Finding the dress...

Alla som någonsin har behövt en klänning NU vet hur det är - det finns inte en enda palta som känns rätt. Idag var ett riktigt praktexempel, varje jäkla klänning på hela Eaton Centre hade minst ett av följande fel:

1) De var orange
2) De bestod av en tygkombo, alltså ett tyg uppe & ett annat nere
3) Taskiga material
4) Inte minsta tillstymmelse till ärm - utan istället skurna så att den där smickrande lilla valken i armhålan syns. Classy!
5) Påsytt bling. Vilket jag vägrar, speciellt på Royal York. Lite trist om alla tror att man jobbar som något helt annat än geolog...
6) Massa rynk & rosetter i midjan - vilket minimerar möjligheten att variera klänningen med olika skärp

Efter alldeles för många affärer återvände jag tillslut till Banana Republic för att prova en variant som jag fingrat lite på. På med låneskor...


& så checka om det fungerar...

Det kändes så där - klänningen satt ok & jag kände mig väldigt lady like... men partyklänning... nja, jag har klämt in mig i utstyrslar som andats lite mindre hästkapplöpning. Men eftersom den inte föll in i någon av dödssyndskategorierna så landade den i omslagspapper & pappersbag.

Så lämnade vi Eaton Centre & genade genom The Hudson Bay & helt plötsligt hängde den där. KLÄNNINGEN. Jag stannade. Paul stannade. Sedan sa han "try it". Det fanns en klänning kvar i min storlek. Den satt perfekt. Paul sa "You wear the other dress to the semiformal, this is the Royal York dress". So - nu blir det kleinblått imorgon & benvitt får vänta tills slutet på mars när avdelningens årliga sittning äger rum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0