Learn by mistake...

Så Meghas tårta då... Min allra första riktiga tårta täckt med sockerpasta... Var ju en intressant upplevelse. Allt började bra. Jag bakade bottnen, delade den i fyra & fyllde med marsansås, persikosirap & hallon/jordgubbsgrädde. Vispade ihop en sats smörkräm med finaste Kitchen Aiden & började känna mig som om jag ägde världen. Täckte tårtan & kände mig nu helt sjukt nöjd. App app app. Redan här hade jag begått två misstag.

1) Jag hade valt en för mjuk tårtbotten för all glasyr - se hur det sväller på kanterna...
2) Jag snålade med smörkrämen & täckte alldeles för dåligt. Big mistake, eftersom jag inte äter tårtan själv så skulle jag ha brett på all kräm & lite till!

Men icket. Så efter att jag rullat ut sockerpastan & klätt in tårtan såg det ut så här. Jag svor kan jag tala om. På svenska & från hjärtat. Kul att erbjuda sig att ta med en tårta & så ser det ut som om det tillverkats av någon som bor på gruppboende. Tog en paus, drack Perrier & begrunnade mitt problem. Lösningen blev att kavla ut ett till, tunnare, täcklager som jag la ovanpå det första lagret.

En inte helt 100% lösning eftersom det där "muffin top" elementet fortfarande bestod. Fast lite bättre blev det i alla fall, så där så att jag kunde börja andas normalt igen. Drog på en sjuklig mängd blommor för att dölja lite av blesyrerna & fick ihop följande kreation.

Eftersom jag naturligtvis inte hade tillräckligt mycket sockerpasta hemma för att riktigt täcka tårtan helt den andra vändan så blev jag lite kort på en sida. Det problemet löste jag med glasyr & extra mycket blommor längsmed kanten.

Ytterligare ett problem stod rosetten för. Satte fast den med vit glasyr som inte alls gick i ton, så jag fick mörka med små blommor & glasyrduttar.

Summa summarum - det hela är ett helsikes litet fuskbygge, en pappkartong uppklädd till friggebod, men jag har bestämt mig för att jag kommer undan med det den här gången. I mean, Megha kommer att bjuda på peach bellini & hon & hennes advokatvänner är inte de som spottar i glaset. Så om jag bara ser till att vi kommer cirka en timme för sent så kommer alla bara "Oh. My. God! I love it, love it! It´s AWESOME!". Vilket naturligtvis är den reaktion jag eftersträvar med allt jag gör...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0