MsBree

Läser en artikel av Andreas Johansson Heinö gällande svenskt medborgarskap. I mycket håller jag med honom, speciellt när det kommer till språkfrågan. Tycker att det är självklart att man ska ha åtminstonde grundläggande språkkunskaper efter att man bott i ett land i 5 års tid (vilket är tidsrymden man måste spendera i Sverige innan man kan ansöka om medborgarskap). Här i Canada kan man bli medborgare efter 3 år, under förutsättning att man behärskar åtminstonde ett av de två officiella språken. Tolkningen av "behärska" är dessutom väldigt generös - exempel på saker man måste klara av ges på CICs hemsida:

- Answer simple questions on familiar topics, using short sentences;
- Show that you know enough words for basic everyday communication;
- Tell a simple story about everyday activities;
- Speak about something you did in the past (or will do in the future);
- Give simple everyday instructions and directions; and
- Express satisfaction or dissatisfaction.

Jag tycker att det här är fullstädigt rimliga krav. Låt säga att Paul & jag flyttar till Sverige & han inte klarar av att ta sig igenom den här listan efter FEM år... tja då tror jag att jag skickar hem honom. I mean, Elsa (2.5 år) klarar i princip av samtliga punkter. Nu kan man säkert argumentera att det finns personer som inte har förutsättningarna att lära sig ett nytt språk, folk som chockats för mycket av trauman i sina tidigare hemländer eller är så gamla att de är dementa. Fair enough. MEN, då tycker jag faktiskt inte att man behöver bli medborgare heller. Faktum är att man klarar sig i Sverige utan att vara medborgare, min mamma är ett utmärkt exempel på det. I mer än 30 år har hon bott i Sverige, utan att vara medborgare. Sure, hon får inte rösta i alla svenska val pga detta - men jag tror inte direkt att det är något hon går runt & lider av på en daglig basis. So, språktest - absolut. Det blir en bra spark i baken för Paul!