Tacksam...
Herregud... tillbaka på kontoret igen efter en lunch som verkligen skakade om mig & nu sitter jag här lite rakt upp & ned framför datorn & är bara så tacksam för de killar jag känt genom åren. För att de varit så schysta, för att de brytt sig, för att de... tja, varit så himla fina & fått mig att må så bra. Oki, inte alltid - men på det stora hela. Allra, allra, mest tacksam är jag över Paul. Det stöd jag har i honom är så otroligt stort & ikväll tror jag att jag kommer att krypa upp i soffan med honom, tända lite ljus, dricka te tillsammans & kanske gråta lite mot hans axel.
Kommentarer
Postat av: Jo
Är också otroligt tacksam mot alla goda män jag känner. Bra att komma ihåg att de finns när rötägg försöker solka ner ryktet.
Stor kram!
Postat av: Ida
Absolut. Det var ju stundtals kämpigt med Hans, när han druckigt, men i grunden var han snäll & jag tvekar inte på att han backat upp mig om så behövts. Den här killen som min vän råkade ut för... neej, han kan inte vara riktigt frisk.
Trackback
