MsBree

Det här med att vi kanske ska skaffa en liten kompis till Mammut fick mig att tänka på hur pyttig han var när vi fick honom. 6 månader gammal, med öron & tassar som var alldeles för stora. Gud så söt han var... Satt & kikade på det här kortet & insåg hur mycket som har hänt sedan dess. Bara en sån sak som att vi inte fått upp tapeten bakom mig i trappen. Dessutom verkar det som om vi precis satt upp hyllplanen på väggen - jag som liksom vant mig vid dem så mycket att jag tänkt att de funnits där för alltid.

När man tycker oerhört mycket om någon så tycker jag att begreppet tid blir så konstigt. För å ena sidan känns det som om tiden flugit iväg - men HJÄLP, är det två år sedan vi skaffade Mammut! Fast samtidigt känns det som om vi haft tillgång till 100% fluff & kärlek i urminnes tider. Jag kan liksom inte riktigt minnas hur det var utan Mammut... Vad gosade vi med då? Vad oroade vi oss över när vi reste bort, vad skrattade vi åt när vi var så trötta/ledsna att inget verkade roligt? I don't know.