Helmorgon för Digby!
Svante är likadan... Matildas mat är egentligen Svantes mat, så är det bara! & han är väldigt rättfram och tar saken i egna tassar. Äter jag i soffan lyckas han alltid komma tillräckligt nära tallriken för att tjuva till sig något - igår var det en pepparkaka som han lyckades bita till sig. Pepparkaka + kattungemage känns inte = sant. Så, hade en väldigt ledsen Svante bredvid mig när jag tagit pepparkakan ifrån honom...
Tack för omtanken! Imorgon ska hon få somna. Överjävligt jobbigt, men skönt att få ett avslut. Och skönt för Iris att slippa ha ont.
Jag har fått plocka mat ur Svantes näbb mer än en gång. Ibland tar han sig en bit pasta, ibland lite sallad... Han är en allätare!
Jag känner att det är enda utvägen. Veterinären erbjöd (mest för att jag inte skulle känna att de inte gjort tillräckligt) att skriva remiss till ortoped eftersom ryggen var det enda hon reagerade på när hon klämde, men samtidigt så känner jag att eftersom röntgen av ryggen och ryggraden inte visade något så blir det mest att dra ut på lidandet. Skulle en ortoped hitta något som eventuellt skulle kunna opereras, så innebär ju det också ett ställningstagande - det finns inga garantier för att en operation skulle göra henne bra och som veterinären sa, har hon en gång fått ont i ryggen kommer det förmodligen aldrig att försvinna helt. Med tanke på hur hon reagerar på smärta, med sitt utåtagerande beteende och ilska, så vill jag inte utsätta henne eller mig för det. Risken är alldeles för stor för att jag ändå i slutändan skulle behöva avliva henne och då har jag bara dragit ut på lidandet och stressat henne. Utöver det så har hon ju faktiskt förbrukat mitt förtroende flera gånger om när hon blivit så arg, så jag kommer ju aldrig lita på henne igen. Aldrig. Och det blir en ohållbar situation när jag har Svante (nu stänger jag in Iris varje gång jag åker hemifrån - kommer han åt henne när hon har ont och hon blir arg är jag rädd för hennes reaktion) och dessutom småbarn i min omgivning.
