Jaja... sällskapet var ju bra i alla fall...

Var så in i döden trött igår att jag inte fick något gjort, men till klockan sju hade jag i alla fall lyckats dra på mig en klänning & tvättat håret. Längre än så räckte inte orken. Anledningen till denna enorma ansträngning var inplanerad middag med Megha & Matt. Blev en väldigt trevlig kväll - även om jag aldrig kommer att gå tillbaka till den restaurang som Megha hade valt. Ett så där typisk ställe som jag bara hatar. Oki, jag ska förklara - allt var så där tillgjort tjusigt. Ni vet, sammetssoffor i lila & silver (som är alldeles för djupa för att vara bekväma), medaljongtapeter i samma tappning, en meny med franska inslag. Maten sedan... Meghas val av mat är alltid väldigt begränsat eftersom hon är rätt petig, så hon valde vegetarisk pizza som hon ätit där förrut & var nöjd.
Matt är amerikan - både på papper & i själ & hjärta, så det blev hamburgare & öl för honom. Inget svårt val.
Kvar - Paul & moi, som hade lite svårare att välja middagsmat. Eftersom jag var så trött ville jag bara ha en sallad, fast med lite kycklig på för att göra målet lite mer mättande.
De där vita rutorna ni ser är uppskuren kalkonskinka - alltså charkkött. För $6. Det tyckte jag var lite häftigt när jag såg notan, men det var inte värst. Nope. Inte heller att de tagit $5 för kranvattnet. Icke. Nej värst var Pauls middag som gick lös på $15... för det här.
EN sketen utbankad kycklingfilé med lite senapssås. Ingen sallad, inget bröd, bara en fattig liten bit kyckling. För mer än 100 kronor. Skam på torra land. Neej, nu får vi åka ut till Norland & äta på pubben där - för jag lovar, för $15 där får du mat för hela dagen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0