår hur man ska göra den här typen av jobb. Jag är ju bara en amatörfotograf, men så pass mycket kan jag att jag vet att man inte bara kan "spontanfota" mat & få ett bra resultat. Ledsen, men det fungerar inte. Det här har jag dock inte fått så mycket förståelse för tidigare, utan mest har det blivit "Ja man jag kan laga maten själv & fota, jag har ingen kamera - men jag lånar Guns"... & så står man där & känner sig som en kanin i strålkastarljus & bara "Tack, jääättesnällt - men nu har vi redan tagit det kortet/valt ut ett speciellt porslin/det behövs specifika mått/det måste tas högupplösta bilder..." eller vad man nu än kan komma på annat än "Nä. Jag tror inte att det blir snyggt om du & Gun gör det, så jag gör det själv". Den känslan uteblev dock idag & för det känner jag oändlig tacksamhet & optimism!
Obehagligt...
Nej fyyy så obekväm jag känner mig nu. Min deo tog slut igår, planen var att köpa ny på kvällen men så var jag så sjukt trött att jag glömde bort det. Så imorse fanns det bara två deo att välja på. Pauls eller en som jag köpte för att den skulle vara extra skonsam mot kroppen. Ni vet, inga parabern & svavel & kvicksilver... den typen av deo. Valde den sistnämnda eftersom jag inte ville gå runt & lukta karl. MEN. Så här i efterhand kan jag ju konstatera att jag valde fel. För hippideon innehåller inte heller antiperspirant... Känns som om jag lika gärna kunde ha gnuggat lite maskrosor i armhålorna, skippat BHn & skuttat runt i halvknäppt fransväst. Uncomfortable!
I want to come with you...
Fy så ont i hjärtat det gör när liten inser att vi ska åka på morgonen & INTE VILL! När han står & piper vid ens fötter, "trillar omkull" så att man ska klia magen, sätter av i tokspurter så att man ska skratta & sedan jaga honom. När han kryper nära, nära, så fort man sätter sig någonstanns... Paul såg halvt gråtfärdig ut när Mumin parkerade sig i hans jacka den här morgonen & jag kände mig ungefär lika usel jag med. Att vara ifrån vår lilla fluff mer än tio timmar på raken känns bara inte rätt.
Blir att köpa lott ikväll, måste vinna stort så att vi kan vara hemma med Mumin på heltid.
Varm katt, botar det mesta...
Hela den här dagen har varit tung, rent kroppsligt. Allt har liksom varit stelt & gjort ont i varierande grad. När vi äntligen kom hem & ätit middag fanns det bara en sak på agendan. Ligga under fleecefilt i soffan med Mumin parkerad ovanpå. Det må vara helt psykologiskt, men det hjälpte faktiskt. Det onda klingade av & hela jag blev bara så där varm, småsömning & avslappnad. Ungerfär så där som Mammut är cirka 98% av tiden.
Ett väldigt brant berg...
Sitter på avdelningen & sliter med R - det programmeringsspråk jag använder för mina statistiska analyser. R är en känslomässig berg & dalbana. När det går dåligt känner jag mig som VÄRLDENS DUMMASTE person. Jag sitter & glor på koden & försöker fatta, men det vill sig inte. Så gör jag om & om & om & om... & helt plötsligt ser jag hur jag måste göra & de stunderna... ren & skär lycka. Det hade ju varit trevligt om jag i de stunderna känt mig som VÄRLDENS SMARTASTE person - så är dessvärre inte fallet, men jag känner mig i alla fall inte alldeles ofantligt korkad utan mer som om jag hör hemma liiite längre åt höger på kurvan!
Problemet med R är bara det att så fort något är avklarat & man vill lära sig något nytt... ja då drar berg & dalbanan igång igen & så sitter man nere på botten ännu en gång. Fast, nu har jag hållt på med det här så länge att jag lärt mig att det brukar ge med sig för eller senare. R är för mig som ett sjukt brant berg - jag kämpar mig uppåt, kanar ner, vinner ännu lite mer mark, måste vila, äta lite energy bars (vilket i det här fallet utgörs av paniska skypesessioner med Paul/googla kod på nätet) & så streta vidare. Det viktiga är dock att INTE ge upp - kämpa även när det känns som om det aldrig kommer att gå in i huvudet på en hur saker som:
>strat.plot(mom, yvar=Depth, y.rev=T)
kan betyda något annat än migrän.
Problemet med R är bara det att så fort något är avklarat & man vill lära sig något nytt... ja då drar berg & dalbanan igång igen & så sitter man nere på botten ännu en gång. Fast, nu har jag hållt på med det här så länge att jag lärt mig att det brukar ge med sig för eller senare. R är för mig som ett sjukt brant berg - jag kämpar mig uppåt, kanar ner, vinner ännu lite mer mark, måste vila, äta lite energy bars (vilket i det här fallet utgörs av paniska skypesessioner med Paul/googla kod på nätet) & så streta vidare. Det viktiga är dock att INTE ge upp - kämpa även när det känns som om det aldrig kommer att gå in i huvudet på en hur saker som:
>strat.plot(mom, yvar=Depth, y.rev=T)
kan betyda något annat än migrän.
Klockan 3 på natten...
Vaknade i nattmörkret av ljudet av "katt som tuggar på kobo fodral i läder". Fick mig så pass vaken att jag klarade av att grabba kobon & köra ner den i en låda. Vilket innebar att liten kisse kände ett behov att hitta ett nytt projekt att roa sig med. Så han klöste på tvättkorgen, han lekte murmeldjur i sängen, han jaaaamade... Jag drog kudden över huvudet & fantiserade att jag stoppade ner katten i en trälår märkt "Destination Bangladesh". Innan jag vaknat till så mycket att planen kunde omsättas hade Paul fått nog & förpassat kisse till källaren. Alltså, man känner sig ju skit elak när man gör så - lite som föreståndaren på Annies barnhem. MEN. Seriöst, klockan tre på natten orkar man inte så mycket mer. Trotts det, både Paul & jag vaknade upp den här måndagen & kände oss som tidernas värsta kattägare. Magnituden - men vi ska kanske bara ha vandrande pinnar då...
Matkoma...
Vi åkte iväg - bort till andra sidan stan för att taska runt, kika i butiker & dricka chai. Fast... så tog resan dit längre tid än beräknat & vi anlände hungriga. Så i princip det första vi gjorde var att slå oss ned för lunch. Jättetrevligt ställe, väldigt god mat - men jag tror att de blandat ner valium i grytorna. För efter lunchen var Paul & jag helt slut. Helt groggy släpade vi oss runt med blytunga fötter & försökte uppbåda någon slags entusiasm. Det gick inte. Jag ville bara hem till soffan. Såg framför mig mjuka filtar, varm katt & ett glas kall perrier. Tillslut frågade jag Paul om han kanske hade lust att åka hem "för att se om Mumin hade det bra". Det ville han, förtvivlat gärna. Så nu ligger vi här - nedbäddade med sodoku & det får vara hur tråkigt som helst, men jag tycker att det är alldeles, alldeles underbart.
Lose Sunday plans...
Idag drar vi till området Yonge and Eglington, som är ett sånt där område i Toronto som man bara måste tycka om. Det är så där charmigt & livligt på det där sättet att man tänker "Jäklar... stora städer... hur ska jag palla att bo någonstanns litet igen". Så tanken är att vi vandrar kring där först, kanske äter brunch istället för lunch, & så småningom drar ner down town för söndagsmatiné. Jag vill se "A Dangerous Method" - men har en känsla av att det kommer att få Paul att se så där "man som har tvingats följa med på shoppingtur för länge" trött ut. Så det kan hända att det blir "Hugo" istället - jag ser hellre något jag känner mig så där halvpå för än en film som det bara är jag som vill se.
Lite produktstöld där IKEA!
Vi hatar ju IKEA nuförtiden, men på punkten värmeljus har vi inte hittat ett ställe som kan konkurrera med Ingvars butik. Så då & då biter vi i det sura äpplet & åker dit & bunkrar så att vi sedan kan sky landsförädaren i ytterligare ett halvår. Idag var en sån dag. Kunde som vanligt inte hålla mig från att spana in mathörnan. Upptäckte därför IKEAs egna version av ballerinakex. WTF? Får man göra så här? Totalt sno ballerina konceptet & sedan döpa dem till kex choklad? Hade jag varit juridisktansvarig på det riktiga kex choklad hade jag bara "stämningsansökan, check!"
More baking stuff!
Det var väl lite naivt att tro att vi skulle klara av ett besök på McCalls utan att köpa något nytt... Är numera lycklig ägare av en radda nya väsentligheter, så som en muffintransportlåda. Herreje att jag levt så länge utan en sådan!
En bra sak, en mindre bra sak...
Dagens "gör Ida glad!" - stopp på Starbucks.
Dagens "får Paul att säga fula ord med undertryckt ilska" - parkeringsböter...
Dagens "får Paul att säga fula ord med undertryckt ilska" - parkeringsböter...
Saturday Morning!
Vaknade med en stor lyckobubbla i mig - en hel helg tillsammans, fantastiskt! Har klarat av frukosten, morgonmyst med Mumin, skrattat åt Pauls morgonhår & pratat med farmor på skype. Alltså läge att börja fundera på vad dagen skall ägnas åt. Ett stop är givet, McCalls - måste byta ut en av de saker vi införskaffade där förra helgen. Dessutom kan det hända att någon även har siktet inställt på mer muffinsformar & kanske en eller två spritspåsar till. Eller två stopp är givna förresten, Starbucks får vi ju inte glömma bort. Jakten mot guldkortet pågår fortfarande! After that... not really sure - vilket är en himla stor del av charmen med lördagar. Hela världen ligger framför ens fötter!
Friday night reflections...
Musslor med palsternacka - ingen hitt. Beemster ost = beroendeframkallande. Sången "Crocodile rock"... till & med jag kan sjunga med utan att det låter alltför hemskt. Mumin sover för att samla krafter så att han kan väcka oss 05.32. Min vänsterhand är abnormalt mycket mindre än högern & Paul retar mig för det. & vi är båda så lyckliga för att vi har en hel helg tillsammans.
Hello sunshine!
Det har varit absolut horribelt väder hela dagen, någon slags slushblandning har vräkt ner non-stop. Ytters deprimerande. Speciellt när typ alla som man känner är på väg till Mexico (mutter, mutter... avundsjuk). Men NU! En glimt av solsken & jag känner hur jag vaknar till liv igen! Nu gäller det att utnyttja ögonblicket - kasta på sig Hunters & löpa iväg & köpa musslor. Har nämligen fått världens craving på massa musslor i vitt vin & timjan. Så det står på kvällens meny, oavsett vad Paul har för åsikt.
Gårdagens NORGE chock!
När provsmakningen på Toula avslutades igår satt vi sweor kvar & spånade på lite olika saker. Bland annat vad vi kunde ge till övriga jury-deltagare som tack för deras medverkan. Marianne föreslog att vi skulle ge dem en svensk osthyvel & bifallet var stort. Jag försökte hålla mig, men det gick inte... "Ni vet väl att osthyveln inte är en svensk uppfinning utan en norsk?".
Den berömda knappnålen ekade i Toulas lokaler. Sex, sju par ögon stirrade på mig i chock.
Men så ligger det alltså till, osthyveln är en norsk uppfinning. Må hända den enda norska uppfinningen någonsin*, men ändock norsk.
*Min teori är att norrmännen är för hurtiga för att komma på saker, de är ute & ränner i skogarna under vintern medan svensken svårmodigt sitter inne i mörkret & klurar på krut & kugghjul. När den korta sommaren kommer förverkligar sedan svensken sina uppfinningar & tada - trepunktsbälte!
*Min teori är att norrmännen är för hurtiga för att komma på saker, de är ute & ränner i skogarna under vintern medan svensken svårmodigt sitter inne i mörkret & klurar på krut & kugghjul. När den korta sommaren kommer förverkligar sedan svensken sina uppfinningar & tada - trepunktsbälte!
Min haka föll ner till bröstet & stannade där...
Estelle?
När vi vaknade imorse var vi båda två helt babynamnshypade. Vi rusade nedför trappen, fram med frukosten, upp i soffan med datorn & så till aftonbladets hemsida. Sedan... sedan trillade min haka ner i yoghurtskålen & Paul fick leta redan på den, placera den på sin vanliga plats & knyta fast den med ett bandage kring huvudet så att jag inte skulle förlora den igen. Långt om länge frick jag fram ett litet pip av missbelåtenhet. Sure, det är upp till var & en vad man döper sitt barn till - men hade de inte kunnar välja... tja, ett vackrare namn? Samt framförallt filat på att få de övriga namnvalen att flyta lite bättre. Silvia Ewa Mary... i mina öron låter det som om de haft en tombola med namnlappar på Haga. Å andra sidan, andranamn brukar väl av tradition låta både hackat & malet - båda föräldrarna klämmer liksom in så mycket släktband de kan & så blir det lite som det blir.
We vote for ASTRID!
Efter all den där maten kom jag hem & bara "Paul, det blir mackor till middag". Lax/avocado för mig, PB för Paul. Fast... är det födelsedag för en svensk prinsessa måste vissa eftergifter göras...
Så vi sprättade en flaska Mum(m)! Jaja... vi hade kunnat köpa "Bambino" - men dels så är det inte drickbart & dels så hade det indikerat fel kön, So, Mumm it was and it was good!
Efter det hade jag velat bjuda på prinsesstårta (ja... jag är cheesy, men so what) med det har de ju inte här. Så jag sa till Paul att jag hade en sista odekorerad cupcake & lite överbliven jordnötsglasyr & ville han ha den? Jo, det ville han. Fast varje gång jag frågade om det var nog med glasyr fick jag bara en liten besatt huvudskakning till svar. So, det hela mynnade ut i någon slags vanskapt jätte-cupcake. Men jag ser på det så här, Paul var överlycklig & allt som gör honom överlycklig samt får honom att samtidigt tänka på Sverige = bra.
Sen diskuterade vi namn på den lilla prinsessan. Nästan alla SWEA-tanter tippade på Louise, men vi hejar på Astrid. Tänk, Drottning Astrid av Norrbotten... det hade varit något allt!
In a prof kitchen!
Vart jag tillbringade eftermiddagen? Nejmen ingenstans speciellt... i ett restaurangkök. Här. Varför jag hände i köket på Toula högst uppe i Westin Harbour Castle? Jo för att SWEA hade sin bedömning av bidragen som kom in till mattävlingen. Ingen förkylning i världen kunde hålla mig från att gå dit (trots att jag var tvungen att göra ett emergency avvik på färden dit för att köpa mer kleenex).
Så häftigt att få arbeta i ett riktigt restaurangkök!
Vi arbetade på som små murmeldjur för att få rätt, efter rätt, efter rätt färdig för bedömning
I juryn satt Marianne (vår ordförande), Marie (vår viceordförande), kocken för Toula, viceVD för Toula & så Sarah Waxman, ansvarig utgivare för Dine Magazine Toronto. Vi började med cocktailmat...
Avancerade vidare till fisksoppa...
Som verkligen gick hem - även om den var för krämig för min smak. Å andra sidan, det var avocadosoppan också.
Sen blev det västerbottenspaj, fast utan pajbotten - vilket var nytt för mig - & utan västerbottensost. Helt enkelt för att det senare inte finns att få tag på här i Canada (om inte farmor skickat in lite smuggelost, host, host). Eftersom jag var den som sammanställde ingredienslistan till kocken insåg jag att ostfrågan kunde bli lite jobbig. Så jag skickade Paul på spaning & den underbara människan hittade en ostbutik som har typ ALLA ostar i hela världen beskrivna i sin databas. Så har de inte den ost man söker, ja då kan den hitta den de har som är mest lik. Vilket i vårt fall blev extra gammal Beemster från Holland. Fy för tusan vad god ost - & det närmsta jag hittat västerbotten i smak.
Följt av leverpastej.
Sedan sallader, först en gräslig gurksallad... I mean, receptet sa att man skulle KOKA gurkan i 20 minuter... & sedan dränka in den med hollandäsås spetsat med grädde. HUR SJUKT?!
Tack & lov följdes den av en sallad som jag kände att jag kunde relatera mer till. Avocado & räkor. Väldigt Idavänliga tillbehör.
Gud... det tar aldig slut... vad hittade vi på efter det? Jo, beef butler!
Följt av fish au gratin!
Men sen, sen var tanterna så mätta så att de nästan sprack. Så vi bjöd bara på en efterrätt.
Sedan sallader, först en gräslig gurksallad... I mean, receptet sa att man skulle KOKA gurkan i 20 minuter... & sedan dränka in den med hollandäsås spetsat med grädde. HUR SJUKT?!
Tack & lov följdes den av en sallad som jag kände att jag kunde relatera mer till. Avocado & räkor. Väldigt Idavänliga tillbehör.
Gud... det tar aldig slut... vad hittade vi på efter det? Jo, beef butler!
Följt av fish au gratin!
Men sen, sen var tanterna så mätta så att de nästan sprack. Så vi bjöd bara på en efterrätt.
& efter det slog sig köks/fotograferingspersonalen ned & provsmakade menyn & tjitt-tjattrade om vad som fungerade, vad som behövde lite extra salt, vad som kunde hällas ner i avloppen & kanske framförallt - vad den lilla prinsessan ska heta!
20 more dollars!
Det går sakta men säkert framåt, idag fick jag in $20 till i bakproffit! Nu har jag kommit 36% på vägen mot målet på $2000. Just det där målet, $2000, har jag lite blandade känslor för. Dels vill man ju samla in så mycket pengar som det bara går till bröstcancerforskningen, dels vet jag hur jag kände mig efter endagsetappen 2009. Då samlade jag ju nämligen "bara" in cirkus $1400, vilket kvaliciferade mig till att delta i en av de två 30 km etapperna. När jag klarat av de där trettio km så kan jag tala om att jag var GRYMT lycklig över att jag inte behövde fortsätta lika långt till dagen efter. För hjälp vad ont jag hade i fötterna. Att gå på betong, i trettiograders värme, i sex timmar... Det. Gör. Ont. Går så oändligt mycket hellre samma sträcka & 5 km till med packning i fjällvärden. Det fixar jag utan blåsor stora som femkronor, men betongen i Toronto... den fruktar jag.
Paul vann...
Väckarklockan drog igång halv sju & jag grodkväkte ur mig ett aptrött - "Boy or Girl?". Paul förstod inte frågan först, men satsade på "Princess" efter att jag förklarat att Sverige med all sannolikhet fått ändrad tronföljd under natten. Jag trodde på en prins, så vi knatade ned för trappen, fixade iordning frukosten & kröp upp i soffan med min Mac & konstaterade att Paul hade rätt & jag fel. Vanligtvis är jag kanske inte världsbäst på att ha just fel, men i det här specifika fallet är jag väldigt glad att jag hade det. För jag hoppades på en liten prinsessa på Haga - så imorgon blir det bubbel för att fira!
Själva mötet då...
Jävlar i min lilla låda vad mötet var tråkigt. Financial statement i all oändlighet & så folk som LUSLÄSER hela rapporten & bara "Varför stämmer det inte på öret...Fyy fan vad dåligt, jag vill underkänna". Den typen av människor hoppas jag lite ska kvävas av sin egen tunga. Ja, man har rätt att ifrågasätta hur ens organisation använder medlemskapets pengar, men personer som gör det till en sport att klaga ska kanske fundera på om de inte passar bättre i enmansorganisationer - så att alla andra slipper sitta & dö inombords i 90 minuter.
När klockan slog nio greppade jag mitt pick & pack & drog. Lämnade gul/blå muffins & rymde fältet till väntande Paul. Dagens lätt bästa ögonblick.
När klockan slog nio greppade jag mitt pick & pack & drog. Lämnade gul/blå muffins & rymde fältet till väntande Paul. Dagens lätt bästa ögonblick.
Jag var ju tvungen att gå...
Farmor mailade & skrev att jag inte fick gå på SWEA-mötet... & vanligtvis lyssnar jag på farmor, för min farmor råkar vara världens bästa farmor & man ignorerar inte råd från världens bästa farmor. Fast just idag så gjorde jag inte som hon sa, jag gick på årsmötet i alla fall. MEN. Farmor, jag hade inget val - jag blev ditbeordrad av ett gäng cupcakes som förklarade att de bakats speciellt för mötets knytkalas, att folk förväntade sig cupcakes & om jag inte skulle gå... ja då skulle Paul behöva äta +20 cupcakes på egen hand. Vilket lett till hjärt & kärlsjukdommar. Så du förstår, jag hade inget val farmor. Det stod mellan min förkylning eller Pauls hjärta, & då valde jag det senare.
Paul är söt, men inte helt med...
Under hela morgonen har Paul skypat någon rad här, någon rad där, för att höra hur jag mår. Han har skrivit & gett rekommendationer på medicin (advil/ibuprofen), uppmanat mig att dricka mycket vatten samt att äta lunch. Den sista uppmaningen kändes väldigt overkill. Jag är en hobb i själ & hjärta, det krävs i princip att jag jagas av orcher för att jag ska glömma bort ett mål mat. En enda gång under hela mitt liv kan jag minnas att jag varit så sjuk att jag inte ville äta, men då hade jag magsjuka - så det var liksom inte så konstigt att jag inte kände mig så pigg på mat. Så, Paul är rar, men inte helt verklighetsförankrad. Missa lunchen? Moi? Not likely.
Skrutt...
Neeej. Jag är fortfarande sjuk, trots 10 timmars sömn. Eftersom det rör sig om en sinusinfektion har vänster öga blivit helt puffigt, så jag är något otroligt snygg just nu. Eller, så ser det ut som om jag fått spö. Fast värst är förstås att jag inte har någon ork & att huvudet känns som om någon fyllt det till bristningsgränsen med bomull. Orkar liksom inte så mycket mer än att dåsa på soffan & det suger. Dels pga att det är ENORMT svårt att greppa statistiska begrepp när man mår så här, så jobbet lider något vansinnigt. Dessutom är det helt värdelös timing på det hela, för ikväll är det SWEAs årsmöte & tanken är att jag ska sitta vid styrelsebordet & se viktig ut. Kunna svara på medlemmarnas frågor gällande budget, datorsäkerhet... you name it. I tell you, det kommer att krävas ett smärre mirakel för att jag över huvud taget ska fixa att sitta upprätt vid det där bordet ikväll.
En miljon kleenex senare...
Nej nu ger jag upp den här dagen. Laddar med febernedsättande &storpack kleenex bredvid sängen. Håller tummarna för att den här skitförkylningen ska ha gått över imorgon.Orkar inte med att fortsätta vara så här risig.
Cupcakes delivered, now sofa...
Har definitivt åkt på en sinusinflammation, så idag tycker jag synd om mig. Reducerat hälsotillstånd var dock inte en giltig ursäkt för att inte leverera dagens cupcake laddning. Så redan vid sjusnåret stod jag i köket & rörde ihop fyllningar & glasyr.
När klockan slog åtta var det klart.
På med locket & sedan språngmarsch till bilen.
Paul hann precis in till sitt 09.00 möte & med PRECIS menar jag att det inte fanns tid till att hitta parkering. Så jag satt & väntade i bilen tills mötet var klart, tack & lov höll de bara på 20 minuter, & sedan körde Paul upp mig till universitetet. Fast vid det laget var jag så hängig att jag bara orkade bort till biblioteket för att lämna tillbaka en bok. Sedan snorade jag mig hem på tunnelbanan, bäddade ner mig i soffan & här har jag halvslumrat tills nu. Not on top alltså.
Det här med djurnamn...
Finner djurnamn väldigt intressanta - motivationen bakom dem... vad de säger om en person. Ta Mammut som exempel. Andra klättrare skrattar lite när de hört var vi döpt honom till. Så då får vi förklara att det även beror på att jag är geolog & att Mammuts pappa heter Elephant Man.
Vårt ursprungliga namnval? Alltså det där namnet vi tänkt ut & reserverat månader i förväg - Azrael. Men det GICK JU BARA INTE. I mean... titta på honom. Azreal är totalt okompatibelt med hela Mumins personlighet.
Varför jag tar upp det här ämnet - jo för att jag natten till i fredags drömde att min vän Christina berövats vårdnaden om sin tama höna Hedvig. Hennes taskiga ex (jo, samma kille jag skrivit om tidigare) hade helt sonika snott henne. I drömmen blev jag så fly förbannad när jag fick höra detta att jag bestämde mig för att kidnappa tillbaka Hedvig. Det gick totalt fel & allt jag fick med mig i flyktbilen var granntanten som behövde skjuts till detox. Helt knasig dröm alltså, så jag skrev ner den & skickade den till Christina. Som idag tackade mig för att jag gett henne ett namn som hon kommer att reservera för nästa hund hon skaffar. I flera år har hon nämligen funderat på att skaffa en ny hund, en hund som hon tänkt döpa till Magnus. Fast. Så träffade hon mig & kände att hon inte gärna kan ge sin kommande jycke samma namn som min lillebror. Vilket inneburit att hon febrilt försökt komma på ett nytt namn... & voila! Hedvig kom till henne via en dröm - så nu anser hon att det är MENINGEN att hennes nästa hund ska heta just det!
Cupcake factory...
Vad vi ägnar oss åt denna helgdagskväll? Cupcakes of course! Här har bakats både små vanilj & chokladversioner. Lite roligt, Camilla skrev följande kommentar tidigare idag:
"Min mamma och morfar är konditorer samt att jag är uppvuxen på ett konditori. Intresset för bakning ligger oss varmt om hjärtat men det är väl sådär som skomakaren att bagarens barn får inget hembakt bröd.. ;-)"
Stämmer då detta? Ehum, jo liiite. Efter cupcake nummer 72 deklarerade jag att hemlagad middag inte fanns på kartan. Vilket innebar take out från ickecanadensisk restaurang (allt ska ju vara stängt idag, men vissa etniska grupper väljer att följa sin egen kalender & har därför öppet i alla fall). Tack & lov visade det sig att vårt lokala ställe för jamaican food trotsade helstämpel. So, jag fick min hett efterlängtade lilla box med goat curry.
"Min mamma och morfar är konditorer samt att jag är uppvuxen på ett konditori. Intresset för bakning ligger oss varmt om hjärtat men det är väl sådär som skomakaren att bagarens barn får inget hembakt bröd.. ;-)"
Stämmer då detta? Ehum, jo liiite. Efter cupcake nummer 72 deklarerade jag att hemlagad middag inte fanns på kartan. Vilket innebar take out från ickecanadensisk restaurang (allt ska ju vara stängt idag, men vissa etniska grupper väljer att följa sin egen kalender & har därför öppet i alla fall). Tack & lov visade det sig att vårt lokala ställe för jamaican food trotsade helstämpel. So, jag fick min hett efterlängtade lilla box med goat curry.
Paul körde på klassikern Jerk Chicken & toppade sedan med cupcakes i var sin kulör. De fick båda tummen upp. Good, då vet jag att basen är ätbar. Icing får ske 07.00 imorgon bitti.
Porcupine!
Så, tillbaka hemma efter dagens upptåg. Himla fin dag, som involverade kikande på vattenfall...
& ständigt rotande efter kleenex för min del. Är rädd att min imunsystem slutligen kapitulerat för den sinusinfektion Paul dragits med sedan november.
Men min möjliga förkylning är inte det viktiga här, nej - det är det faktum att jag sett mitt livs första piggsvin! Oki, jag inser att bildbeviset inte är så där överväldigande, men det var så häftigt att se det här lilla djuret.
& ständigt rotande efter kleenex för min del. Är rädd att min imunsystem slutligen kapitulerat för den sinusinfektion Paul dragits med sedan november.
Men min möjliga förkylning är inte det viktiga här, nej - det är det faktum att jag sett mitt livs första piggsvin! Oki, jag inser att bildbeviset inte är så där överväldigande, men det var så häftigt att se det här lilla djuret.
För de är så långsamma, som en liten fyrbent anka vaggade den runt. Totalt oberörd av gruppen människor som stod & glodde på den. Antar att fördelen med att vara täckt med långa, vassa, taggar är att man inte behöver stressa runt genom livet livrädd för coyotes.
A North American classic...
Vi hajkade 10 km, vinkade hejdå till de andra, hoppade in i bilen & moi drabbades av tidernas blood sugar low. Bara pös ihop till en liten hög i sätet. Så Paul gjorde det enda som fanns att göra - han svägde in på en mack & införskaffade en påse beef jerky. Lycka i torkad kött form.
Holiday fun!
Vi firar hittepå-röd dag idag. So, vi firar med frapps på Starbucks, följt av snöskotur med Christina, Ron & Helen. Känns som ett väldigt canadensiskt tidsfördriv denna soliga Family Day.
Cupcakes will be even prettier from now on!
Oh, jag måste bara visa det totalt GRYMMA dekorationsset som Paul gav till mig igår. 56 olika dekorationstoppar för glasyr, införskaffar jag bara handlaget så finns inga gränser för vad jag kan åstakomma med detta kitt!
Needless to say, jag blev lyrisk - överskattade min egen förmåga & såg framför mig hur jag kommer att bli en dekorationskonstnär!
Bara så att ni vet, att ha +56 olika dekorationtoppar får personer som moi att Gollumskrocka över sin lilla skatt.
Myyy precious!
Helviti smöret...
Vid lunch dök Marianne & Barbro upp för lunch samt SWEA Bladet möte. Blev snabblagad ärt/avokadosoppa samt de där mini majsmuffinsen. FAST. Jag glömde smöret. Det behövde smältas, så jag kastade in det i micron - men längre än så tog det sig aldrig. Så det var lite av ett projekt att försöka få ut eländet ur formarna. Fast himla söta blev de i vilket fall!
Say Hi to my new Cupcake Stand!
En av de saker det investerades i igår... Cupcake stand!
Ingenjör Ida satte genast igång med det utmanande projektet "skruva ihop". Som tur var hade jag Paul som peppade samt världens mäktigaste skiftnyckel till mitt förfogande.
Stor koncentration...
På med toppen...
& TADA! Färdigt cupcakeställ! Pryttlade ut små formar bara för att få lite känning på hur det kommer att se ut när jag de facto har något att fylla stället med. Jag tänker att jag börjar idag, med minimajsbrödsmuffins. Courtesy of the Mayo Clinic.
At the night of...
Så Whitney dog när vi var i Ottawa... Det var ett sånt där tillfälle då världen stannar lite. När vi istället för att dra ut på stan låg inne på hotellrummet & såg på CBC & drack rödvin & om & om igen skakade på huvudet. Över att någon med så mycket talang dött så ung. Så ikväll, dagen då hon begravdes bara timmar ifrån oss, i Newark som är så ofantligt deprimerande, då dricker vi te under en filt i soffan & tittar på Body Guard. Första gången för oss båda & jag sänder en önskan någonstanns att personer som har den där typen av overklig talang ska finnas länge, länge...
Efter McCalls...
Med bakinköpen avklarade drog vi & klippte håret. Jag hos Nicki & Paul hos Farah. Efter det blev det lax & avokado blandat med cream cheese & utspritsat med en av de helt otroliga spritstippar jag kittade upp mig på tidigare. Jaja... de är kanske tänkta att användas för saker som rörts ihop av florsocker, men avokadoröror fungerar faktiskt utmärkt så länge de inte är för rinninga!
Ja jag vet att jag blir grymt insnöad på än det ena & än det andra mest hela tiden, men den här gången - jäklar vad EXTRA kul jag har!
I died and went to baking heaven...
Fick ju den där sistaminuten order på kakor till tisdag, så Paul & jag drog till McCalls - ett lagerhus fyllt av bakprylar. Du anländer, betalar $25 för att bli livstidsmedlen & sedan handlar du discount bakprylar tills dess att du inte kan bära mer pryttlar ut från stället. Behöver du 10 LITER glasyr? They got it!!!
Allt, & jag menar verkligen allt, i bakväg finns där. 300 muffinsformar i vilket utförande du än kan tänka dig, choklad för att smälta i lila, grönt, gult... glasyrfärger i varje upptänklig nyans, brudpar för bröllopstårtan i alla nationaliteter - indian bride? You got it!! What else...
Ja men ungefär varenda smak du kan tänka dig! Rom, lönnsirap, vanilj, hasselnöt, pekan, citron... Jag drabbades av totalt pryttelöverslag & kunde knappt fatta några beslut. Så vi drog genom stället i stil med "Paul håller upp olika alternativ, jag nickar helt överväldigat". Seriöst - om man gillar att baka det allra miiiinsta, McCalls is the shit!
Allt, & jag menar verkligen allt, i bakväg finns där. 300 muffinsformar i vilket utförande du än kan tänka dig, choklad för att smälta i lila, grönt, gult... glasyrfärger i varje upptänklig nyans, brudpar för bröllopstårtan i alla nationaliteter - indian bride? You got it!! What else...
Ja men ungefär varenda smak du kan tänka dig! Rom, lönnsirap, vanilj, hasselnöt, pekan, citron... Jag drabbades av totalt pryttelöverslag & kunde knappt fatta några beslut. Så vi drog genom stället i stil med "Paul håller upp olika alternativ, jag nickar helt överväldigat". Seriöst - om man gillar att baka det allra miiiinsta, McCalls is the shit!
Fel sida...
Både Paul & jag vaknade på fel sida av sängen idag. Så morgonen tillbringades som två sura ruggugglor i soffan. Tänk språklärare på högstadiet magnituden på surheten. Sen kom Mumin & ville gosa, vilket gjorde att morgonen vände. För MAN KAN INTE vara sur när man har en varm liten fluffboll som söker kärlek.
Ny order!
Jag har fått en order på kakor till tisdag, rätt fria händer - bara en vag önskan om choklad. So, dagen idag ska ägnas åt att åka till butiker som fokuserar på kakbak! Jag vill kitta upp mig på fina formar, vackra kakburkar, spritspåsar, sugarpaste... you name it! Just kakburksbiten känns rätt viktig. I nuläget har jag alldeles för få burkar & de jag har är fula som styk. Tänk gulnad plast & Pauls mammas Tupperware från 1972. Men att hitta något nytt har naturligtvis visat sig vara en djungel. Ska man välja det mest praktiska alternativet för att skydda sina kakor, eller ska man bara "Oh! Tivolikakburk!!!"?
Glad I wasn't there!
Nu ska ni få höra! Paul var på ACC (Alpine Club of Canada) möte i onsdags.Vår väns idiot ex var också där eftersom han är ansvarig för deras film festival. Under möret var han skitotrevlig mot Paul som tillslut fick nog & gav igen med en sarkastisk kommentar. Vilket resulterar i att vår väns ex reser sig upp med knutna nävar... Vilket i sin tur resulterade i lätt kalabalik. Är himla glad för att jag inte var där för då hade det nog legat nära tillhands att jag kastat något hårt på honom.
Scary!
Men gud så obehagligt! Satt & jobbade med min data när någon plötsligt tog över kontrollen av datorn. Musen bara flög iväg över skärmen & in på internet där den sökte reda på min ip-adress. Lyckades brotta lös musen, men då var det redan för sent. Vad nu än den här personen ville veta så hade han informationen. Panik skypade Paul som försökte ta sig in på min dator men spärrades. Paul ringer & halvskriker att jag måste dra ut nätverkssladden. So, nu sitter jag här utan internet & känner mig ju lagom sårbar & försvarslös. Mest skrämmande dator upplevelsen jag någonsin haft!
Segt...
Oj... var länge sedan jag satt i en bar till klockan tolv. Det känns idag. Fast det var det värt. Hade så himla kul igår, fick absolut tillbaka engagemanget för UTRCC - något jag närmast såg som omöjligt. Så att kroppen protesterar idag & bara "Men vad gjorde du igår - öl OCH natchos?!", det får jag ta. Dessutom fick jag tillbaka träningslusten, så i skrivandets stund sitter jag på avdelningen iklädd lululemonbyxor. Blir gymmet på eftermiddagen!
Bara en öl...
Tanken var att vi skulle dyka upp till UTRCCs pubkväll, beställa en kanna öl & sen bara "tack & hej". Det föll totalt. För Craig, killen som kommer att ta över som ordförande efter mig, är freaking amazing. En liten sak han fixat... vår nya klubbtröja - nice!
Oh, & kanske ett helt nytt klättargym på campus! Så sjukt spännande, kul, fantastiskt att man bara måste skåla... tja men tjugo gånger eller så! Vilket i sin tur leder till situationer som är... tja, lite annorlunda.
Men whatever, annorlunda är bra! Speciellt om det kommer tillsammans med ett klättrarkontrakt på cirka $50.000 - går det igenom får jag se den första klubb jag grundat som en succé.
Men whatever, annorlunda är bra! Speciellt om det kommer tillsammans med ett klättrarkontrakt på cirka $50.000 - går det igenom får jag se den första klubb jag grundat som en succé.
Svin...
Ni vet min vän med den skittaskige expojkvännen som bara drog från deras gemensamma hem utan så mycket som ett "du vi måste prata"... Nu har den vidrige människan stängt av hennes internet. Sedan de skaffade abbonemanget så har hon betalt alla räkningar, men själva kontot råkade stå skrivet i hans namn. Han hade mycket väl kunnat föra över det till henne, men i stället stänger han av det på ren djävulskap. Nu måste hon återinstallera det, vilket naturligtvis medför en installeringsavgift. Det är något som är väldigt fel med den där sorgliga lilla människospillran till man.
Nice customer service Starbucks lady...
Fine om man är ny på jobbet & inte kan menyn - då förstår jag om man inte greppar "Spinach feta wrap". Däremot blev jag skitirriterad när kvinnan bakom kassan på Starbucks vägrade erkänna att hon aldrig hört talas om sagda wrap utan bara hänvisade mig till de övriga mackorna. Fanns de inte där så var de slut. Jag förklarade att frukostwraps ALLTID förvaras bakom kassan, men det gick inte alls hem. Tillslut vände hon sig till en kollega & bara "Could you help, I just don't understand this customer". Nähä, men det är kanske därför du jobbar på Starbucks... ville jag säga men höll inne med. Fan - ibland önskar jag att jag varit mindre svensk & mer som Paul, som skjutit ned henne totalt. Men inte jag inte, jag bara stod där dränkte henne mentalt i kaffesump.
Cupcake Contract!
Nej men vänta! Jag tror att dagen kanske håller på att vända lite till det bättre! Fick precis ett mail från Pauls företag - de vill att jag ska ta över tillverkningen av cupcakes för personalens födelsedagar! Wooth! De betalar samma pris som vad de betalar till sitt nuvarande bageri - $20 (cirka 135kr) för ett dussin. Återigen, pengar som går raka spåret till bröstcancerforskningen! Tänk, så här långt har jag nästan lyckats få ihop 3000 kronor bara på att baka & virka...
Men inte idag igen...
Men kolla var jag hänger idag - på avdelningen...
Tjoho. Not. För att göra saker & ting än värre, det tog en halvtimme innan jag fick igång datorn. Två reboots senare förstod eländet slutligen att jag skulle kasta ut den från fjärde våningen om den inte skärpte sig. So far, this day has been about as crapy as yesterday. Nej vänta... igår var jag ju hemma... så jag tar tillbaka - den här dagen suger mer.
Long day...
Herregud så lång den här dagen har känts - lång på sättet "snälla helgen kom nu...". Värst har det dock varit för Paul. Stackarn. Efter bensinfiaskot så hankade han sig vidare genom dagen & började väl pusta ut så smått. Men sen... sen var det dags att uppdatera datorerna på hans jobb, & han kunde inte hitta nyckeln till det ställe där de har all hårdvara. Efter att ha vänt upp & ned på kontoret åkte han & David (kollega) hela vägen hem till oss, men så fanns nycklarna inte här heller. Det var lite jobbigt att stå där i hallen halv elva på kvällen & försöka underhålla David medan Paul skakade jackor, tömde burkar på småmynt, gummisnoddar, bussbiljetter & dylikt bråte... Ännu jobbigare blev det när han med svettig överläpp började dra runt våra hallmöbler för att se om nyckeln fallit ned bakom något. Skitjobbigt blev det när han tvingades ringa en annan kollega & be om extranyckeln - när den kollegan redan gått & lagt sig. Skämskudde på den. Neej, vi hoppas att morgondagen blir bättre!
Det här med att fotografera...
Jag tänker ibland att jag ska sätta mig in mer i hur man fotograferar bra... men det blir liksom aldrig av, tiden räcker inte till. Så när jag på något vänster blev ansvarig för att fota omslaget till nästa SWEA-blad så kände jag hur kreativitetspaniken kom krypande. Jag testade först att lägga kakorna på olika våningar i ett kakfat. Det fungerade så där, känns ju kul om man de facto kan läsa texten...
Sen raddade jag upp dem på ett av våra tallriksunderlägg - men då såg det mest ut som om Rainman varit framme & stylat fotot...
Så jag gick lös på mjölpåsen istället & då kändes det lite bättre. Vad säger ni, är detta ett oki framsidesfoto (finns i olika versioner med fokus på olika kakpartier) eller måste jag spåna vidare?
Blogger...
Skratt! Paul skickade mig precis det här fotot. Det är ju inte en underdrift att man blir lite meckig att leva med när man har en blogg. "Jaha, middag - nej älskling, lägg ifrån dig gaffeln nu! Inte EN tugga innan maten har förevigats!!!"...
En annan klassiker är också "MEN VAD GÖR DU?! Du kan ju inte börja dricka din grande innan jag fotat! Förstå intressepotentialen - de har ju inte Starbucks i Sverige!"
Dålig dag...
Paul har en dålig dag (mailserver sammanbrott=måste byta ut servern=måste bila genom typ HELA Toronto två gånger. Något som inte blir lättare när han dessutom lyckades få soppatorsk... som tur var väldigt nära oss, så han kom inrusande kring lunch, kastade i sig en macka & hoppade upp på cykeln för att kunna fylla upp en liten nödtank...). Moi har också en dålig dag, med dataresultat som inte vill för fem öre. Inte kändes dagen så mycket bättre efter det att jag försökte pumpa ut lite handkräm & fick en handkrämsfontän över hela tröjan... Små skitbagateller i det stora hela, men nog för att man ska bli lite knäckt som människa. Det är den där typen av dag då man tvingas sätta sig ner med en kopp te & försöka vara tacksam över allt som trots allt är fint i ens liv. Måste erkänna att gårdagens alla blommor gör just den där tacksamhets biten lite lättare...
Påskliljor, rosor & orkidéer...
Lyser upp vårt hem & även denna onsdag som för sitt allra bästa för att kännas som en MÅNDAG.
Valentines Day & hur jag känner för det...
& vet ni - jag kommer att gå & lägga mig så himla nöjd idag TROTS att vi inte gick & åt på restaurang idag. För är det något jag inte är så himla på så är det Valentines Day. Det känns så fejk. En dag som man SKA fira, men BARA om man har den stora TUREN att ha en partern. Så, jag är 28. I sju av de åren har jag haft en pojkvän. Så de andra 14/2, var de bara patetiska, ensamma & oönskade?
Älskar man någon så visar man väl det hela tiden, lite mer då & då - men spontant. Det här tvånget... att gå på restaurang & betala överpris för små portioner trerätters - omgiven av andra par som har en speciell dag... Nej herre jävlar vad krystat det känns. Vi köpte förvisso en himla massa blommor idag, men sånna som vi båda älskar & som förgyller vilken dag som helst. Vi öppnade också en fin flaska cava, men mest för att det är så himla gott ihop med lax. Sedan skålade vi. För kärlek över gränser, över konvensioner, över tid & rum & till vem som helst - mammor, pappor, farmödrar, syskon & den som man sover sked med. Samt fluffiga små katter.
Älskar man någon så visar man väl det hela tiden, lite mer då & då - men spontant. Det här tvånget... att gå på restaurang & betala överpris för små portioner trerätters - omgiven av andra par som har en speciell dag... Nej herre jävlar vad krystat det känns. Vi köpte förvisso en himla massa blommor idag, men sånna som vi båda älskar & som förgyller vilken dag som helst. Vi öppnade också en fin flaska cava, men mest för att det är så himla gott ihop med lax. Sedan skålade vi. För kärlek över gränser, över konvensioner, över tid & rum & till vem som helst - mammor, pappor, farmödrar, syskon & den som man sover sked med. Samt fluffiga små katter.
Cupcake absence!
Varför jag försvann efter Ottawa? För att jag bakade hela gårdagskvällen. Jäklar i min lilla låda vad jag bakade!
Bland annat cupcakes!
Bland annat cupcakes!
& nu kanske ni undrar "men om ni nu varit i Ottawa hela helgen... ställer du dig verkligen & bakar det första du gör när du kommer hem?!". Japp, det gör man om man försöker samla in penger till bröstcancerforskningen! Satt hela dagen idag & sålde cup cakes & allehanda kakor. Plus en massa rosor.
& vet ni... jag sålde kakor för nästan $180, alltså nära 1200 kronor. 1200 kronor som oavkortat går till bröstcancerforskning. Det får mig att känna mig helt varm inombords - kommer att gå tillsängs väldigt nöjd ikväll!
Last stop - Museum of Civilization...
Försvann lite där efter Ottawa - jag förklarar snart varför. Men - måste bara lägga in en sista Ottawapost innan vi släpper ämnet. Besökte nämligen som last stop Canadian Museum of Civilization.
Där man kan kika på massa olika totempålar, grööööngölingsvibbar!
& titta upp i taket & gapa över takkonst...
& lära sig en massa om Canadas historia. Dvs, man kan lära sig en massa om båtar, britter & djur man kan döda (valar & bävrar). Om det är värt inträdesavgiften? Tja... det beror på vad man är för slags person tror jag. Jag älskar muséeum, men mest sånna som handlar om dinosaurier, djur & möjligtvis krig. Inte så mycket "ja & 1420 åt de på det här fular porslinet, men redan 1436 kom influenserna från östra europa & istället åt de på lika fult porslin fast med en grågrön glasyr". Vårt sista stopp var mer glasyrvarianten än urtidsdjursversionen.
MEN - de har en grym restaurang!
Pass avklarat!
I FEM år har jag väntat på ett nytt pass, att äntligen bli av med världshistoriens mest misslyckade passfoto. Så var det äntligen dax.Needless to say - det blev katastrof. Tanten på ambassaden knäppte liksom kortet innan jag hunnit ställa mig i båset. Såg resultatet & frågade med ledsen röst om vi kanske inte kunde ta om fotot. Ambassadkvinnan förklarade att alla ser fula ut i sina pass, så det var bara att acceptera. So, jag fick helt enkelt betala mina 240 CAD & vara nöjd. Så deppigt att jag behövde ett glas vitt till lunch. So, nu får jag ta & gifta mig så att jag måste skaffa ett nytt pass - för fy för sjutton vad dagens resultat var vidrigt.
Dinner at the Black Tomatoe...
I maj firar ju SWEA Toronto 30 år - med stort pådrag i Toronto följt av efterresa just hit till Ottawa. Schemat för Ottawabiten inkluderar cocktails hos ambassadören, men även middag på restaurang "Black Tomato". So, när jag fick syn på BT under morgonens vandringar så fanns det liksom inget annat middagsalternativ. Var tvungen att testa! Stället var himla charmigt, bara massa sten & trä - men fruktansvärt kallt. Det är dock standarden här i Ottawa. Canadensare verkar oförmögna att bygga varma hus. De bara "Nejmen oj... ett fönsterglas var väl kanske ingen lysande idé nu när det är minus 20 ute... men inget att göra åt nu!".
Faktum var att det var så kallt att vi åt våra sallader, drack ett glas vin (moi) & ett glas öl (Paul) & sen drog vi till Fairmont igen. Det stället är så stort att effekten av undermåliga mängder fönsterglas inte blir fullt lika påtaglig.
På Fairmont beställde jag in ytterligare ett glas Sauvignon Blanc medan Paul slog på stort & drog till med någon otroligt chokladigt i ett martiniglas. Sedan satt vi bara där & njöt av utsikten, det självspelande pianot & det faktum att vi har så himla jäkla trevligt när vi åker iväg på äventyr!
I like Ottawa...
Oki, nu har det knatats runt väldeliga här i Ottawa & jag måste säga att jag gillar det. Stan känns lite lantlig, som en stor småstad. Folk är trevliga, de otaliga broarna mellan Ontario & Quebeck är gjorda av trä & man kan gå ner för shoppinggatan Sparks St. & se ungefär lika mycket folk som i Älvsbyn.
Samtidigt så är huvudsstadsaspekten väldigt koncentrerad här, stan är så pass liten att Nepals Ambassad ligger vägg i vägg med vårt hotell. En annan sak som gör att man inser att man knatar runt i huvudstaden, här vaktas parlamentet inte av OPP (Ontario Province Police) utan av RCMP - alltså "The Mounties". Dessvärre inte i full puffbyxuniform... jag antar att det är för kallt för det. Liten besvikelse där.
Winterlude!
Vi valde ju en himla bra helg att åka hit - vinterfestival i staden! Vart man än vänder sig så ser man folk med skridskor...
Ungefär var tredje Ottawabo knatar runt med ett par skridskor kring halsen. Känner att vi måste bättra oss lite hemma i Sverige, annars KOMMER Canada att bli bättre än oss på ishockey. Speaking of ice, eftersom det är vinterfestival så finns det naturligtvis en paviljong med isskulpturer. Kan inte bestämma mig för vilken som var min favorit - vikingen...
eller MUMMUTEN!
Brunch på Fairmont!
Det här har förvandlats till världens matresa. Paul & jag äter som om vi vore skogshuggare. Brunch har precis intagits i den här lilla skogskojan.
Det här var tallrik nummer ett. Det blir kål i en vecka när vi kommer hem.
Det här var tallrik nummer ett. Det blir kål i en vecka när vi kommer hem.
Hotellfrukost...
I nordamerika fungerar inte hotellfrukost som hemma. Nope, här får man en meny & så beställer man EN sak. Behöver jag säga att jag tycker att det är bättre hemma! Även om min yoghurt nu var helt oki.
Vi trivs!
Oki, småskröplig middag - men den intogs på hotellet för Mumins skull, så det var inte så oväntat. Mat på hotell blir i regel aldrig bra innan dess man betalar så där så att det svider för hotellrummet. Trots det, vi trivs här! Jag har internet, vi människor har vin...
katt har madrass....
katt har madrass....
Katt har dessutom funnit ett nytt glädjeämne i livet - badkaret. Herregud vad roligt han har med badkaret! Man kan planera VANSINNIGA ATTACKER från badkaret, man kan slappa i badkaret, man kan gå på toa i badkaret (vi har placerat kattlådan där), man kan leka med duschdrapperiet. Badkaret är i korta drag en succé. Surt för Mumin att vi har två duschar hemma i Toronto.
First glance at Ottawa...
Det här med att köpa take out & äta lunch på hotellet sket sig. Innan vi hittade ett ställe som inte var Tim Hortons (Canadas lantversion av Starbucks) hade vi gått närmare 30 minuter från hotellet. Eftersom Ottawa är typ den sjunde kallaste huvudstaden i världen fick vi inse att vår mat skulle övergå till stadiet djupfryst om vi tagit med den tillbaka. So, det blev lunch nere i marknadsdistriktet, en sväng förbi Fairmont & så spanade vi in en massa Canadensiska flaggor. Bland annat denna...
Som sitter på den här byggnaden - Canadas parlament.
Efter att ha snurrat hundra varv kring eldfontänen som Paul lite vagt referrerade till som "den evigt brinnande elden" utan att veta mer - fick vi tillslut syn på en istäckt placket på marken. Visade sig att installationen funnits på plats sedan 1967, för att fira att Canada då hade funnits i 100 år... Alltså, ibland blir tidsglappet mellan Pauls värld & min värld så väldigt stort. I mean, 1867... då hade Sverige funnits i ungefär 1000 år.
Smaka på den, TUSEN ÅR... En annan sån där bisarr sak - alla de där röda & vita flaggorna, de hade bara funnits i två år 1967. Fram tills 1965 användes nämligen Englands flagga. Sverige å andra sidan, tja vi har haft vår sedan 1275.
Framme!
Mammut var helt underbar. Fick lovor av personalen. Har checkat in, lekt med vattenkranen & spanat in utsikten. Davs att hitta lunch take out. Lite kasst att dra full time bara halvtimmen efter framkomst. So, lunchen kommer intas i rummet. Not so fab, men Mumin prioriteras...
Mumin är resklar!
Kattväskan har fälts ut, försetts med Mammut älskade handduk & burits upp från källaren. Mumin är taggad!
Jättetaggad! Han vill iväg NU!
I skrivandets stund sitter han & försöker peta upp dragkedjan på väskan så att han ska kunna krypa in. Vår katt är udda.
Paul & Ida reser...
08.50något... Paul ringer & beställer en Airport Limo till kvart över elva.
09.00, Ida bestämmer sig för att printa flygbiljetterna. Ida inser att flyget går 12.10, inte 13.10.
Paul ringer Airport Limo & ändrar beställningen till 10.15.
Paul & Ida inser att de nu har 75 minuter på sig att packa inför resan. Inklusive kattlåda, kattsand & kattmat.
Panik utbryter.
Paul & Ida inser att de nu har 75 minuter på sig att packa inför resan. Inklusive kattlåda, kattsand & kattmat.
Panik utbryter.
Det är bara att inse, vi är katastrofala när det kommer till att förbereda saker & ting i tid. Suck... om jag någonsin blir med barn blir det hemmafödsel oavsett om jag vill eller inte. För det är ju inte så att vi kommer att få ändan ur i tid för att ta oss till sjukhuset.
Valenbowl Present!
Så vi firar inte Valentines Day, inte heller äter vi chilli & dricker öl under Super Bowl - väldigt Onordamerikanskt av oss. För att kompensera bestämde sig därför Paul för att införskaffa en Valenbowl present åt mig!
Det alternativa namnet var "Happy Friday Present" - men jag gillar Valenbowl bättre, så vi införlivar det från & med nu.
Vad jag fick? En freaking android!
Om den är perfekt? Om jag älskar den?
Oh for shizzle! Min Google Android är utan tvekan den vackraste teknikpryl jag någonsin fått. Dessutom luktar den så där nyteknikgott - har sniffat asken den senaste halvtimmen medan jag gjort upp storslagna planer för all "on the go" blogging jag kommer att kunna göra i Ottawa i helgen!
Jag anade något...
Så Paul kom hem... & såg så där alldeles pillimarisk ut. Han öppnade vår flaska bubbel & vi åt vår middag...
& hela tiden fanns det liksom en liten glimt i ögat, en liten smilgrop i kinden, & jag höjde på ögonbrynet & undrade om jag skulle försöka luska eller bara vänta ut honom...
Making things a little funnier...
Att dammsuga i Nordamerika är alltså ett traff. Tänk galärslavsversionen av straff. Fast, det blir liiite roligare om sagda straff utförs med ett par splitt nya skor på fötterna! Mörkblå mockapumps från Geox - fynd för typ motsvarande 450 kr. Jo, det var ett fynd - de hade kostat cirka 1000 utan skatten pålagd.
Dammsugning görs även med fördel i bästa hemmafruanda - för kommer manicken från 50-talet så får man göra lite spex av det hela! So, håret i turban! Fast, jag fick ställa cocktailen åt sidan, gick inte att fota annars.
Efter städandet ägnade jag mig åt att gråta lite, sedan prata av mig med mamma & nu ska jag gå & köpa en flaska bubbel & fira att ma & pa nog kommer & hälsar på oss i juni!
Nejmen nu är...
klockan halv fyra... om jag skulle ta & dammsuga lite!
Här kanske de som har följt bloggen gör en liten mental tvärnit, för har man hängt med så vet man att jag aldrig dammsuger. Det är Pauls jobb. MEN. Nu har dammsugarCEOn sett ut att ha haft lite ont i ryggen den senaste veckan & eftersom han de facto fick ryggskott just när han bar upp vår dammsugare från källaren så har moi förbarmat sig. So... MONSTRET har kånkats upp från det vidunderliga källardjupet av den räddande ängeln Ida.
På riktigt - helvetesmackapären väger 10 kilo, jag har just ställt den på vågen. Det här är ingen dammsugare, det är ett tortyrredskap! En maskin tillverkad av onda nordamerikanska gubbar som HATAR sina fruar. Det finns ingen annan förklaring. Möjligtvis då att den tillverkats av en kvinna med ambitioner att ta över världen när alla hennes medsystrar ligger hemma & kvider med kompakterade ryggkotor & deras män oroligt & valhänt klappar deras händer.
I love outlets...
En av de saker jag älskar med Nordamerika - outlets. Så fantastiskt mycket att välja på & till priser som är så där låga att man gnuggar sig i ögonen med båda nävarna. Som gårdagens trosinköp - 5 Calvin Klein för $20, $22.60 med skatt (för här läggs skatten på efteråt). Alltså, 30 kr per styck. Jag vill inte ens tänka på vilken typ av trosor man får för 30 kr i Sverige... men gissar att man måste gå till ÖB eller myrorna... nej fy... Anyway - här känns det lite extra bra att Paul är canadensare. Även om vi flyttar hem till Sverige så måste vi ju korsa Atlanten 1-2 gånger per år i alla fall. Ni kan ju gissa vem som kommer att resa med tomma väskor i ena riktningen & övervikt i andra...
Hm... ironin i att jag lägger upp bilder på mina underkläder typ två inlägg upp från ett stycke som handlar om over sharing går mig ju inte helt förbi...
Hade jag kunnat få be om lite mer mys?
Jag har skrivit om det tidigare - det här med att Paul & jag har väldigt olika syn på begreppet morgonmys. Jag tycker att det är mysigt att sitta för mig själv under en filt i soffan, med tända ljus & frukost. Jag vill att det ska vara tyst, lugnt & stilla & att den som stör min lilla bubbla ska träffas av en meteorit. Paul å andra sidan tycker att det är mysigt att KRAAAAAAAMAS & vill inte alls äta kall yoghurt. Det här är lite jobbigt, för min spontana känsla gällande kroppskontakt innan klockan 9/10 är att: 1) den är påtvingad 2) jag vill stöta en högaffel i bröstet på vem som än envisas med det.
So... om jag hade kunnat få be om något - å ni högre makter som kanske precis just i dag inte har något annat vettigt för er än att läsa min blogg - hade jag kunnat få en liten smula mer mys i kroppen? Ett litet lilltåben eller något som bara "Ja men kramas & andas varandra i nacken (med morgonandedräkt) så där så att det blir alldeles varmt & immigt - supermysigt!".
So... om jag hade kunnat få be om något - å ni högre makter som kanske precis just i dag inte har något annat vettigt för er än att läsa min blogg - hade jag kunnat få en liten smula mer mys i kroppen? Ett litet lilltåben eller något som bara "Ja men kramas & andas varandra i nacken (med morgonandedräkt) så där så att det blir alldeles varmt & immigt - supermysigt!".
What you owe to others...
Tillbaka efter mycket lyckad shoppingtur med Christina. Har inhandlat blåheter (eftersom jag går igång på blått) & fem par favvotrosor från Calvin Klein i happy colours för $20 (alltså cirka 150 kr efter skatt, HUR billigt?!). Vet inte om jag är mest nöjd med mitt skoinköp eller trosorna.
Efter shoppingen drack vi Starbucks lattes & pratade om hur Christina har det nu... fy fan alltså för hennes ex. Att låtsas som om allt är prima medan man är ute & letar hus - så himla fegt. Ett sånt otroligt hugg i ryggen. Som sagt, man har sin fulla rätt att avsluta ett förhållande - att bli kär i någon annan, att ledsna, att känna att man blivit mer som syskon - men man rycker inte undan mattan för någon man älskat. Man låter dem inte komma hem efter en dag på jobbet bara för att upptäcka att flyttlasset redan gått. Man är i alla fall skyldig den andra partnern en förklaring - ett "ledsen, men det fungerar inte för att what ever" - i annat fall har man ungefär lika mycket ryggrad som en binnikemask.
Efter shoppingen drack vi Starbucks lattes & pratade om hur Christina har det nu... fy fan alltså för hennes ex. Att låtsas som om allt är prima medan man är ute & letar hus - så himla fegt. Ett sånt otroligt hugg i ryggen. Som sagt, man har sin fulla rätt att avsluta ett förhållande - att bli kär i någon annan, att ledsna, att känna att man blivit mer som syskon - men man rycker inte undan mattan för någon man älskat. Man låter dem inte komma hem efter en dag på jobbet bara för att upptäcka att flyttlasset redan gått. Man är i alla fall skyldig den andra partnern en förklaring - ett "ledsen, men det fungerar inte för att what ever" - i annat fall har man ungefär lika mycket ryggrad som en binnikemask.
Over sharing...
Det här med att dela med sig lite för mycket... det gör vi nog alla i bland. Eller, inte mamma - mamma är ett litet mönster i att hålla sånt som ska hållas för sig själv, för sig själv. Moi däremot är en pratkvarn, & då kan lite vad som helst hoppa ur munnen. Men... förra helgen fick jag en skopa over sharing som var så där... ja men som en kallsup. Det var på den där festen med uppstoppade Blue Marlins på väggen. Paul & jag står i hallen, redo att åka hem & värdinnan har precis kramat om oss när Paul bjuder in henne till vår årliga stående fest - Midsommar. Hon ser lite förvirrad ut & undrar sedan vad "Midsummer" är för något. Jag ger min sedvanliga beskrivning "It's when Swedish people get really drunk, dance around a pole and have babies 9 months later". Hon svarar "Then I'll come - we have had six misscarriages, the last two being ectopic".
...
Alltså. Vad säger man? Jag bara stod där & önskade mig bort från planeten. Eller bort från solsystemet, vart som helst bara jag inte längre behövde tackla den här främmande människans smärta. Sekunden senare bad hon om ursäkt, sa att det bara flög ut henne & ursäkta, ursäkta, ursäkta... Vilket naturligtvis bara gjorde det hela ännu värre. Det mina vänner, det var den mest smärtsamma oombedda inblicken i en annan människas liv jag någonsin råkat ut för.
...
Alltså. Vad säger man? Jag bara stod där & önskade mig bort från planeten. Eller bort från solsystemet, vart som helst bara jag inte längre behövde tackla den här främmande människans smärta. Sekunden senare bad hon om ursäkt, sa att det bara flög ut henne & ursäkta, ursäkta, ursäkta... Vilket naturligtvis bara gjorde det hela ännu värre. Det mina vänner, det var den mest smärtsamma oombedda inblicken i en annan människas liv jag någonsin råkat ut för.
Shoe shopping!
Back in the good old "Lundadagarna" så hade jag en sån total grej för skor. Ville jag fira något, ja då gjorde jag det genom att köpa mig ett par skor. Var jag ledsen = raka spåret ner på stan för att köpa mig ett par i någon färg jag inte hade. Sen flyttade jag hit... & av någon anledning försvann det där skobehovet. Tror att det var en kombo av att jag förlorade min vapendragare Susanne, att jag började klättra & så avstånden här i Kanada. Det kändes liksom inte så lockande att gå 6 km på cementtrottoarer i högklackat. Så jag skaffade mig ett annat litet fix istället, böcker från Amazon. Vilket känns som ett mycket bättre sätt att belöna/trösta sig själv. Shit så mycket jag lärt mig i allt möjligt genom åren. Anyway, idag blir det i alla fall skoshopping! Christina & jag ska ut på jakt efter ett par som måste uppfylla kraven: grymt snygga men inte mördande obekväma. De måste hålla att dansa i under minst 4 timmar utan att jag vaknar upp dagen efter & tror att jag tillfogat mig permanenta fotskador. Fy för skjutton vad jag längtar efter lite shopping med en tjej!
Up in the Air Mumin!
På lördag flyger vi till Ottawa, & med vi menar jag Paul, moi & Mumin. Jepp - itte bitte kitte är numera också inbokad på Air Canadas flygning till den canadensiska huvudstaden! Eftersom detta är första gången fluffbollen kommer att utsättas för höga höjder tänkte vi att vi skulle börja exponera honom så smått för "vidunderliga luftmassor under den fysiska kroppen". Vi började således med att plocka bort hans favoritkudde i soffan - den kudde som vi vanligtvis lägger horisontellt uppe i hörnet så att han kan sova på den. Borttagandet av kudden föll inte väl ut. Mammut kunde inte alls förhålla sig till kuddens ickevara. Allt blev bara väldigt jobbigt.
Vi försökte peppa - men möttes enbart av stora stirrande ögon som tycktes säga "Voffo gö ni på detta viset?". Så vi la tillbaka kudden & försöker nu intala oss själva att lördagens flygning kommer att gå STRÅLANDE trots bristande förberedelser.
Hilo there Mr. Venture C...
Så jag förberedde mig noga för mitt viktiga middagsmöte.
Lagade organisk lax...
Hällde upp alldeles ISKALL sauvignon blanc...
& jag la handen på Mr. Venture Capitals hand & sa "Mr Venture Capitalist, will you support me and my cookie cookiebook?"
& Paul sa "Honey, if you want to play games - couldn't you have come up with something sexier than venture capitalist?"
& jag sa "Honey, I've been in grad school since the dawn of man, to me there's nothing sexier than a venture capitalist!!!"
Venture capitalist for dinner...
Vidare kommer en venture capitalist på middag ikväll, en person som funderar på att sponsra mitt lilla kokboksprojekt. Så nu blir det till att städa huset, inhandla något gott, stryka vad än jag nu sätter på mig & vattenkamma katten!
Måste fixa sidan...
Happ... så försökte jag få igång min Princess Margaret sida. Som vanligt har den knåpats ihop av någon som inte är speciellt bra på datorer. Oki, fair enough - den är bättre än den var 2009... men ändå. Jag kan ju förstå att de inte vill spendera en massa pengar på att utveckla bra hemsidor, att det vill lägga pengarna på forskningen - men liiite kan man väl hosta upp för att få till tekniken så pass att rubriken ändå hamnar mitt på sidan - inte intryckt i ett hörn. Oh well, det blir att sätta sig ner & försöka få till ett vettigt alternativ istället - så här kan jag ju inte ha det. Oavsett fulhetsgraden, nu går det i alla fall att börja donera pengar till min bröstcancerkampanj för 2012.
Wow... first catering job...
Ehum... oväntad karriärvändnig här kanske. Har precis fått en förfrågan från en av Pauls kollegor om att förse henne med kakor etc till en liten fest nästa tisdag. Kanske det är vägen att gå till mer pengar för bröstcancerforskningen - sätta upp en liten cateringfirma med inriktning på hembakt. Så att stressade mammor kan dyka upp på skolbasarer & dylikt & låtsas att de bakat själva utan att det blir så där pinsamt "köpes kaka" av det hela...
Happ - nu har jag blivit erbjuden 500 kr för "jobbet"... 500 kronor till välgörenhet för att göra något som jag tycker är sjukt kul = kan liksom inte se att ett upplägg kan bli bättre än så!
Happ - nu har jag blivit erbjuden 500 kr för "jobbet"... 500 kronor till välgörenhet för att göra något som jag tycker är sjukt kul = kan liksom inte se att ett upplägg kan bli bättre än så!
Bake Sale...
Nästa vecka drar vi på allvar igång operation "Samla in pengar till bröstcancerforskningen". Vi startar med en Valentine Day´s Sale, där vi kommer att sälja smycken samt cookies. Gjorde därför lite research på ämnet "Bake Sale" - hjälp så många bra uppslag folk har på något som för mig kändes ganska "jaha.. men ska jag bara stå där med en ask kakor". Nope, inte här i Nord Amerika - här ska det glaceras, spelas musik, sättas upp ballonger - you name it! Men det bästa förslaget, det som liksom brände till uppe i huvudet... ordna en riktigt stor Bake Sale & sälj då även en liten kokbok med alla recepten. Hm... jag undrar om jag inte ska börja tåta på en liten kakbok? Satte ju ihop en diabeteskokbok till pappa i julklapp & hade så kul då att jag faktiskt saknat den biten... så en bok om kakor hade ju varit ett helt perfekt projekt att ta tag i! Fast inte en perfekt present för pappa.
Utslagen...
Vi är ett gäng fallna hjältar här ikväll. Middagen intogs som om vi hade varit en liten skock kor - idislan i tystnad. Paul har varit på sin företagsgrej i typ 12 timmar & jag har modellerat (statistiska modeller alltså...) hejvilt. Mumin har hoppat upp på diskbänken & klöst på mattan - så han är mest utslagen av oss alla.
Åt rätt håll...
Träningsmotivationen dog ju som sagt efter Fjällräven Classic, men nu känner jag hur den så smått börjar komma igen. Om det är för att dagarna blir längre eller för att PDAC (den stora geokonferensen här i Toronto) närmar sig må vara osagt. Det spelar dock inte så stor roll VAR energin kommer ifrån, att den finns där är det enda viktiga. Har börjat lite så smått - 20 min work out per dag, power walks & så en längre tur på cirkus 10 km varje helg. Det är inte mycket, men i jämnförelse med hur det har varit sedan augusti... oändlig förbättring. So. Nu är det dags att formulera ett nytt mål. Ska vi säga att jag ska försöka känna mig bekväm i bikini till april då vi drar till Bermuda? Jo men jag tror det, sedan får vi komma på ett nytt projekt att jobba mot.
Insnöad...
Jag gillar att laga mat - speciellt ny mat, kokböcker & receptsidor är terapi för mig. MEN. Inte när det gäller frukost & lunch, då är jag lika enkelspårig som tunnelbanan i Bryssel. Jag snöar helt enkelt in på någon form av mat & sedan gör det liksom fysiskt ont i mig att behöva äta något annat. Just nu är det detta som gäller för lunch. Varje lunch. Utom på helgerna, men då drömmer jag om måndagslunchen... Nu är det här ändå rätt ok, jag äter i alla fall tre olika mål om dagen. När jag bodde i Lund hade jag en period då jag bara åt havregrynsgröt. All annan mat var liksom ointressant medan pulsen gick upp bara av tanken på kall lingonsylt. Jag fick dock sluta när naglarna började skiva sig & håret föll av i sjok - förstadierna till skörbjug känns väl så där.
Vad jag är nyfiken på är om andra fungerar så här - so, kan ni också bli lite besatta av något speciellt & inte riktigt vilja äta något annat?
Proportion tack...
Något jag stör mig på - folk som skickar mail med ta mig fan helt oproportionerliga val av ämnesord. Som... "jag har inget att göra den här helgen så jag jobbar lite med klättrarklubben & nu upptäckte jag precis att en sida på hemsidan inte laddar som den ska. Det var ju lite jobbigt, det måste jag påpeka... få se nu, ämnesord... Oh, jag vet! EMERGENCY!!!". Eller - "Jag upptäckte precis att två PayPal priser blandats ihop. Det är ju katastrof, prisskillnaden ligger ju ändå på en hundralapp - jag måste få folk att inse allvaret i detta! Ämnesord... Kris!, Kris blir bra!".
News for you. Det är "EMERGENCY" om ens barn blivit påkörd av en bil eller om USAs arme precis korsat gränsen med målet att jämna din stad vid marken. Det är "kris" om landets befolkning svälter eller om varje elverk i Sverige exploderat på samma gång & det är minus 30 ute. Eller om kärnkraftverken får simultan härdsmälta. Det är INTE kris om din mail ligger nere en dag - tycker du det så gå ut & köp en bok om självhjälp.
News for you. Det är "EMERGENCY" om ens barn blivit påkörd av en bil eller om USAs arme precis korsat gränsen med målet att jämna din stad vid marken. Det är "kris" om landets befolkning svälter eller om varje elverk i Sverige exploderat på samma gång & det är minus 30 ute. Eller om kärnkraftverken får simultan härdsmälta. Det är INTE kris om din mail ligger nere en dag - tycker du det så gå ut & köp en bok om självhjälp.
More sugar cookies!
Här har bakats kakor ikväll! Vi har blivit värsta kakbakarteamet Paul & jag - för vet ni, mitt köksretard till andra hälft har plötsligt lämnat det vegetabila stadiet & tagit sig upp någonstanns till chimpasnivå. Förvisso bara när det kommer till utrullande av deg medhjälp av kavel & dekor - men allt är bättre än inget!
Vi har delat upp arbetet så att jag lägger grundlagret av glasyren & så står Paul för själva duttandet - vi är helt enkelt som en liten tvåmanna Willy Wonka fabrik!
Kanske, kanske, en dag att han lär sig koka pasta! Inte för att jag äter det, men då hade han ju i alla fall kunnat förse sig själv med något annat än PB-mackor när jag reser bort....
Måste arbeta på tekniken...
Så det var det här som jag egentligen ville pillra in på mina sugar cookies. Dock inser jag efter den här lilla övningen att jag måste arbeta på tekniken, eller snarare glasyren... flyta ut tendenserna måste motarbetas! Speciellt som det blir att baka en till laddning kakor ikväll. Kakorna gjorde nämligen succé på Pauls företag & de frågade lite försiktigt om jag kunde tänka mig att baka en laddning till eftersom de har öppet hus imorgon & hade velat ha ett par med loggan i den riktiga orange färgen. So, det blir att baka, baka, liten kaka så fort Paul kommer hem ikväll. :)
Viva passmaskinen!
Trevliga nyheter så här på måndagsmorgonen - Svenska Ambassadens passmaskin har återuppstått! Jäklar i min lilla låda vilken lättnad. So, nu blir det flyg till Ottawa på lördag i alla fall. Alltså dags att boka hotel & se om vi kan få in Muminbo på flyget. Var ju inte jättesugen på att göra allt det när hela resan var i jeopardy - men nu brinner det i knutarna!
Sugar cookies & icing...
Gårdagskvällen ägnades åt Robin Hood (den från 2010 med Russel Crowe) & kakbak. Blev sugar cookies den här gången, eftersom de är väldigt tacksamma när det kommer till att hålla formen. Dekorerade cirka hälften av dem igår, men inte med det motiv jag tänkt mig - det sparar jag tills idag. Istället körde vi på Pauls företagslogga.
Det är himla smidigt att Paul jobbar på ett företag där folk klappar händerna i förtjusning så fort han dyker upp med mina kakor. Hade inte alls varit lika kul om jag inte haft en "marknad" för min baklust. För då hade ju stackars Paul varit fast med alla kakor själv & det hade ju inte gått. Aldrig att vi ska komma till den punkten där han blir ombedd att boka två flygplansstolar...
Kalle Anka middag!
Vi drog en riktig klassiker ikväll - köttfärslimpa! Vilket alltid får mig att tänka på Kalle Anka, för ni vet väl att just köttfärslimpa är Kalles paradrätt nummero uno? Jag har inte lika höga ambitioner som Kalle, skippar att forma limpan som kameler & lutande tornet i Pisa - men jag försökte mig på att fixa till lite roligare innehåll. Blev cream cheese & färsk basilika & det var gjorde limpan alldeles så där mysmatsgod - varm & krämig & väldoftande.
Sweet Sunday...
Vi har promenerat 10 km ute i solen, druckit var sin Starbucks grande, köpt shitakesvamp & balsamico glacé & dissat folks trädgårdar. Värst är folk som FORTFARANDE har julpynt galore ute - vi närmar ju oss alla hjärtans dag for the love of god! Vi har även häpnat över en trädgård där ägaren byggt två små mausoleum över sina döda hundar, Rocky & Chocolate. I mean, jag förstår att man vill begrava sina husdjur - men på framsidan av huset? I en trädgård utan några andra riktiga dekorationer? Herregud om jag bott granne... jag hade varit skräckslagen om mausoleummänniskorna kommit hem med en ny valp. För då gäller det att sälja huset inom de närmsta tio åren, i annat fall får man dras med ytterligare en stenhög prydd med små keramikhundar & texten "Jellybean". Strosade även förbi en mängd små söta bagerier & jag drabbades av INSPIRATION - så nu ska kvällen ägnas åt kaktillverkning med svenska vibbar!
Orchids!
Så 10kr kvisten alltså... jag känner att det kanske blir orkidéer i fortsättningen då. Inga mer halvtrötta tulpaner som bågnar över vaskanten, eller rosor som bara jäklas, eller nejlikor som i & för sig håller i en evighet men som luktar ruttet avlopp om man glömmer av att snitta om & ge nytt vatten varje dag.
Men nu ska vi ut & njuta av dagen - knallblå himmel, solsken & två plusgrader. Går inte att sitta inne!
Flowers, flowers, flowers!
Efter Yorkville tvingade jag Paul att köra upp Avenue Road - eftersom jag vet att de har en radda helt vansinnigt perfekta blomsterbutiker där. Vi snackar blomstermecka. Slog till på något så ovanligt som rosor idag, ovanligt för att jag alltid köper allt annat utom just rosor. Orkar liksom inte med något som håller så dåligt. Men idag... de här var så fina att jag inte kunde låta bli. För motsvarande 40kr för hela bunten också...
Det orange i bakgrunden? Ett annat inköp, snittorkidéer för 10 kr kvisten - fotar närmare imorgon, för de är så vackra att man bara häpnar. I alla fall om man är en orkidéenörd som oss. Om Paul gillade blomsteraffärerna? Tja, han förkunnade att vi aldrig mer köper orkidéer på IKEA. For sure, jag känner inte heller någon större lust att åka dit efter deras puckodrag med att ta bort all Svensk mat. Anyway, vi har hittat vår blomsterleverantör from now on.
Headed down to Yorkville...
Vi svängde inom Starbucks & sen drog vi till Yorkville. Torontos eget lilla Soho. Där alla filmstjärnor hänger när de kommer till staden. Yorkville är alltså rätt fancy - som ett exempel, det här är deras brandstation.
Men... vi kan ta en mer ordentlig titt på Yorkville en annan dag, när det är mer vårigt & fint där. Nu var det Whole Foods som gällde. Stället där allt är organiskt, till & med Weetabixen. Här kan man mala sitt eget nötsmör (inte bara jordnötsvarianten, utan typ alla nötter som du kan komma på) eller tappa upp färsk honung eller sirap.
Kaffe? Välj vilka bönor du vill köpa & de mals åt en på stört. Dessutom rostar de färska bönor på löpande band.
Orka laga mat? Inte... Plocka upp en bunke & fyll med soppa eller chilli. Eller en sallad, låt oss göra sallad! Happ, då väljer du först vilka typer av sallad du vill ha... det finns mängder! Sedan lastar du på tillbehören & det finns så mycket att välja på! Det här är bara en av alla diskar...
Fast vi köpte gigantiska laxrullar - min fylld med fetaost & spenat, Pauls fylld med soltorkade tomater & shitakesvamp. Något så helt fruktansvärt gott.
Vill ni se Whole Foods?
Nejmen vet ni... vi kanske ska dra till Torontos i särklass bästa mataffär - Whole Foods? Så får ni se hur ert lokala ICA sett ut om det hade bott 2.5 miljoner i närområdet! Tja, & om Sverige hade haft kvar lite av den ambition vi hade på stormaktstiden. Jo men vi säger så, vi drar på fotosession!
Love mornings without goals...
Paul & jag har tultar runt här hemma i en riktig myspysbubbla hela morgonen. Ni vet - plyschkläder, familjesudoko på min kobo i soffan, massor av te, gamla klassiker på radion... Men nu ska vi försöka skärpa till oss & ta en långpromenad utan något annat egentligt mål än att införskaffa frappuchinos på Starbucks. Samt tulpaner, måste ha tulpaner inhandlade från stora hinkar som står ute på gatan.
So how was small and expensive?
Åh men helt ljuvligt! Det bara smalt i munnen. Sashimi är ta mig tusan den bästa förrätten i världen.
Sen beställde vi något med lök, stark sås & tonfisk...
Som var så stort att jag förbjöd Paul att ta foton på själva införseln i munnen - men alltså, så gott!
Ännu bättre var dock lagren på lagren av fisk & avokado. Om fisken var av sushikvalité så var avokadon av freaking manna från himmelen kaliber.
Efterrätt? Nejmen gud... det är bara för sånna som inte kommer i size 0. Så vi körde lite mer sashimi. Saba=makrill är ingen höjdare, men butterfish... herrejäklar... i morgon har jag ett enda mål, leta reda på mer av denna firre!
Sen drog vi på fest - bland uppspikade Blue Marlins på väggen, framknackade tegelstensväggar, jointrullande (jo men det här är kanada, alla röker på & jag har lärt mig att det bara är att gå därifrån & inte hyperventilera på fläcken) & galet mycket sång accompanierat av en flygel. Väldigt rolig kväll med andra ord - men i morgon blir det koffein för att klara dagen. En liten notering dock - om ni har turen att bo i ett hus med tegelväggar & trästommar... knacka fram en vägg & klä den med plexiglas. Så. Jäkla. Coolt.
Did the BCBG max azria.
Eftersom jag beslutade mig för att jag inte var för fet så blev det klänningen från BCBG max azria.
& så vin från sydafrika - sauvignon blanc of course.
& sushi restaurang a la fab. Bästa hitintills i Toronto. Efter den här upplevelsen måste jag tillbringa morgondagen på jakt efter likvärdig rå fisk.
Grooming!
Happ, nu är Paul på väg hem - så nu ska jag göra alla de där sakerna som kvinnor gör för att se så naturligt vackra ut som det bara ska gå. Problemet är ju bara att jag kanske skulle ha startad med det projektet... låt säga för ett par timmar sedan. Jag är i ett bedrövligt skick just nu. Men, eftersom jag är tidsoptimist så återstår alltså bara en timme... Så det blir till att hastraka benen, kladda på något som gör att jag blir någorlunda mjuk överallt, dra på mig ett par strumpbyxor som håller in, spänna BH-banden lite hårdare än vanligt & dra på med lip venom.
I'll have to order something small and expensive...
Camilla röstade på klänningen till höger, från BCBG max azria, så vi kör på den. Var tvungen att testa hur den satt först. Köpte den förra året när jag var lite pinnigare än nu (jag kan höra hur du applåderar hela vägen från Älvsbyn farmor...) & var lite tveksam till hur den skulle sitta. Det gick vägen, inga handtag som syns genom tyget eller ridbyxevarning på kjolen. Den tackar vi för. Fast... någon kryssningsfartygsbuffé tillåter den inte. Så jag planerar att beställa in något litet & riktigt dyrt. Sen ska jag försöka äta sagda dyrgrip riktigt sakta - vilket kommer att bli en enorm utmaning. Uppvuxen i norrlands inland som jag är så har jag lite svårt för att dra ut på ätandet. Det fungerar ju bara om man pratar mellan tuggorna. Ni vet, tar en lite gaffelspets med mat, tuggar omsorgsfullt, lägger ner gaffeln, konverserar, kommer på att "men oj, visst ja kaviaren..." & så ta en liten munsbit till. Så äter inte jag. Jag äter tyst & koncentrerat - som en väluppfostrad gråhund.
What dress to wear during my reward dinner?
Den här ihärdiga orkidéeforskningen jag ägnat mig åt de senaste dagarna har ju faktiskt en orsak. Paul blev ombedd att presentera något på sitt jobb den här fredagen, alltså idag, & det kunde inte ha kommit mer olägligt för honom. Förkyld & med två ton jobb såg jag hur paniken steg inom honom. Han ville presentera något om just orkidéer - men tiden fanns bara inte. Kan inte påstå att jag heller har så där mycket tid till övers, men jag har bra mycket mer erfarenhet av att skapa presentationer på kort tid inom helt nya ämnen. Jag kan jobba en kväll & sedan ställa mig upp & hålla ett föredrag på en timme om en herrans massa saker som jag tidigare knappt varit medveten om - så jag ryckte in till Pauls hjälp. Nu har jag precis levererat en 25 sidig presentation till honom - historia, namngivning, reproduktion & orkidéevård har jag bland annat lyckats täcka. Samt orkidéer inom medicin & matlagning, därav gårdagens bak. Det får helt enkelt bli Pauls slutsats - att orkidéer äger, man kan till & med använda dem för KAKOR.
So... nu är frågan, vad ska jag sätta på mig ikväll när Paul ska betala min timlön i mat & vin?
Iron Lady...
Öppnar upp inkorgen, har fått mail från farmor. Som informerar mig om att det är -32 grader i Älvsbyn. Alltså sånt väder som gör att jag hade paniksprungit till spisen & eldat upp bohaget om så varit tvunget för att hålla värmen. Men inte min farmor inte. Nope. Farmor informerar mig nämligen vidare att hon trots allt kommer att gå till skolan idag & jag blir så fruktansvärt imponerad. Av min farmor som brinner så mycket för att lära sig nya saker att hon vid 83 års ålder trotsar kylan för att ta sig till sina lektioner på folkhögskolan. Farmor är ett levande bevis för att man aldrig ska säga "Nej men det är för sent".
Kakpanelens utlåtande...
Åkte ner till UofT - tittade på ett gäng klättrarfilmer, blev upplockad av Paul & så körde vi hem för KAKTEST. Mycket viktig del av själva bakandet. Kakpanelen berömde först kakorna för dess arom & konstaterade efter första tuggan att de hade en oväntad vaniljkick. Alltså, inte bara lite tam vaniljsmak så där utan en verklig punch. Mängden chocklad prisades sedan - men den var ju inte så oväntad. Däremot blev jag lite förvånad att när kakpanelen beskrev dem som "krispy rather than chewy". Det var ju inte helt enligt planen, men då vet vi att 17 minuter på botten av ugnen ger det resultatet. Slutbetyg = 4.0 av fem möjliga.
Vanilla Bean Chocolate Chip Cookies!
Så jag köpte ju de där totalt oorganiska vaniljbönorna av en specifik orsak.
Had to make cookies!
Så det blev Vanilla Bean Chocolate Chip Cookies.
Had to make cookies!
Så det blev Vanilla Bean Chocolate Chip Cookies.
Väldigt enkla att baka & de luktar gudomligt gott. Smaken kan ju inte jag bedömma (men mjölken var god!), så Paul får återkomma med betyg senare.
Smält 230 g smör i en kastrull & ställ åt sidan. Blanda 5.3 dl (2.25 cups) vetemjöl med en tesked salt & en tesked bikarbonat i en liten bunke. Häll sedan smöret i en något större bunke & rör ner 3 dl farin/demamerasocker (1.25 cups) samt 0.6 dl (0.25 cups) strösocker. Blanda sedan ner 1 ägg & en ägg-gula i smörblandningen. Tillsätt 2.5 msk mjölk, 1 tsk vaniljextrakt (jag använder flytande, men det går säkert bra med vaniljsocker också) & fröna från en vaniljböna. Vispa ner mjölblandningen & tillsätt sist cirka 300 g hackad choklad (jag använder chips... finns det i Sverige?). Kyl degen cirkus en timme. Knappra in 163 grader på ugnen (random, jag vet - men det är vad 325F är i celcius), rulla degkulor på 5 cm, grädda på bakpappersklädd plåt mellan 15 & 20 min. Känner du dig riktigt ambitiös kan du vända plåtarna halvvägs genom gräddningsprocessen så att kakorna gräddas jämnt.
Utifall att ni vill testa innan kakpanelen gett sitt utlåtande så...
Smält 230 g smör i en kastrull & ställ åt sidan. Blanda 5.3 dl (2.25 cups) vetemjöl med en tesked salt & en tesked bikarbonat i en liten bunke. Häll sedan smöret i en något större bunke & rör ner 3 dl farin/demamerasocker (1.25 cups) samt 0.6 dl (0.25 cups) strösocker. Blanda sedan ner 1 ägg & en ägg-gula i smörblandningen. Tillsätt 2.5 msk mjölk, 1 tsk vaniljextrakt (jag använder flytande, men det går säkert bra med vaniljsocker också) & fröna från en vaniljböna. Vispa ner mjölblandningen & tillsätt sist cirka 300 g hackad choklad (jag använder chips... finns det i Sverige?). Kyl degen cirkus en timme. Knappra in 163 grader på ugnen (random, jag vet - men det är vad 325F är i celcius), rulla degkulor på 5 cm, grädda på bakpappersklädd plåt mellan 15 & 20 min. Känner du dig riktigt ambitiös kan du vända plåtarna halvvägs genom gräddningsprocessen så att kakorna gräddas jämnt.
Köksgenetik...
Har precis svängt ihop en smet för kakor - som nu står ute i vårt solrum (som fungerar som walk in fridge så här på vintern) & fryser till lite. Medan jag tåtade ihop sagda smet kunde jag inte låta bli att tänka på mamma & farmor. Min mamma är typ köksHitler*. Smutsiga skålar & grytor skall utrotas & degiga skedar & smöriga knivar förvisas till diskmaskinen. Farmor däremot... ja hon är en sån där bullfarmor som liksom lever sig in i maten så att hon glömmer av smutsdisken. I vanliga fall är jag väldigt lik farmor - pappa också för den delen - & med lik menar jag att vi är tre små äpplen som sitter på samma kvist. Men i köksfrågan är jag PRECIS som mamma. Har jag använt mjölet, ja då måste det ställas undan innan jag fortsätter med degen. Har jag skivat lite smör, japp - in med sagda kniv i diskmaskinen innan ett endaste litet ägg kan knäckas. Jag tycker att det här är väldigt intressant, hur fungerar egentligen köksgenetiken? Varför blev jag en person med "städaundaniköket-OCD" & inte en matlagningsbohem? Alldeles för lite forskning på det här området känner jag.
*Här vill jag ju förtydliga att min mor i övrigt är en helt fantastiskt fin & trevlig person som inte alls har visat några tendenser till att ta över världen - annat än att hon är oförmögen att gå i någon annan takt än en SS-soldat.
*Här vill jag ju förtydliga att min mor i övrigt är en helt fantastiskt fin & trevlig person som inte alls har visat några tendenser till att ta över världen - annat än att hon är oförmögen att gå i någon annan takt än en SS-soldat.
Det här med organisk mat...
Jag är så himla inkonsekvent med organisk mat - helt enkelt för att jag har dålig koll. Så det blir lite hipp som happ. Vissa saker köper jag uteslutande organiskt - minimorötter, tomater, keso. Sedan velar jag fram & tillbaka över äpplen, bananer & jordgubbar. Vid mjölk tar det tvärstopp, där blir det alltid "1%-ig whatever is cheapest" i storpack. Det organiska varat eller icke varat får liksom grunda sig på någon slags egenkomponerat bedömningssystem baserat på pris/kvalité/transportsträcka. Ta minimorötterna vs bananerna & äpplerna. Morötterna vinner på samtliga punkter: typ samma pris som vanliga morötter, alltid i lika bra skick som oorganiska alternativ & de har transporterats ungefär lika långt. So check, organiskt. Äpplerna förlorar lite på att de ofta åkt hela vägen från Florida, så då äter jag hellre äpplen från Ontario, & bananerna - tja, ibland är de organiska alternativen lite deppiga (läs mumiebananer). Men så finns det sånna där produkter då jag helt enkelt inte riktigt kan sätta fingret på varför jag väljer det ena eller det andra. Som igår, då jag köpte färsk vaniljstång.
Tanten i kassan frågade om jag ville ha den vanliga eller den organiska & jag bara "Whut? Men HUR oorganisk kan en orkidéeodling vara?!". Så, det blev den vanliga - på grunden "för nu försöker du lura mig att köpa något dyrare eller hur?" - & så klev jag ut ur affären & bara... "Men konsumentupplysning, jäklar vilket lysande påfund... finns det överhuvudtaget i nordamerika?". Still have no clue, men jag hoppas på att min vän google ska komma till min räddning. As usuall.
SWEA = teknikträning!
Hilp... Det märks att SWEAs regionmöte, som vi här i Toronto är värdar för, börjar närma sig. De senaste dagarna har jag fått fixa en mängd saker med hemsidan. Har lärt mig hur man skapar blanketter i Gmail, hur man skapar en fungerande kundkorg via PayPal & så har jag brottats med HTLM-kod. & vet ni, det är himla kul! Speciellt som jag brukade vara en ren katastrof när det kom till allt som var tekniskt. Jag kunde liksom slå på ugnen, det var allt. Det är lite fint att kunna pyssla ihop en animerad bildserie i Photoshop, ladda upp sagda gif & sedan konstatera att man kanske inte är så dum trots allt. Mer av den varan tack!
Ultimat mitt i veckan bubbla!
Fika - med vin. Kan det bli bättre? Russett äpplen med tryffelsalt, rädisor, god ost... Jäklar vad myckat ost jag tryckte. Fast, jag tänker så här - någon gång då & då måste även jag få spåra ur lite. Dessutom buffrade jag med blomkål, & nyttigare än så kan man ju knappas bli. Jo, om man äter broccoli - men jag tycker att rå broccoli är ungefär lika gott som gräs. Anyway. Det var ett himla bra avslut på en himla bra dag. För shit så mycket jag lärt mig om orkidéer idag. I mean, bara det faktum att orkidéer är kapabla att producera cirka 50 olika dofter - allt för att attrahera eventuella insekter för pollinering - had NO CLUE BEFORE. Men nu vet jag - & ni. Crash course i nördighet kör vi på idag ja.
Något annat ni vill lära er om - jag har tillgång till hela UofTs virituella bibliotek & 10 års forskarerfarenhet, så är ni nyfikna på... tja, vad som helst utom fysik, så kan jag alltid sätta mig in i ämnet!
Otippad forskning...
Hm... vet inte riktigt hur det kom sig, men idag ägnar jag mig åt att forska lite på ämnet orkidéer. Jag har precis insett att de i princip inte finns bevarade som fossiler eftersom de inte blommar frekvent. Däremot har man hittat orkidéepollen på ryggen av ett litet bi från krita. Det gör att man i sin tur kan rekonstruera hur ståndarna varit placerade i sagda orkidée. Väldigt intressant. Om man är en total nörd, tack & hej på den. What else... Jo - jag har fått för mig att jag måste baka något vaniljbaserat med enda kriteriet att resultatet blir helt skandalöst gott. Vanilj kommer nämligen från frökapslarna från orkidéen Vanilla planifolia. Fast någon sån har vi dessvärre inte i huset - bara ett gäng Phalaenopsis, som ju är grymt fina i sig men inte direkt genererar något ätbart.
Inte ens lite underlag för ayuveda medicin har jag lyckats klämma ur dem... för det viste ni va, att orkidéer är grymt bra för allt från impotens till mensverk till gasig mage. Oh, & anthrax. So, bummer - jag kände ju att lite preventiv självmedicinering för anthrax hade toppat den här dagen.
Inte ens lite underlag för ayuveda medicin har jag lyckats klämma ur dem... för det viste ni va, att orkidéer är grymt bra för allt från impotens till mensverk till gasig mage. Oh, & anthrax. So, bummer - jag kände ju att lite preventiv självmedicinering för anthrax hade toppat den här dagen.
Mitt i veckan bubbla...
Paul är sjuk & jobbar hemma - så jag jobbar också hemma. På vart sitt våningsplan sitter vi & knapprar på vårt. Paul svär över Linux som inte vill sammarbeta, jag sliter håret över "Hierarchical Partitioning" - men det gör inte så mycket. För vi är hemma båda två & det är huvudsaken. Även om vi båda jobbar så är vår lilla bubbla intakt. Väldigt trevligt så här mitt i veckan. Verklig vardagslyx!
Kom igen nu skruttiga passmaskin!
Idag håller vi tummarna för att personalen på Svenska Ambassaden i Ottawa alla har en ingenjörsutbildning i botten & att de således lyckats fixa den sabla passmaskinen. Fast... en liten otrevlig röst i mitt inre säger att deras fix nog mest beståt av "handflata applicerad med hög hastighet mot vertikala ytor". Alternativt den gamla klassikern "rycka ut sladden, koppla in sladden"...
Evil sushi chef...del två!
Men nu var det ju inte bara jag som utsattes för sushikockens bissara wasabiöverdos. Nope, Paul hade också två bitar att ta sig igenom. Grät av skratt medan han åt den första - för att ni ska få dela detta fantastiska matminne - varsågod, Pauls wasabiframkallade krampanfall!
Herregud vad lite grön pepparrotsröra kan vara underhållande!
Evil sushi chef...
Jag svängde in på Pauls kontor tidigare ikväll & bara "HONEY, I can't do it - I can't make food tonight, I just can't bare the thought! Let's have sushi!". Så det blev sushi till middag. Misstänker dock att vårt favoritställe anställt en ny kock som jobbat åtminstonde halvtid som torterare... checka mängden wasabi...
Alltså... helt sjuka mängder. Så där så att jag fnittrade nervöst medan jag förberedde min bit för förtärning.
Höll på att fega ut alldeles. Fick köra lite "Men va fan, var en VIKING NU!" pepp innan biten åkte in i munnen.
Sedan. Total wasabichock.
Trillade ner på golvet, så Paul missade de värsta ansiktskonvultionerna. Men jag överlevde - lite starkare, lite mer härdad.
