Canadian Blues...

Som vanligt när jag lämnat Sverige & landat i Toronto känner jag mig deppig. Jag längtar hem, känner mig felplacerad & har inte ork till något. Att ringa ett telefonsamtal kan bli en bedrift i sig. Jag vet att jag inte är den enda som känner så här, Victoria blir också alltid helt nere när hon kommer tillbaka. Fast... den vetskapen gör inte så där jättemycket när man tycker att allt är fult, för stort & för trädlöst. När man saknar riktigt keso, snötyngda träd & små röda hus. När man vill ha det här:

Men inte har något annat att tillgå än grå betong & dassiga innergårdar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0