Att hantera konflikter...

För ett tag sen hamnade jag i ordentligt blåsväder med en person som jag måste tillbringa tid med då & då. Det utväxlades HÅRDA ord & arga anklagelser & jag gick ur det hela & tänkte "nehej, men då behöver jag i alla fall inte låtsas i fortsättningen då". Efter att den inledande dramatiken & självrannsakan lagt sig (är jag en hemsk människa, självisk & fylld av hat så som den här personen säger?) så kändes det faktiskt riktigt skönt. Jag kände mig lättad - vi tycker inte om varandra så då behöver vi inte ses. Klart liksom. Fast så kom det in ett mail häromdagen med "ska vi prata", senare följt av mail som helt igorerade det inträffade. Jag vet inte... hur ska man förhålla sig till sånt? Jag har inget intresse av att prata i nuläget & tycker att vi kunde ha fortsatt med vårt trevliga status quo. I nuläget har jag bara ignorerat mailet, men det gnager i mig. Gillar inte att ignorera sånna här saker, samtidigt känner jag ingen motivation till att försöka begrava stridsyxan - som sagt, det är rätt skönt som det är nu. Att då försöka enas, det känns ju bara falskt. Eller, är jag bara feg om jag inte ens försöker gjuta olja på vågorna?

Kommentarer
Postat av: Camilla

Jag skulle ha låtit det hela bero, för att ha en sådan energislukare i närheten är bara jobbigt.
Jag själv skulle inte velat haft någon mer kontakt än den man är tvungen att ha. Vad skulle det finnas att prata om!? Känslan ni delar är densamma.

Du har egentligen ditt eget svar i inlägget och fortsätt tro och lita på din magkänsla.

Svar: Hade jag varit helt självisk hade jag helt struntat i det & inte brytt mig, men nu är det viktigt för någon i min närhet att jag faktiskt har en fungerande relation till den här personen. Så jag känner mig väldigt kluven - för jo, den här personen tar verkligen mer energi än vad som ges. Är alltid på dåligt humör efter det att vi ses, så jag är lyckligare helt utan kontakt. Svårt!
Ida

2012-11-27 @ 23:42:56
URL: http://fullfartmedtvabarn.blogg.se
Postat av: Camilla

Kram!

2012-11-27 @ 23:43:06
URL: http://fullfartmedtvabarn.blogg.se
Postat av: Trillingnöten

Oj, vad svårt! Jag är också en sån där som har svårt att ignorera. Samtidigt säger du ju att det är skönt att slippa personen i fråga. Ett svar kan ju vara att skriva att du inte vill prata om det, det är bra som det är, och att du inte hyser agg mot honom/henne även om du inte vill reda upp situationen just nu. Vill du lämna en dörr öppen kan du avsluta med att ni kan höras om ett långt tag framöver. Vill du absolut inte öppna för en framtida vänskap, skriv inget sånt...Det är skönt att bli av med människor som avger negativ energi!

Svar: Men det är just det, det här med att det känns så fegt att bara ignorera mailet som grämer mig. Eller, jag grämer mig väl också över att den här personen försätter mig i den här situationen. Talar man om för varandra att man inte vill ha något med varandra att göra så kan man väl lämna det där. Åtminstonde i ett halvår eller så, inte bara ett par veckor! Att nu ses & försöka prata igenom det hela när jag fortfarande står för vad jag sa & gjorde känns inte alls ok. Så vi kör nog på "vi kanske kan prata om det senare, när det inte är lika färskt".
Ida

2012-11-28 @ 03:47:20
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com
Postat av: Jo

Tror nog på det där "ge mig lite mer tid". Sedan kan du ju alltid köra på det där jag skrev om att se det som en studie i mänskligt beteende utan att engagera dig allt för mkt när du tvingas vara i personens närhet. Du har allt mitt stöd!

Kram!

Svar: Mycket mer tid. Men alltså, seriöst - du som vet alla detaljer. Tycker du att det är sunt att skicka ett ordspråk från facebook som mynnar ut i ett "låt oss vara vänner" efter det som hände? Suck...
Ida

2012-11-28 @ 17:50:08
Postat av: Jo

Alltså, människan måste ha någon slags personlighetsklyvning. Att gå från att aldrig vilja träffa dig igen till det här på, vad, två veckor? Vad säger man?

Svar: Eller hur?! Från, "Du existerar inte längre för mig!" till "men vi kan väl ses över en kaffe & prata". Eh? Jo men kanske något år senare, inte som du säger bara ett par veckor. Känns bara så sjukt märkligt för mig - spyr man ur sig ett sånt mail som hon gjorde så menar man ju vad man skriver. Sure, det är kanske extra färgat av stundens hetta - men grundmeningen står man ju för. Jaja... Ingen idé att försöka förstå, för det tror jag är omöjligt. Däremot måste jag ju ta ställning till hur jag ska följa upp. För än har jag inte svarat. Orkar helt enkelt inte & vill inte heller. Jobbigt!
Ida

2012-11-29 @ 22:30:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0