MsBree

Bläddrade just igenom filmutbudet ikväll - EN TILL film om Nepal! Jag dör själsligt. Efter förra årets överdos får jag rysningar bara jag tänker på det där landet. Enda sammanhanget jag kan tänka på Nepal & inte känna det som om mitt skinn är lite för litet är när det förekommer i filmtiteln "Sju år i Nepal" - i övrigt... hurv! För att ni ska förstå: förra året råkade alpina klubben (ACC) misslyckas totalt med schemaläggningen av filmerna. Följaktligen fick vi sitta igenom mer än två timmar med olika nepalfilmer & det var bara missär. Nunnor som sköts ihjäl av kinesiska soldater, bönvimplar en masse & sherpors urusla förhållanden. Det tog liksom aldrig slut. När man trodde att det inte kunde bli värre, smack - ännu en film om små halvsvultna män utan riktiga skor. Det var en sån där kväll som får svagare individer att ställa sig framför en lastbil efteråt.

Har ACC då lärt sig av detta? Nej uppenbarligen inte. För ikväll bjuder de på 26 minuter av "Kanalisering av guds vind i Nepal". Bara ordet kanalisering får mig att vrida på mig av obehag. Det får mig att känna mig som när jag var liten & någon gjorde något outhärdligt jobbigt - typ grinandes spelade fel en miljon gånger på blockflöjtsuppvisningen - & man inte fick visa med en min att man bara "Ridå/fallucka i golvet - vad som helst bara du FÖRSVINNER".