MsBree

Happ, Starbucks-lunch avklarad. I & med dagens inköp tog jag mig också upp från den gråa massan & till 5 stjärnestadiet. Numera är jag alltså på nivån "Green is keen" - inte den mest dedikerade Starbucksbesökaren, men ändå nog såld för att förtjäna små freebies. En del av mig är exalterad över det faktum att jag numera kan få gratis påfyllning (visserligen bara om jag beställer något tråkigt så som vanligt te), en annan del av mig känner mig bara SÅ ÄGD. För det är ju så - i dagens samhälle snöar man så himla lätt in på det som är bekvämt, strömlinjeformat & lätt-tillgängligt. Ja jag kan gå till bokaffären & leta efter en bok om matfotografering, men det är så mycket enklare att bara knappra in www.amazon.ca. Lite trist kan jag tycka när jag stannar upp & försöker tänka utanför boxen "Lättast möjligaste lösning". Känner att jag borde göra något. Bara köpa te på små lokala fik, inte åka till IKEA för servetter & gud vet vad, gå mot strömmen så att mina barnbarn inte behöver leva i en värld med endast KFC-restauranger. Fast så kikar jag på klockan, stressar iväg över allt jag måste göra & sjunker in i bekvämlighetsdimman igen. Minsta motståndets lag - ett rätt skrämmande koncept.