Today's Mission - Make Ida happy again!

Efter att ha spätt ut frukostyoghurten med alla tårar förklarade Paul att jag var tvungen att ta på mig kläder så att vi kunde åka ut med bilen & göra mig gladare. Så jag småsnorade mig uppför trappen, drog på lite paltor & travade håglöst ut till bilen. Paul girade ut & körde raka vägen till Starbucks & satte en frap i näven på mig. Kände mig lite bättre efter sockret & kunde sluta missbruka kleenex. Även om solglasögonen stannade på för att dölja rödgråtenheten.


Efter det körde Paul till The Bay & förklarade att jag kanske inte kunde få en kitten idag, men att jag i alla fall kunde få en kitchen aid. Vilken färg jag än ville ha.

Han där bredvid mig... han är guld värd. Så glad att jag har honom i mitt liv, det är det som alltid gör mig glad igen när jag är ledsen.

Kommentarer
Postat av: Jo

Han är en klippa!

Känner jättemycket för dig även om jag kanske inte helt kan sätta mig in i situationen, men det klart att det är sorgligt när man har blivit känslomässigt fast vid något som sedan inte blir av.



Stor tröstande kram!

2012-06-09 @ 20:15:22
Postat av: Ida

Jaaa, han är min rock...



Det är så jobbigt just för att jag sett fram emot det SÅ mycket. Har bokstavligen räknat ned dagarna till idag, i 12 veckor, & så faller det hela mindre än 24 timmar innan vi ska få henne... Det känns milt sagt lite jävligt. Ska ut i stugan imorgon & jobba gärnet för att få ut lite frustration!



KRAM!

2012-06-10 @ 01:49:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0