MsBree

Vilket litet ekorrhjul livet är. Igår sov mamma & pappa till halv elva & för första gången kunde JAG säga "Men, ni har ju sovit bort halva dagen" till DEM. Ida vs föräldrar: 1-16489. Väldigt konstig känsla, men samtidigt en liten triumf på något märkligt sätt. Jag. Klev upp. Före. Dig!!!

So what? Men så tänker jag vidare på det här & inser att om jag får barn någon gång... Då kommer jag ju att bli den där som har alla 16489 väckningar på min sida. Som kommer in, drar upp rullgardinen & säger "Nej, nu får du VERKLIGEN gå upp". Kanske att det till & med blir så illa att jag står där & trampar med foten & påpekar att allt det här sovandet sätter pinnar i hjulet för idrottsaktiviteter som helst ska påbörjas i gryningen. Vilket är så långt bort som man kan komma från sitt eget tonårsjag, om man nu inte tillhör den där lilla klicken individer som siktar mot ett OS 15 år fram i tiden.

Nope... nu måste jag upp & väcka mamma, klockan är 08.04 & vi måste UT ur huset så att de hinner se Toronto Islands innan planet lyfter ikväll!