Jag lever...
Arbetar bara på en väldigt viktig presentation just nu... om en timme ska jag sockerchocka mig med hjälp av Starbucks & två timmar efter det är det dags att infinna sig framför min kommittee. Alltid märklig känsla i kroppen inför den här typen av möten - panik blandat med fatalism. Jag kan ju inte göra mer än vad jag kan & räcker det inte till för mina handledare så får jag återvända till skrivbordet & gräva ner mig ett tag till. Där & då, nu i eftermiddag, är det bara att acceptera läget - att de kommer att slå ner på allt de kan hitta & att jag inte kommer att kunna försvara mig till 100%. Det kommer att göra ont som vanligt & jag kommer att vilja gömma mig under täcket den kommande veckan. Det senare är det upp till mig att försöka kämpa emot - med mycket hjälp av Paul & Mumin.
Kommentarer
Trackback